Anteckningar om svenska qvinnor

Smek. Men han ångrade sig snart och förlikte sig med sin fader, som då tog honom till medregent i Sverige, efter Erik. Det varade dock icke länge, förr än adeln, ursinnig öfver denna förlikning, gjorde uppror och från Sverige fördref så väl Magnus som hans drottning och son, hvilka då flydde till Norrige.

För att ur fångenskapen rädda sin far, hvilken kort derefter, i ett krig med hertig Albrecht af Mecklenburg, blef öfvervunnen och fängslad, måste Håkan afsäga sig svenska thronen och åtnöja sig med Norriges thron allena.

Håkan firade, straxt derefter, med mycken ståt, i Köpenhamn sitt bröllop med danske konungen Waldemar Atterdags dotter, Margaretha, då endast på elfte året gammal, men hvilken han dock icke som gemål hemförde, förrän hon hunnit till mognare ålder. Det var på detta bröllop, som lönen för den förfärliga illbragd Blanka begått väntade henne, det var här hon mötte den Nemesis, hvilken skulle betala henne med samma mynt, som hon sjelf utdelat. Hon dog här plötsligt (1363), under de förfärligaste plågor, förgifven, som det sades, af kung Waldemar Atterdag sjelf, hvilken hittills alltid visat sig såsom hennes vän, så länge hon hulpit honom att intrigera mot Sverige, hennes eget land, men som nu icke tyckte sig längre behöfva hennes vänskap, utan snarare fruktade densamma. Hon begrafdes i Ringstad.

Blenda. Om denna svenska hjeltinna har blifvit mycket både taladt och skrifvet, och fastän ingen skriftställare förmår uppgifva tiden, då hon lefvat och utfört den stora bragd, hvarför hon från tidehvarf till tidehvarf blifvit berömd, så är dock säkert, att hon verkligen utfört den. Derom vittna alla de från andra sig särskiljande bruk, seder och förordnanden, som ännu intill våra dagar fortvarat inom den ort, der den raska Blenda bodde.

Alle hette den konung (förmodligen fylkeskonung), som då regerade i Småland, och han var borta, med alla sina vapenföra män, i ett härnadståg mot den norske konungen. En dansk konung Taxe passade då på tillfälle, att med en stor här falla in i det värnlösa Småland, hvarest endast qvinnor, barn och orkeslösa gubbar funnos qvar, och brände och härjade der, alldeles förfärligt. Taxe stupade dock snart, men en annan trädde i hans ställe och for, om möjligt, ännu värre fram i det olyckliga landet, så att Wirestads, Stenbrohults och Agunnaryds socknar snart blefvo alldeles ödelagda.

Då bodde i Konga härad en ung, mycket förnäm jungfru, vid namn Blenda, hvilken, då hon hörde omtalas det elände, som öfvergått en del af Småland och hotade allt det öfriga af landet, med manligt mod beslöt att sätta en gräns för förödelsen. Och hon gick härvid, ehuru ung, tillväga med all den klokhet och besinning, som man blott skulle väntat af år och erfarenhet.

Hon sände således ut budkaflar omkring alla socknar och byar samt stämde alla qvinnor till ett ställe, vid namn Gemla. Alla, lät hon säga, som ville vara henne behjelpliga vid fiendens fördrifvande, skulle der infinna sig, medförande alla slags mat- och dryckesvaror, så mycket deras hus förmådde. Detta skedde: qvinnorna från Konga, Albo, Kindevalds, Norrvidinge och Uppvidinge härader inställde sig vid mötesplatsen, medhafvande stora lass af öl och mat.

Blenda höll nu till dem ett alla sinnen elektriserande tal, uppmanande dem att, under männernas frånvaro, rädda hus och hem, barn och gamla föräldrar från den hotande förstörelsen. De ville det, allesammans, hvarefter de förseddes med vapen af alla slag, dem Blenda låtit samla och föra till samlingsplatsen. Och så tågade qvinnohären, utrustad med lior, yxor, knifvar, spett och andra tillhyggen, bort till sjön Salen, i närheten af den så mycket beryktade Bråvalla hed, der de slogo läger och rastade.

Här, på slätten, tillagades nu det största gästabud man någonsin hört omtalas, i det att all den mat och allt det öl Smålandsqvinnorna ditfört, framsattes och uppdukades på det mest smakliga och inbjudande sätt.

När allt var i ordning sände Blenda bud till danskarne, som lågo lägrade några få mil derifrån, med anhållan, att de ej måtte vidare härja landet, utan i dess ställe komma till Bråvalla hed och hålla till godo med det gästabud, som Smålands qvinnor hade för dem tillredt. Dessa stackars qvinnor -- hade budet uppdrag att säga -- voro utledsna vid ensamheten; och då de ej kunde veta när eller om deras män skulle