Sida 41
omöjligen kan vara tillräckligt. Hon visste af egen erfarenhet huru många sökande, som derifrån måste afvisas, i brist på utrymme och medel att dem alla intaga och vårda; och hon funderade om icke hon, hon sjelf, som så väl förstod sig på sådana af naturen vanlottade, skulle kunna åtaga sig några af dem och på egen hand öppna en liten vård- och undervisningsanstalt för döfstumma barn, fastän jemförelsevis i ofantligt liten skala.
Fasthållande denna idé begaf sig mamsell Berglind åter till Stockholm, der hon icke lemnade något lofligt medel oförsökt, i och för åvägabringandet af hvad hon så länge velat och önskat. Men -- lyckan var henne oblid och fastän hon genom det låga pris hon fordrade för elevernas lärdom och vård tydligen visade, att mensklighetens känsla och icke egennyttan ledde henne, gick det ändå ganska trögt. Mången skulle under sådana förhållanden hafva ledsnat och uppgifvit hela idén, såsom alldeles outförbar; men denna ädla qvinna ledsnade icke, utan satte sin förtröstan till Herran allena, från hvilken all hjelp kommer, och bidade och väntade och var tålig, menande, att det dock en gång skulle dagas.
Och det har dagats. Mamsell Fredrika Bremer, hvars nitiska bemödanden för allt ljus, allt framåtskridande, hvars insigt och rådighet, så väl som varma menniskokärlek, vi hafva att tacka för så mycket godt, fick saken om händer och -- från den stunden var dess framgång försäkrad. Hon lät i flera bland de större tidningarne införa en anmälan med öfverskrift: Den tysta skolan, beskref deruti huru de få döfstumma barn, som mamsell Berglind lyckats få sig anförtrodda, på det ömmaste, så väl som det ändamålsenligaste sätt behandlades och undervisades, vädjade till hvarje deltagande menniskohjerta, angående denna skola, och lyckades att såmedelst få en icke obetydlig summa till dess förmån hopsamlad.
Tysta Skolan -- ty detta i allo passande namn, som Fredrika Bremer gifvit den, får den ock för alltid behålla -- är belägen på norr, ej långt från Observatorium, vid början af Gråbergsgatan. Egendomen heter Loviseberg, har nummern 25 och är ett slags malmgård, der ingenting påminner om staden, aldraminst om en hufvudstads buller, utan allt är tyst, landtlikt, friskt och om sommaren grönt. Stora fält och trädgårdar omgifva byggningen. Barnen hafva sina egna små jordsängar, der de roa sig med att odla blommor och grönsaker. Här vårdas nu 14 döfstumma barn: det är ej utrymme för flera. De se friska, starka och glada ut, leka och skratta med hvarandra på lofstunderna, alldeles som andra barn, och förstå ej att sakna förmågan att höra och tala. Det är rörande att se huru mamsell Berglind, sjelf ofärdig, men dock glad och lycklig på den plats naturen tycks hafva anvisat henne, går omkring bland dessa små, som älska henne, emedan hon bemöter dem med kärlek, egnar dem ett aldrig tröttnande tålamod och en moderlig väns omvårdnad. Huru hon kommer ut med det låga priset är ofattligt. Hon har nemligen af de högstbetalande 400, af somliga 300, af andra 200, ja, af somliga endast 100 rdr om året, och för denna betalning erhålla de husrum, mat och undervisning. Sannt är, att Tysta Skolan fått ett statsanslag af 4500 rdr, men det var för en enda gång. -- Den omfattas dock med mycken godhet af vår konungafamilj, som aldrig tröttnar vid att göra godt.
Mamsell Berglind inöfvar nu en ung flicka till medhjelparinna vid undervisningen; men hennes förnämsta stöd är dock den döfstumme artisten Carlbom (genre- och porträttmålare i olja), som egnar sin tid och sin verksamhet åt Tysta Skolan, och det måtte ej vara litet hvad han der arbetar, med tabeller och uppfinningar af alla slag, till underlättande af kunskapernas bibringande. Barnens svar, som med redig och läslig stil genast afgifvas på en griffeltafla, då man gör dem en fråga, äro i sanning förvånande.
Hvilken insigt, hvilket christligt tålamod, hvilken aldrig tröttnande ihärdighet erfordras ej för ett sådant kall, som mamsell Berglinds! Vi kunna ej annat än önska henne all möjlig Guds välsignelse och en fortfarande framgång, jemte många besök af sådana personer, som intressera sig för Tysta Skolan.
Berglund, Helena, fick år 1863 af Kommerskollegium patent under sju års tid å ett af henne uppfunnet sätt att af lin eller linblår tillverka bomull.
