Sida 352
hufvud falla för bödelsbilan och var nära att få se den tredje hängd, om han icke genom en hastig flykt undgått detta sitt välförtjenta straff. -- Britas far var riksrådet Jöns Ulfson Roos; hon gifte sig helt ung med Erik Nilsson Gyllenstjerna, sedermera rikshofmästare, som blef ett bland de många offren vid Stockholms blodbad 1520, hvarefter hon jemte flera andra svenska fruntimmer fördes i fångenskap till Köpenhamn, derifrån hon hemkom 1523. -- Sedan blef hon, 1528, gift med Måns Bryntesson Lilljehöök, som under Gustaf I:s tid uppträdde såsom upprorsstiftare i stort och som gick ända derhän, att han af Westergöthlands allmoge lät utropa sig till konung. För detta sitt förräderi dömdes han emellertid till döden, och blef halshuggen och steglad på Södermalm i Stockholm d. 7 Sept. 1529. Med honom hade hon en dotter, Ebba Lilljehöök (se denna), som för sin manhaftighets skull erhöll benämningen Grefve Ebba. -- Fru Brita Jönsdotter hade dock icke ännu, genom dessa sina mäns olycksöden, fått afsmak för äktenskap, utan gifte sig för tredje gången, så snart sorgåret efter den andra maken var tilländalupet. Den tredje mannen var riksrådet Christoffer Andersson Röd, som var i besittning af Gustaf I:s förtroende och af honom användes i åtskilliga beskickningar utomlands. Han motsvarade dock detta sin landsfaders förtroende icke bättre, än att han upptog penningar för kungens räkning och förstörde dem, men rymde, då hans bedrägeri upptäcktes, och dog i sjelfvillig landsflykt i Lübeck 1548. Fru Brita slutade sitt oroliga lif omkring 1580.
Rosenbjelke, Catharina, dotter af ståthållaren öfver Kronobergs län Bengt R., blef gift med landshöfdingen Johan Dufva i Westergöthland. Hon drunknade på Ålands haf 1644, jemte man och fem barn, då de skulle resa till mannens nya höfdingedöme i Österbotten.
Rosenborg, Gustafva Sofia. Enke-geheime-rådinnan Gustafva Sofia Hjärne, född Rosenborg, dotter af krigsrådet Anders R., dog i Helsingfors d. 3 Juni 1860, i en ålder af 80 år. Som en ensam lemning ifrån flydda tider hade hon redan länge lefvat bortgömd och tillbakadragen från verlden, der hon en gång hade lyst genom skönhet, talanger och behag. Hon var ett barn af Gustaf III:s dagar, och med de dagarnes framför alla andra utmärkande drag följde henne också kärleken till vitterhet och litteratur ända till lefnadens afton. Sjelf roade hon sig ofta med att författa verser än på svenska, än på fransyska. En större dikt, "Tavastehus slott", har till och med framträdt i tryck. Talar sägnen sannt, så hade den aflidna också spelat en roll i en politisk dram, den sorgligaste vår historia har att omtala (Sveaborgs kapitulation år 1809).
Rosencrantz, Eva Charlotta, testamenterade år 1834, tillika med sin man, kaptenen Carl Gustaf Qveckfeldt, 43,000 rdr rmt till 4 stipendier à 200 rdr åt 4 adliga ynglingar, 4 lifstidspensioner à 200 rdr hvardera åt adliga enkor och döttrar, m. m. Fonden, som står under riddarhusets förvaltning, kallas den Qveckfeldtska. Hon dog 1852, utan barn, och mannen 1835.
Rosencrantz, Pernilla Jacobsdotter, har 1673 i Lund utgifvit en andaktsbok med titel: "Guds Börns Tro och Tillid till Gud i Bedröfvelser". På titelbladet stå hennes initialbokstäfver.
Rosenhane, Märtha, syster till riksrådet Schering Rosenhane, förälskade sig uti informatorn i riksrådets hus Peder Appelman och förlofvade sig i hemlighet med honom, för hvilken orsaks skull han mycket förföljdes af hennes bröder och slutligen, 1650, insattes i häkte i Stockholm, derifrån han dock snart flydde. Märtha gifte sig dock i början af 1650-talet med majoren Ture Hökeflycht, för hvilken hon redan skulle hafva fattat tycke, medan han ännu var simpel ryttare. I detta äktenskap hade hon 6 söner, deraf Tuwe, löjtnant vid Westgötha kavalleriet, blef ihjälslagen 1679 af löjtnanten Johan Svinhufvud; Martin, löjtnant vid amiralitetet, blef, efter ett tappert motstånd i en sjöträffning på Pejpussjön, dödskjuten d. 31 Maj 1702 på sin yacht, omgifven af 300 fiendtliga halfgalerer; Jonas, kapten vid amiralitetet, bevistade åtskilliga lyckliga sjöträffningar mot ryssarne på Pejpussjön, men under en rekognoscering anfölls han af 200 lodjor, som han flera gånger dref tillbaka, men hvilka slutligen äntrade hans förande yacht "Vivat", då han tände eld på krutdurken och sprängde sig och ryssarne i luften, hvarvid 20 lodjor förstördes af explosionen.
