Sida 313
Tysklands och Italiens förnämsta städer, 1847 i Florenz och 1848 i London. Hon blef 1850 gift med tonsättaren Siegfried Saloman, och kallade sig derefter Nissen-Saloman. För närvarande vistas hon i Petersburg såsom lärarinna vid Musikkonservatoriet, sedan hon förut haft engagement vid Italienska operan derstädes, i egenskap af primadonna.
Nissenius, Öllegård, dotter till Henrik Nissenius, prost öfver Willands härad och kyrkoherde i Ljungby, skall, då Carl XI under danska kriget vistades i trakten, funnit nåd inför konungens ögon och stått i ett förtroligt förhållande till honom. Det var för hennes skull som hennes broder, Peter N., jemte systrarne, adlades år 1679, under namnet von der Wettering. Fryxell tror ej på detta förtroliga umgänge, men kan ej förneka, att fadern fick betydliga fördelar af konungen, som också upphöjde hans söner i adligt stånd; emellertid upplyser Anreps Ättartaflor att han hade blott en son, Peter, som blef adlad, jemte tre systrar, Christina, Dorothea och Helena, men nämner ej Öllegård. Palmsköld berättar, att anledningen till regndropparne öfver rosorna i deras vapen skall vara den, att en kavaljer under lek, i konung Carl XI:s närvaro, nedsatte en af dessa Ljungby prestdöttrar baklänges, bar, i en vattenså.
Efter konungens bortresa blef jungfru Öllegård gift med borgmästaren i Malmö Aschenborn. Såsom enka efter honom skall hon lefvat kärleksfullt med majoren Casper von Böhnenr som lofvat henne äktenskap, hvilket löfte dock aldrig gick i fullbordan. Enligt Stjernman har hon dött 1712, men enligt Barfod skall hon hafva lefvat långt efter v. Böhnen, hvilken afled 1719. Hon skall då hafva varit i flera år blind, och hennes enda nöje under detta tillstånd var att handtera sina dukater, dem hon hade inlagda i en s. k. katt eller luden skinnpung. En flicka, som hon haft hos sig, säges dock hafva spelt henne det puts, att sprätta upp pungen och småningom minska dukaternas antal. Då gumman tyckte sig märka denna minskning, förstod flickan aflägsna hennes misstankar genom den anmärkningen, att det endast var känslokraften i den gamlas fingrar som blifvit försvagad.
Nolanväder, Anna Margaretha, blef vid 2 års ålder bortstulen af en Vingåkersbo, men tjufven bekände, efter 13 års förlopp, på dödsbädden, sitt brott för presten, då föräldrarne återfingo flickan, som sedan länge var namnkunnig i orten för sin skönhet. Hon blef gift med borgmästaren i Skenninge Olof Håkansson af Thorsrumsslägten.
Nonnen, Emily. Detta namn, som är allmännare kändt genom den gagnande verksamheten hos Edward Nonnen, stiftaren af det första landtbruks-institutet i Sverige, är bland litteraturens vänner lika ryktbart genom Edwards syster, Emily. Vi hade ämnat författa hennes biografi, men, för att ega den säkraste källan, begärt data dertill af miss Nonnen sjelf. Till svar på denna vår anhållan erhöllo vi nedanstående, af henne sjelf författade, uppsats, den vi icke fördrista att hvarken förkorta eller utvidga. Den enkla framställningen är naturligtvis bättre än allt hvad man ville tillägga; den vittnar om den varmaste kärlek för allt godt och ädelt, och om en verksamhet som hel och hållen varit och är föranledd af denna, det storas och sublimas enda drifkraft.
Vi införa här nedan den oss lemnade uppsatsen:
"Jag föddes i London, der min far bebodde ett mycket vackert hus nära Buckinghampalatset, och midtemot S:t James' Park, hvars gröna, lummiga alléer blefvo en tummelplats för mig och mina syskon under våra första barnaår, utom vid den tiden, som vi brukade tillbringa på landet eller vid hafskusten. -- Föräldrarne förde ett ganska angenämt hus; utmärkta personer, såväl konstnärer som vetenskapsmän, bland hvilka sednare Faraday, Foster, m. fl., gästade ofta der, och ett af mina käraste minnen från barnaåren för mig tillbaka till de aftonstunder, då jag satt uppkrupen i ett soffhörn i det trefliga förmaket och lyssnade till deras samtal. -- Redan under mycket tidiga år utgjorde Shakespeare min älsklingslektyr. Vid sex års ålder stod jag på en pall och deklamerade tal ur Julius Cæsar, eller lutade mig öfver en af stolar improviserad balkon, med en slöja på hufvudet, och spelade Juliets roll, under det att en äldre syster föreställde
