Sida 141
medlen för Kongl. Hofpredikanten Paulins tillträde af sitt, med min moders å då-tiden nog ryktbara äldsta systerdotter, erhållna Kungsbacka Regal-Pastorat. -- Till Amazonlig bildning, kraft och mod, och temperamentets lif och snillets eld, förenande sitt köns mest retande behag, framblixtrar minnet af fröken Carin Du Rietz i yppigaste strålglans slåcknande metéor, ett -- den lekande naturens fantasmagorispel af nog sällsamt könblandad syftning. -- Af romangift, som af föräldrars hårdhet måhända lika förirrad, förlöpte hon deras på Smålands gräns af Somensjön vattnade Gods. Men blef i Stockholm af sina bröder ertappad, å Kastenhof inhäktad och föräldrarne för lämpligare fängsel återförd. -- Dock snart från Somenäs så kallade Tornkammar återflydd, kastade hon sig herstädes (å Wermdön) under Vår oldrige Morfaders och mina föräldrars milda beskydd. -- Under tiden af de sina återhemtad -- men icke återvunnen, uteblef ej länge dess under karlförklädnad lyckade tredje escapad, illustrerad af anvärfning vid Kongl. Lifgardet, i hvars grofkornade kommismundur, den intagande Soldatfiguren ständigt ägde all sin qvinnolist af nöden, för att oupptäckt afleda äfven sitt eget köns henne så frugtlöst bjudande ynnestvinkar. -- Redan tjenstgörande Gardist hade hon, svärjande fanan, ägt fintlighet undgå Visitationsformelns våda. Men då af sin allt i låga tändande fägring, hon med hvarje dag mera bemärkt -- med hvarje dag fann sitt äfventyrs fortgång omöjligadt -- fångade hon -- postande Vaktkarl vid Drottningholms Slott -- ögonblicket af Konungens utgång, för att knäfallande yppa honom sitt namn och sitt kön. Af den alltid store Gustafs originala mildhet upphemtad, lugnad och genast till den intressantaste flicka förvandlad, anordnade Henne Monarken, jemte Ungmö-tractamente hos Lovö Pastor -- som Pensionaire, en mera feminine uniform som Brud-Costume, och en mera maskulin Hofpredikant -- som Man, med Kungsbacka Pastorat, som hemföljd. Hänförd af sin lycka, hastade den i sin fru förtjuste Paulin, att, blygsam mot sin Konungs redan flödande Nåd, medelst min Fars berörde offerpenning, tillträda sin nya -- alltför snart frånträdda -- Bostad, der netto anländ, den Presterligt välsignade f. d. Gardisten nedkom i Barnsäng och dog; Barnet - dog; den ytterligt sörjande Mannen -- dog; Inom en och samma vecka var detta älskade hus försvunnet af Jorden, och mina förträffliga föräldrars vårdnadsoffring gäldad af -- Välmenandets."
Du Rietz, Jaquetta Eleonora, dotter af general-löjtnanten Anders Rudolf Du Rietz, föddes 1777, blef 1798, vid 21 års ålder, gift med öfverste kammarjunkaren Gustaf Piper, och dog 1816. Hon nedsattes först 1857 i Piperska grafven å Engsö, på samma gång som mannens lik, då grafven blef alldeles öfverfylld. Hennes lik hade då i 41 år stått ofvan jord i ett till grafkapell inredt rum på Villa Giacomina, som Piper låtit bygga på Mariædals egendom i Westergöthland. Till åminnelse af sin fru, hvilken han sörjde mycket, stiftade han en lazaretts- och fattigförsörjnings-anstalt vid Lunds helsobrunn, som också är belägen på Mariædals egendom.
During, Gustafva Sabina von, dotter af fältmarskalken Johan Christoffer von D., föddes 1721 och blef gift med guvernören för kronprinsen, sedermera konung Gustaf III, riksrådet Carl Fredrik Scheffer, samt dog barnlös 1778. Mannen öfverlefde henne i 6 år. År 1779 utkom en i Götheborg tryckt skrift öfver riksrådinnan Scheffer, hvarur vi låna följande utdrag, såsom utmärkande sig för sin tids karakteristiska stil:
"En Gudinna råkar bönder, enkor, unga drängar m. fl. under Töresö och säger dem: Här hvilar en fru i sina fäders grift, hvilka öfver 400 år rådt om Töresö. Hon var lemnad i en makes famn, som Försynen utsett till detta tidehvarfs eftersyn i alla stora gerningar -- -- -- I Svenska Fruntimmer! lären af grefvinnan S. att icke fåfänga och veklighet, utan hushållning och förstånd utmärker det ädla könets värde -- -- -- Du vördade Drott! hvars tid millioner menniskor återkalla i sitt lopp -- -- -- Du har upphöjt ett i grund nedfallet folk -- -- --". Talet tros vara af biskop Wallenstråle.
Düben, Antoinette Sofia von, dotter af kammarherren Anders von D., föddes 1727 och dog 1797 på Fullersta i Södermanland, ogift. -- Hon var känd såsom ett ovanligt bildadt, vittert fruntimmer, och anmärkningsvärdt var det ansenliga, verkligen utvalda bibliothek hon hade samlat.
