Sida 384
ära och kunde ej motstå frestelsen, hvarför han beslöt att med stor högtidlighet döpa om barnet; men Serenius ville ej gå in derpå, utan sökte förhindra detta gyckel med döpelsens sakrament, hvarför Sparre lät arrestera honom under akten. Emellan Serenius och Sparre uppstod, i anledning häraf, en beryktad rättegång, som. slutade till Serenii fördel. Den omdöpte sonen dog 1 1/2 år efter födelsen, och fick Sparre ej den hugnaden att få någon manlig afkomma efter sig. -- Grefvinnan Sparre dog i London 1766, 25 år efter sin man.
Sparre, Ingeborg, dotter af riksrådet Ulfo Ambjörnsson S., blef gift med drottning Blancas gunstling, hertigen af Skåne och Söder-Halland, Bengt Algotsson, som dödades i Halland 1360. Hon blef förskjuten af sin man och dog under en pilgrimsresa till Kristi graf.
Sparre, Wendela Gustafva, dotter af kaptenen vid prins Fredrik Adolfs regemente Gabriel S., blef 1801 gift med en af rikets herrar, Öfverhofjägmästaren Axel Oxenstjerna. Hon blef ledamot af Målare-Akademien 1797 och dog 1855, 83 år gammal, samt begrofs i Oxenstjernska grafven i Upsala domkyrka, och var den sista som fick nedsättas i denna kyrka.
Sperling, Helena, dotter af fältmarskalken Göran S., föddes 1668 och blef på 1680-talet gift med general-fälttygmästaren Henning Rudolf Horn, samt dog i Narva 1704. Horn måste 1704, d. 10 Aug., efter ett förfärligt blodbad, se Narva intagas af ryssarne och hans frus lik upptagas ur kopparkistan, afklädas svepningen samt bortföras på en kärra och kastas i strömmen. Sjelf måste han med 5 barn gifva sig fången, och utstod ett hårdt fängelse bland de gröfsta brottslingar.
Spolding, Christina, död d. 23 Dec. 1721, var gift med handelsborgmästaren i Norrköping Carl Johansson. Hon har gjort sig bekant genom den bedriften, att hon räddade större delen af kyrkans silfver och skrud, då ryssarne 1719 brände Norrköping. -- Hon hade till kyrkan skänkt silfver och penningsummor.
Sporrong, Ulrika Eleonora, enkefru, skänkte år 1824 3000 rdr rmt till Clara fattighus.
Springer, Anna Charlotta, född Wienecker. Om denna fru veta vi ej mera än att hon 1772 troligen var föreståndarinna för Murbeckska Inrättningen i Stockholm, som af den namnkunnige kyrkoherden Petter Murbeck blifvit inrättad till vårdsanstalt och uppfostran för utfattiga och föräldralösa flickor. Man vet också att det var hon som slutligen vårdade den utomordentligt store predikanten Anders Elfving, som under sina predikoresor fann kyrkorna för trånga, så att han t. ex. en gång, då han skulle predika i Amiralitets-kyrkan i Carlskrona, måste, på begäran, hålla sin predikan på slätten utanför kyrkan, emedan omkring 10,000 åhörare hade infunnit sig. Mot slutet af 1771 kom han till Stockholm och predikade der för lika talrika åhörare, men blott några månader, då han insjuknade och fördes till Murbeckska Inrättningen på Södermalm, der han blef vårdad af fru Springer, och det var hon som tillslöt ögonen på detta "brinnande och skinande ljus", som tillhörde en bättre verld, för hvilken han här i lifvet arbetade. Elfving dog d. 31 Mars 1772, föga öfver 27 år gammal.
Stading, Evelina, artist och elev af Fahlcrantz. Under det att ett par andra utaf denne mästares elever bildade sig härmningsvis efter sin förebild, utvecklade mamsell Stading sin talang alldeles originelt. Men hon dog tidigt under en vistelse utrikes.
Stading, Franziska, född i Berlin 1753. Hon kom såsom helt ung hit till Sverige och antogs snart vid Kongl. theaterns lyriska scen. Hon var vacker, älsklig och naiv. Behag och blygsamhet säges hafva varit hufvuddragen i hennes karakter. Cora, Iphigenie och Antigone voro, säger man, de roller, hvari hon lyckades bäst. Den sistnämnda rollen spelade hon ännu sedan hon var långt ifrån ung. Hon fick 1806 afsked från theatern, med pension, hvarefter hon ännu några år uppehöll sig i Sverige, tills hon begaf sig utomlands.
Staël, madame, en dotter af fransyske finansministern Necker, gift med svenske ministern i Frankrike, friherre Staël von Holstein. Hon var visserligen icke till börden svensk, men vi tveka dock icke att bland svenska qvinnor upptaga denna verldskunniga dam, eftersom hon var gift med en svensk. Det måste otvifvelaktigt hos oss väcka ett slags stolthet, att denna, den snillrikaste qvinna verlden hittills känt, föredrog att
