Sida 114
inflytande hos sin gemål, förmått denne att utnämna Carl Philip till hertig af Södermanland, Nerike och Wermland, en utnämning, som sedan bekräftades af konung Gustaf Adolf; -- dock, icke nog dermed, Christina samlade och sparade, ända till ytterlighet, för att kunna gifva, men isynnerhet efterlemna mycket mynt åt sin älskling, hvarförutan hon vid alla tillfällen visade honom vida mera moderskärlek, än hans äldre broder.
Af sin dotter -- ty en sådan hade Christina äfven -- hade hon just icke mycken glädje. Denna arma prinsessa, det yngsta af Carls och Christinas barn, var sjuklig alltifrån sin födelse och denna sjuklighet snarare till- än aftog med åren. Det sades till och med att Maria Elisabeth, så hette hon, var klen till förståndet. Det vissa är, att hon hade ett slags fallandesjuka, som ofta kom till utbrott. Man hade tvungit henne till giftermål med hertig Johan, hennes syskonbarn, men detta äktenskap blef både glädjelöst och barnlöst, och Christina hade den sorgen, att se både dotter och måg dö vid ganska unga år.
Mellan enkedrottningen och hennes styfdotter, den ädla pfalzgrefvinnan Catharina, var dock ett ganska godt förhållande, och hade varit så alltifrån Christinas förmälning.
På sednare tiden började drottningen blifva sjuklig, och då den förkrossande underrättelsen nådde henne, att hennes älskling, hennes afgudade son, den då tjugoettårige Carl Philip, som åtföljt sin bror i fält, hade sjuknat och dött i Narva, kände hennes sorg inga gränsor. Endast en kort tid öfverlefde hon honom. Hon dog 1625 på Gripsholm, vaggande sin lilla sondotter Elisabeth Gyllenhjelm, Carl Philips dotter med Elisabeth Ribbing, hvilket barn drottningen tagit till sig, såsom tröst i sin djupa, outsägliga sorg.
Christina Magdalena, äldsta dottern af pfalzgrefven Johan Casimir, och således syster till konung Carl X Gustaf, föddes 1616. Äldst bland systrarna, var Christina Magdalena ett ganska vackert och behagligt fruntimmer; derföre också omtyckt af enkedrottning Maria Eleonora. År 1637 hade Salvius i uppdrag att forska efter en passande förbindelse åt den då tjugoettåriga furstinnan. Flera förslager bragtes å bane; men intet kom till verkställighet. Sedermera och i början af 1641 väcktes fråga om en ung och rik markis af Huntley, men utan framgång. I slutet af samma år kom till Sverige markgrefven af Baden-Durlach, Fredrik VI, som det tycktes i anledning af en arftvist mellan hans syster, Johan Banérs enka, å ena sidan och samma fältmarskalks slägtingar å andra. Han blef snart förtrolig vän med unga pfalzgrefven Carl Gustaf och begärde samt erhöll systerns, Christina Magdalenas, hand. Den 26 Nov. 1642 eller aftonen före bröllopet, och just när gästerna som bäst dansade på slottet, yppades der en svår eldsvåda, hvilken förstörde flera torn och en icke obetydlig del af byggnaden, så att Christina, den unga drottningen, måste flytta derifrån och bröllopet i några dagar uppskjutas. Markgrefven sökte sedermera tjenst i svenska hären, men riksförmyndarne vidhöllo sitt gamla beslut att så mycket möjligt undvika fursteliga befälhafvare, såsom alltför sjelfrådiga och dyrlegda. Markgrefven stannade alltså i sitt fädernesland. -- Hans gemål, den ofvannämnda Christina Magdalena, är märkvärdig derföre, att från henne härstamma två svenska konungahus, nemligen från sonen Fredrik Magnus det Holstein-Gottorpska; och från dottern Johanna Elisabeth vår nuvarande enkedrottning Josephina och hennes barn. Christina Magdalena dog d. 4 Aug. 1660.
Christina, den store Gustaf Adolfs dotter. Denna furstinna, ett fenomen, hvartill ingen tid och intet land någonsin frambringat maken, står, så väl genom sitt förvånande snille, sina ovanliga kunskaper och sin märkvärdiga skarpsinnighet, som genom sina fel, misstag och förvillelser, ensam i historiens annaler, liksom hon ensam vandrade genom lifvet. Lika klandrad, som beundrad, lika tadlad af somliga, som försvarad af andra, har hon inspirerat oräkneliga häfdatecknare att framställa hennes bild, och ännu skall mången i och för detta ändamål fatta sin penna; dock tro vi med skäl, att den tid aldrig varder kommande, då en rätt dagers klara strålar skola falla derpå, eller, för att tala tydligare, då denna förunderliga karakter skall kunna rätt belysas, uppfattas och beskrifvas.
Christina föddes på Stockholms slott, d. 8 Dec. 1626, af Gustaf II Adolfs gemål Maria Eleonora af Brandenburg, hvilken var otröstlig öfver
