Sida 443
från Sverige. K. stannade ej härvid, han påkostade andra missionsbyggnader och barnhus med 50,000 rdr. År 1769 dog hans rika och välgörande fru Anna Wolleij, och befanns hon hafva testamenterat alla sina juveler till missions-inrättningen i Calcutta. K. uppförde och doterade en missions-skola med fond för underhåll af 250 barn. Han var pastor primarius i Calcutta, som genom hans verksamhet uppblomstrade på ett förvånande sätt. General-guvernören och lorderne derstädes voro hans förtroligaste vänner. K. spridde genom sin verksamhet kristendomen i Ostindien och underhöll flera missionärer; än vandrade han inåt landet, disputerande med braminer, än undervisade han indier. Från hans läppar flödade en vältalighet, som man ej var van att höra i Ostindien. På hans bekostnad och på kejsar Shak Allums begäran öfversattes Davids Psalmer och Nya Testamentet på arabiska. Man såg ofta furstar som uppvaktade den ryktbare K. År 1756 fanns blott 70 hus i Calcutta, men en mansålder derefter utgjorde deras antal 80,000, med 550,000 menniskor. Hvilken kan väl beräkna huru mycket K. dertill bidragit? Från alla verldens delar strömmade resande och lärda, och alla skulle besöka den ryktbare K., som alltid höll öppen taffel för alla och hos hvilken musik och lärda samtal alltid omvexlade. -- Men bladet vände sig för K.; han hade genom välgerningar och yppigt lefverne förstört all sin stora förmögenhet, och måste göra cession. För att döfva olyckan säges det att han i spiritus dränkt sin sorg och i fyra år dermed fortfarit, då ett nytt stadium åter inträffade och han ånyo reste sig med högre ifver och kraft; dock ville han ej lefva i den stad, der han fallit, utan lemnade såsom 74-årig gubbe Calcutta, fattigare än han kommit dit, och verkade sedan med otroligt nit i sitt andliga kall uti Chinsura, en holländsk besittning från 1785--95, men som eröfrades af engelsmännen, då K., 84 år gammal, blef krigsfånge. När han blef frigifven begaf han sig till det käraste han egde, sina hustrurs grafvar i Calcutta. I den staden kände numera ej någon honom, ehuru kyrkan, skolor och barnhus m. m., som han byggt och donerat, vittnade om hans nit och ädelmod. Efter 60 års verksamhet i Ostindien slutade Kjernander sin långa, mödosamma, välsignelserika och omvexlande lefnad i stor fattigdom, i Calcutta, omkring 100 år gammal. En utförligare skildring om Kjernander och hans båda fruar kan läsas i Biografiskt Lexikon, hvarur vi lånat ofvanstående.
Wrangel, Beata Jacquetta, dotter af öfversten Johan Reinhold W., blef år 1789 gift med amiralen Otto Henrik Nordensköld. Hon var ett ovanligt älskvärdt fruntimmer och lika vacker som hennes man var ful. Han var en sträng hushållare, då hon deremot visade välgörenhet och var hela ortens doktor. En gång kom hon att gå förbi en tiggareflicka, behäftad med en elakartad sjukdom. Grefvinnan gaf henne vård, hjelp och läkemedel, och räddade också hennes lif; men hon sjelf jemte tvänne söner och en dotter smittades; ena sonen tillfrisknade, men de öfriga dogo snart, år 1811.
Wrangel, Margaretha Lovisa och Eleonora Charlotta, döttrar af riksrådet Anders Reinhold W. Margaretha Lovisa var född 1763 och blef förlofvad med hertig Fredrik Adolf. Ehuru Gustaf III friade för sin broders, hertig Fredrik Adolfs, räkning till fröken Sofia v. Fersen, men fick afslag af den stolte fadern, så dikterade konungen likväl sedan det bref, hvarigenom denna sednare förbindelse med fröken W. upplöstes (1782). Genom dessa våldsamheter mot hjertats rätt blef prinsens sedliga kraft upplöst, och en annan förbindelse uppkom. Det var med den sedermera så bekanta demoiselle Hagman. Enkedrottningen kallade hellre mamsell Hagman sin "lilla sonhustru", ja, konung Gustaf III lär ock kallat henne sin "kära svägerska". Så behandlas ofta sedligheten på samhällets höjder. Inflytelserna i dälderna blifva ej svåra att upptäcka. Fröken Wrangel blef sedan, d. 25 Nov. 1786, gift med majoren Axel Henrik Aminoff, men dog 10 veckor derefter. Hennes syster, Eleonora Charlotta, gift med kammarherren Gustaf D'Albedyhll, död 1835, var ett snillrikt och vittert fruntimmer; är känd såsom författarinna till flera poemer, införda i "Journal för Litteratur och Theater", i "Lunds Veckoblad", samt Atterboms poetiska kalendrar; en större dikt, "Gefion", är äfven af henne.
Wrede, Agatha, dotter af fältmarskalken Fabian W., föddes 1799, och blef 1825 gift med
