Sida 147
Ehrenstrahl, Anna Maria, enda barnet af Carl XI:s hofmålare David Klöcker Ehrenstrahl, föddes 1652 och dog 1724. Hon var gift med vice presidenten i Svea hofrätt Johan Wattrang och har till hofrätten skänkt sex porträtter af dess fordna presidenter.
Anna Maria Ehrenstrahl var, som man vet, artist och en värdig elev af sin berömde far. Man tror, att hon af honom fått i uppdrag att utföra hvad han sjelf påbörjat och ej medhann. De här nedannämnda porträtterna af sex presidenter i Svea hofrätt äro af hennes egen hand och föreställa: M. G. De la Gardie, G. A. De la Gardie, Gyllenstjerna, v. Fersen, Falkenberg och Wallenstedt. -- Hon har äfven målat en grupp, Amor och Psyche. Man påstår att fröken Ehrenstrahl, eller presidentskan Wattrang, "företedde i sina målningar alla arterna af faderns manér".
Efter det de meranämnda sex porträtterna blifvit till Svea hofrätt skänkta och saken vidt och bredt bekant, uppvaktade skaldinnan fru Sofia Elisabeth Brenner, som var fru Wattrangs samtida, den skickliga målarinnan med ett poem, sedermera tryckt i nämnda författarinnas blandade arbeten, som hafva titeln: "förmängda dikter och tillskrifter", och hvarur vi för egenhetens skull anföra följande strof:
"Om jag af medfödd drift för ro skull stundom rimar, "Er böjelse syns klar af edert måleri. "Fast konsten oss ibland har kostat några timar, "Man kan på bättre vis ej oförgäten bli. "Lät afund grina till, lät döden skäktan spänna, "För ingendera skräms er pensel, ell' min penna."
På Sandemar (nära Dalarö), ett f. d. Wattrangskt, nu Braunerhjelmskt fideikomiss, finnas några af Ehrenstrahls yppersta taflor, kanske äfven af fru Wattrangs.
Ehrenstråhle, Helena Maria, stiftsfröken, föddes 1760 och dog 1800. Hennes far var öfversten Hans E. Hon blef 1791 gift med den namnkunnige riksheraldikern Jonas Carl Linnerhjelm, som bland andra arbeten skrifvit: "Bref under resor i Sverige", 3 delar, illustrerade med plancher. Hon var bekant som skaldinna. Mannen utgaf år 1795 en utmärkt smakfull upplaga af hennes "Vitterhetsförsök", som bestå af smärre prosaiska och poetiska stycken, af ett sentimentalt-moraliskt innehåll, merändels i Gessnerska stilen, hvilken på den tiden så mäktigt intog en del af vår allmänhet. Hon har också åt sin förebilds minne egnat ett litet rätt nätt lofoffer: "Vid tidningen om Gessners död". Dessa stycken sakna för öfrigt objektivitet och originell djerfhet i känslan och fantasien, och kunna endast rätt njutas af dem, som närmare känt den ädla författarinnan.
Ehrenström, Anna. Det är ej så särdeles länge sedan män i Stockholm dagligen såg ett gammalt, torftigt klädt fruntimmer, som alltid gick med ett stort knyte under sin slitna slängkappa, hvilken knappt skylde detsamma; och så gick hon i många Herrans år. Endast litteraturens vänner kände henne, ty dem besökte hon ganska ofta. Hon var, med ett ord, en kringvandrande bokhandlerska, och hennes knyte innehöll gamla böcker, som hon sålde åt sina kunder. Hon var temligen bevandrad i litteraturen och hade fått en bildad uppfostran, samt kände gamla böckers värde och visste alltid hvart hon skulle gå, då hon träffade på värdefulla arbeten. Sålunda försörjde hon sig med knapp nöd, och hon var ofta välkommen, ty hon hade alltid att berätta historier, isynnerhet från sin födelseort Gottland. Gaf man sig tid att höra på, så kunde hon i flera timmar med en förvånande lätthet och ett särdeles godt minne berätta sagor från Gottlands forntid, jemte andra intressanta saker, som lefde qvar i hennes minne. Hon hade äfven från trycket utgifvit ett häfte poesier.
Hennes far var lagmannen Christian Gråberg på Gottland och hennes bror den lärde Jakob Gråberg af Hemsö, som blef Comes palatinus, kammarherre hos hertigen af Toskana och ledamot af flera utländska akademier. Anna Gråberg blef 1812 gift med sedermera majoren vid Gottlands nationalbeväring Nils Ludvig Ehrenström, från hvilken hon dock blef skiljd, och med honom hade hon ett barn, Fredrika Charlotta Magdalena Marianne, som. föddes 1813 och ännu lefver i Stockholm.
Efter, i förtroende, på hennes dödsbädd företedda handlingar, var hon fullt frikallad från all anledning till de förhållanden, som föranledde äktenskapsskilnaden. Hon afstod åt sin man sin på fädernesidan ärfda egendom, för att bli ledig
