Sida 298
Stockholms slott firade hans och sin kusins, prinsessan Marias, bröllop.
Och att detta icke var endast toma titlar är också säkert; ty man läser med verklig häpnad om de oerhörda, nästan sagolika inkomster, som denne lyckans och Christinas gunstling, denne fältherren Jakob De la Gardies och Ebba Brahes mest älskade son, uppbar af de många slott och städer -- ja, af hela landskaper, som han hade i förläning.
Prinsessan Maria Euphrosina, föga lycklig såsom maka, var ej heller som mor särdeles afundsvärd, då hon, af elfva barn, dem hon skänkte sin gemål, nödgades begråta ej mindre än åtta och ej fick se mer än tre fullvuxna, en son och tvänne döttrar. Sonen dog ogift och de båda döttrarne, som visserligen blefvo gifta, dogo dock barnlösa. Maria Euphrosina blef således icke någon ätts stammoder. Hon upplefde dock en ålder af sjuttiotre år, dog på Höjentorp 1687 och begrofs i Riddarholmskyrkan, hvarefter liket flyttades till Warnhems kyrka i Westergöthland och nedsattes der jemte stoftet af prinsessans tvänne år förut aflidne make.
Marina, dotter af Erik, Waldemars son, förmäldes 1285 med Rudolf, grefve af Diepholt.
Mathsdotter, Maria Magdalena, är ett namn som väl förtjenar att i minnet förvaras bland de svenska qyinnors, hvilka utmärkt sig för något godt, stort eller allmännyttigt. -- Hon var nemligen en lappflicka, som under vintern 1864 anlände från Lappmarken ända till hufvudstaden, för att få tala med kungen, hvilket ock lyckades henne. Hon erhöll ej allenast flera audienser hos konungen, utan blef äfven mottagen hos båda drottningarne, hvilka, varmt intresserande sig för allt godt, det må uppenbara sig nära eller fjerran, på höjden eller i dalen, gerna ville se den modiga lappflickan, som trotsade allt för det ädla mål hon hade i sigte, förbiseende att hon var främling, ensam och, i anseende till den drägt hon bar, ett mål för allas nyfikenhet. -- Hennes ärende var, att hos konungen bönfalla om att skolor, eller s. k. barnhem, måtte inrättas der och hvar i Lappmarken, så att de fattiga lappbarnen måtte få lära sig kristendom, utan att, såsom hittills skett, behöfva skickas några och tjugo mil bort från föräldrarne, och det endast på en kortare tid, då undervisningen måste bli ofullständig. -- Hon erhöll på högre ort ett gynnande svar och Stockholms hela allmänhet omfattade med värme hennes sak, så att en s. k. Femöreförening genast åvägabragtes, till medels insamlande för en friskola, som är afsedd att till en början inrättas i Wilhelmina församling, der det är meningen att lärjungarne skola få oafbrutet tillbringa sin längre eller kortare lärotid. De flera mil långa afstånden göra der nemligen omöjlig en skolgång i den mening man tager den i landets mer bebyggda trakter. -- Den modiga 28-åriga flickan, som i 9 år gått och begrundat sin vackra tanke, hade från sitt hemfjell i Åsele lappmark 92 mil till Stockholm, och har således vid sin återkomst tillryggalagt inemot 200 mil, deraf nära halfva vägen till fots eller på skidor, och detta ej för någon materiel vinst och icke heller för att väcka uppseende, ty hon var så blygsam, att hon ej ville att hennes namn offentligen skulle nämnas, utan för sin stams andliga väl, som ej ens kan tillgodokomma några af hennes närmaste anhöriga. Hon lemnar i sanning föredöme af ett nit, som förtjenar efterföljd ej endast af prester och andra ljusets officiella vårdare, utan äfven af hvarje den sanna upplysningens och folkbildningens vän, af hvilka man har rätt att vänta desto mer, ju större medel stå dem till buds.
Maria Mathsdotters uppträdande i Stockholm 1864 har äfven blifvit omnämndt i Tysklands, Englands, Frankrikes, Hollands och Schweitz' tidningar, och det med den framgång, att flera utländska män uppträdt i de förnämsta kyrkor och hållit föredrag, för insamlande af medel till bildande af barnhem och skolor i Lappmarken, hvilka äfven lemnat glädjande resultater. Man har till och med nyligen på fransyska tryckt en ströskrift, med titel: "La Laponie et Maria Mathsdotter", i 3000 exemplar, och spridt den till alla klasser och åldrar. Man har känt sig bevekt och uppmuntrad genom hängifvenheten hos denna qvinna, som, full af förtröstan på Gud, kärlek till sin Frälsare och deltagande för sina medmenniskor, trotsat faror för att söka skaffa hjelp åt sitt folk. Huru skola vi ej i gengäld för allt det goda, som hennes föredöme verkat, med glädje gifva vår skärf, såsom ett svar på hennes