Sida 403
och kyrkoherden i Thorstuna, kongl. hofpredikanten Michael Sollenius. År 1725 testamenterade dessa makar 30,000 daler kpmt till stipendier åt studerande vid Upsala Akademi. Ett af stipendierna tillfaller en infödd lapp, eller i brist deraf Lappmarks-skolorna. Fru Sollenius dog år 1727.
Sundberg, Catharina. Inrikes Tidn. för 1778 berätta att Catharina S. tjent såsom hushållerska på ett och samma ställe från 1725 till sin död, 1778, då hon var 109 år. Sina göromål skötte hon med nit och ordning ända till ett halft år före sin död.
Sundin, Lovisa och Margaretha, mamseller, skänkte 1855 till Serafimer-Lazarettet i Stockholm en summa af 15,000 rdr rmt.
Sundström, Anna Helena, enka efter assessor Almqvist i Jönköping, gaf 1834 till Murbeckska Inrättningen i Stockholm 10,194 rdr rmt. Hon var uppfostrad vid Inrättningen, och, efter att såsom gift hafva kommit i välstånd, testamenterade hon, af tacksamhet för den vård hon såsom fattig och värnlös flicka der åtnjutit, ofvanstående betydliga summa.
Sunesdotter, Märeta, skänkte 1360 Kläckeberga gård i Kalmar socken till nunneklostret i Kalmar.
Sunesson, Sara, född Månsdotter. Hennes man var bonde i Wisseltofta socken. Från bondkojan hafva många biskopar utgått, och den glädjen vederfors äfven Sara Sunesson, som såg sin son Nils, hvilken antagit namnet Hesslén, år 1805 upphöjd på Lunds biskopsstol. Sedan Sara blifvit enka och sonen redan var theologie doktor, ville hon, 64 år gammal, gifta om sig med en 22-årig dräng. Prosten Lind i Onsby skulle då, å sonens vägnar, afstyra det, men gumman svarade: "Paulus var lärdare än theologie doktorer. Han lärde att det var bättre att giftas än brinna." Sonen tog då gumman till sig, och helsade hvarje morgon med barnslig handkyssning på henne, klädd i sin gamla göingska drägt, i hvilka gästers närvaro som helst. Om biskopinnan Hesslén har P. A. Ahnfelt berättat följande: "Kyrkoherden Sommelius i Mörrum kyrktog biskopinnan Hesslén trenne gånger i hennes boudoir, innan han sjelf första gången vågade sig på denna ministeriella förrättning i kyrkan." Biskopens moder dog 1811, 82 år gammal.
Sunnerdahl, Charlotta, enkefru, gaf år 1865 12,000 rdr rmt till den i Stockholm varande fruntimmers-föreningen för pauvres honteux, till hvilken demoiselle Fredrika Bremer äfven testamenterat 5000 rdr. Denna nya välgörenhets-inrättning synes vara i tilltagande, och utgör en värdig minnesvård öfver dess nu aflidna stiftarinnor, grefvinnan Schwerin, mamsellerna Fr. Bremer och Lotten Wennberg, med flera.
Sück, Christina, gift med grosshandlaren Pauli, testamenterade, såsom enka, 1789 hela qvarteret Venus vid Tyska stallplan i Stockholm till en pensionsinrättning, benämnd den Pauliska. Den årliga inkomsten är omkring 9000 rdr, som utgår i pensioner till fader- och moderlösa flickor och enkor efter prester, borgare och grosshandlare.
Svahn, Maria, dotter af borgmästaren i Westerås Peder Ulfsson S. Hon blef först gift med handlanden i Stockholm Abraham Wynantz, som dog omkr. år 1651, hvarefter hon, andra gången (1652), blef gift med drottning Christinas arkitekt Nicodemus Tessin, som hon öfverlefde i 30 år, och dog först 1711, öfver 90 år gammal. Denna gudfruktiga och fromma fru är stammoder för adliga ätten Tessin, hvars första ättling, hennes man, rådmannen och hofarkitekten Nicodemus T., som byggde Drottningholms slott, adlades år 1674. Hon upplefde äfven att sonen Nicodemus T. d. y. upphöjdes till friherre, men icke hans upphöjelse till grefvevärdigheten. Utom det att hennes man, son och sonsonen Carl Gustaf voro storheter af första rangen, som lyste under en tid af 125 år, då ätten utdog med den sistnämnde, är hon äfven stammoder för adliga ätten Svansköld, emedan hennes son i första giftet, Abraham Wynantz, hofarkitekt, äfven blef adlad (1693), hvarvid han antog namnet Svansköld, härledande det från moderns födelsenamn. Crusenstolpe uppgifver äfven, i "Huset Tessin", att hennes dotter i första giftet blef gift med Urban Hjärne, som äfven, 1689, blef adlad.
Svahn, Maria, dotter af en löjtnant Utter och Endis Svahn. Hon antog sin moders namn, emedan denna var olyckligt gift. Den vidtberömde läkaren Urban Hjärne hade i Cöln drömt att han såg sin blifvande hustru. Han fixerade henne skarpt, så att drömbilden blef qvar i hans
