Sida 377
hemland, Baden; men af hennes svenska hofdamer stannade fröken Snakenborg qvar. Genom sin utmärkta skönhet och blomstrande ungdom (hon var i sitt sextonde år) hade hon i Elisabeths hof väckt mycket uppseende, så att hon vann drottningens tycke, och blef snart i hennes hof upptagen. I sådan egenskap blef hon genom drottningens tillskyndan gift med markisen af Northampton uti hans tredje gifte. Genom detta äktenskap kom hon i förbindelse med Englands förnämsta ätter, och såsom befryndad med sjelfva konungahuset, blef hon derjemte upptagen ibland drottningens tjenstgörande hofdamer.
Sedan markisen af Northampton med döden afgått, utan att hafva efterlemnat lagliga bröstarfvingar, trädde hans enka i ett annat gifte med en af drottning Elisabeths hofmän och ledamot af dess hemliga råd, sir Thomas Gorges af Langford i Wiltshire, men bibehöll efter engelsk sed sitt förra namn och dermed förenade företrädesrättigheter, såsom markisinna af Northampton. I detta sednare äktenskap blef hon moder till fyra söner och tre döttrar. Efter drottning Elisabeths död i Mars 1603, drog sig markisinnan af Northampton efterhand ifrån hofvet, der hon under sin tjenstgöring bodde i Hamptoncourt och der hon sednast uppvaktade vid konung Jakob I:s och dess drottnings kröning i Juli månad sistnämnda år. Sedan vistades hon för det mesta på Langford Castle i Wiltshire. För andra gången enka 1610, lefde hon der i 26-årigt enkestånd, och dog d. 1 April 1635 vid 86 års ålder. Hon erhöll sin hvilostad vid sin sednare mans sida uti domkyrkan i Salisbury, der äldste sonen, lord Edvard Gorges, baron af Dundalk, låtit åt sina föräldrar uppresa en präktig minnesvård.
Hennes efterkommande egde länge hennes arfgods i Sverige, tills de 1667 återköptes af ätten Bonde, som härstammar från hennes syster, Karin Ulfsson.
Sofia, Sverker I:s dotter, enligt Lagerbring, men enligt andra uppgifter hans styfdotter, emedan hon skulle varit dotter af Sverkers andra gemål, Richissa, som förut var gift med ryska fursten Walader. Hon var född omkring år 1141, och redan 1153 friade konung Waldemar I i Danmark till henne, men bröllopet stod först 1157 i Wiborg. År 1182 blef hon enka, samt 1186 omgift med landtgrefven af Thüringen, som året derefter återsände henne helt snöpligt till Danmark. Hon är begrafven i Ringsted.
Sofia, dotter af konung Carl VII Sverkersson, blef förmäld med hertig Henrik af Mecklenburg.
Sofia, en dotter af danske konungen Erik Plogpenning, förlofvades 1258 med svenske konungen Waldemar, då påfven Alexander IV lemnade sitt apostoliska samtycke härtill, och medgaf att de måtte bygga äktenskap med hvarandra, änskönt de voro i tredje skyldskapsleden beslägtade. Förmälningen skedde 1263 i Jönköping, vid hvilket tillfälle den unga drottningen äfven kröntes. Vid bilägret lemnades henne i hemgift städerna Malmö och Trelleborg. Den öfriga hemföljd, som hon förde med sig, beskrifves i rimkrönikan såsom ganska präktig, och det säges att hon medhaft många tunnor fulla med guld och silfver. Hennes skönhet, qvickhet och behag prisas storligen, och i glädjen öfver detta giftermål samt att för alltid bevara åminnelsen deraf, utgaf konung Waldemars fader, Birger Jarl, en allmän förordning att dädanefter syster alltid skulle taga arf till hälften mot broder. Då år 1273 hennes gemål, konung Waldemar, hade sitt förtroliga umgänge med hennes syster, den sköna Jutta, och detta blef allmänt kändt, var drottning Sofia länge otröstlig, samt förlorade mycket af sin förra munterhet och fägring. Hon skildras i gamla handlingar såsom ganska herrsklysten och fåfäng, samt säges mycket hafva bidragit till oenigheten emellan konung Waldemar och hans båda bröder, hertigarne Magnus och Erik, hvilka hon spefullt plägade benämna Magnus Kittelbotare och Erik Allsintet. När slaget vid Hofva stod, 1275, var drottning Sofia hos konungen ett stycke derifrån på Ramundaboda och just sysselsatt med att spela schack, då en sårad riddare i hast ditkom och förkunnade den hotande faran. Hon flydde då skyndsamt undan till närmaste kloster. Sedan Waldemar blifvit afsatt, hade hon svårt att gifva sig tillfreds och sökte flera gånger att uppegga honom till hämnd och missnöje. Om hösten 1277 begaf hon sig till Danmark. Hon dog år 1286.
Sofia, en dotter af svenske konungen Waldemar, säges år 1295 hafva blifvit förmäld med danske prinsen Erik, hertig af Langeland.
