Sida 240
Om den icke, såsom nu, framkallas af det personligt upphöjda och stora, skulle den likväl finnas, emedan svenskarne tillskrifva konungens räddning en vård, som endast den finaste ömhet kan besörja. Hvad svenska nationen bergat, då den återfick sin konung, det har det svenska hjertat skrifvit på dess drottnings räkning, och det kommer aldrig att förgäta huru denna drottning, med öfvernaturlig styrka, hemtad från öfvernaturlig källa, från den djupaste gudsfruktan, sjelf obruten, då modershjertat hotade att brista, bibehöll besinning, rådighet, lugn och förmågan att gifva lugn åt andra som voro färdiga att duka under för ödets slag.
"Hvad denna drottning sålunda gjort för den högsta af alla pligter, för en mängd förenade och tungt bepröfvande pligter, det har kommit fäderneslandet till godo; och detta fädernesland, som också blifvit hennes, skall aldrig förgäta den sednaste skänk, hvarigenom hon på det sannaste sätt blifvit landets moder."
Efter år af stillhet hemsöktes drottning Josefina åter af nya pröfningar. En långvarig sjukdom började åter tära på konung Oscars lifstråd. Hela nationen blef ånyo i tillfälle att se den outtröttliga vård, som den sorgsna drottningen nu åter öfvertog. Det är beundransvärdt huru -- under åratal -- samma uthållighet fortfor att vaka öfver lifsgnistan i den långsamt slocknande lefnadslampan! -- År 1859 inföll befrielsedagen, då konung Oscar afled, och hans gemål, öfverlemnad åt saknaden, likväl desto säkrare kunde finna en tröst i minnet af heligt uppfyllda pligter.
Sedan denna tid har drottning Josefina egnat sig åt omsorger som tyckas varit mest lämpade för hennes egenskaper. Välgörenhet i stort och i smått har varit den sysselsättning som sedermera i ohämmadt mått uppfyldt hennes stunder. Välgörenhetsföreningar, af henne instiftade, och ännu flera sådana understödda, jemte en nästan obegränsad enskild välgörenhet, synes hafva upptagit hennes tankar och omsorg.
Den husliga lycka, som varit så allvarligt störd, har åter fått makt att göra sig uppfattad och bemärkt af detta ädla sinne, som i en lycklig familjkrets uppbär lönen för fordna ovärderliga moderliga bemödanden.
Julia. Drottning Christina hade under sitt vistande i Rom en kammarfru med detta namn, hennes farsnamn ha vi ej påträffat. Hon var en person som kunde förutsäga tillkommande ting, och drottningen kallade henne sin Sibylla. Kort tid före drottningens död inkom Julia till drottningen, hvilken stod klädd i en alldeles ny, vacker klädning. Drottningen frågade henne då: "Hvad tänker jag nu på?" Frun svarade: "Drottningen tänker att blifva begrafven i denna vackra klädningen"; hvarpå drottningen genmälde, att det väl vore hennes tankar, men att sådant stode i Försynens skickelse. Fru Julia sade då, att drottningen skulle blifva svept i denna klädning, att kardinal Azolini skulle kort derefter dö, och straxt derefter påfven Innocentius XI, hvilket ock allt inträffade.
Juliana. Denna prinsessa var nära beslägtad med svenska konungahuset. Hennes mor var den olyckliga prinsessan Eleonora Catharina (se denna), som blef förmäld med Fredrik III, hertig af Hessen-Eschwege. -- Juliana, systerdotter till konung Carl X och köttslig kusin till Carl XI, kom redan som barn hit till Sverige och uppfostrades af drottning Hedvig Eleonora, som ämnade henne till sin sonhustru. Men den unga prinsessan bråddes alltför mycket på sin mor, för att göra sig värdig den henne tillämnade lysande lotten. Hon blef, i stället för Sveriges drottning, en stackars fallen flicka. I en öfverste Gustaf Helmer Lillje vid Lifregementet förälskade hon sig, och följden blef en son, som föddes 1672, uppfostrades hos landshöfdingen G. A. von der Osten-Sacken och blef kallad Gustaf Gustafsson Lillje. Hon sjelf flyttade bort från hofvet till en vacker egendom, som enkedrottningen skänkte henne och der hon hade sin egen hofhållning, som drottningen bestod henne.
Men nu ville det sig icke bättre, än att Juliana begick samma fel om igen, denna gången med sin holländska kammarfrus son. Med honom blef hon då ändtligen gift, sedan han fått titel af baron Liljenborg, hvarefter de nygifta flyttade öfver till hans fädernesland Holland, der de nedsatte sig i staden Harlem. -- De lefde dock der i stor fattigdom. -- Öfverste Lillje lärer emellertid hafva dyrt fått plikta för sin kärlekshandel med prinsessan; ty han var gift, och
