Sida 222
basta och binda mäster Petrus, jemte fru Benedicta, och föra dem, antingen lefvande eller döda, till fängelset i Upsala slottstorn. De funno dock hvarken mannen eller hustrun, huru noga de än ransakade.
Mycket hade den stackars frun att under flykten utstå, dels af hunger och alla slags umbäranden, dels af onda menniskor, som ville förråda henne åt konungens fogde. Hon undslapp sådant liksom genom ett underverk. -- Efter långa omvägar, ögonskenliga lifsfaror och de största försakelser kom den beklagansvärda flyktingen ändtligen till Fogdö prestgård. Der råkade hon en af hertig Carls män, som ledsagade henne till Gripsholms slott, der hon blef väl omhuldad och fick hvila ut, samt derefter till Nyköping. Der fick hon från sitt hem de bedröfligaste underrättelser. Hennes tre barn voro utdrifna i ett "ödehus", som det hette. Man hade tagit visthusnyckeln af pigorna, och de och barnen hade nu intet annat att förtära, än isigt spisöl, frusna rofvor och elaka ärter. Bröd fingo de någon gång af medlidsamma menniskor. -- Hon fick emellertid snart -- Gud vet huru -- de arma små barnen till sig, halft förfrusna.
Efter någon tid anlände till Nyköping hertig Carl med sin första gemål, den älskliga Maria af Pfaltz, stadda på resa till hertiginnans hemort Heidelberg. Fru Benedicta lyckades få tillträde till dem, klagade sin nöd och erhöll tillåtelse att med sina barn få på ett hertigen tillhörigt skepp resa till Lübeck, för att råka sin der varande man. De hade dock en svår och farlig resa, i det att de råkade ut för en storm, som tvang skeppet att vid sjelfva jultiden landa vid Rügen. Folket der var elakt och ogästvänligt och prejade dem oerhördt. Derifrån kom fru Benedicta med sina små till Stralsund och vidare till Rostock, hvarest der boende svenskar visade henne mycket deltagande. Ändtligen kom hon till Lübeck.
Der fann hon dock icke sin man, såsom hon hade hoppats. Han hade rest till Heidelberg och derifrån till Augsburg. Genom hertigens och hertiginnans försorg fick hon dock ett bref öfversändt till mannen, som, då han hörde sin familj vara anländ till Lübeck, genast skyndade dit.
Den olyckliga familjen kom nu helt och hållet under hertigens och hertiginnans omedelbara beskydd och fick på samma gång som de och på deras fartyg återvända till Sverige. I Nyköping, der Carl, såsom hertig af Södermanland, var den allenastyrande, dröjde de i tvänne år, då, vid kyrkoherdens i denna stad mäster Mårtens frånfälle, Petrus Helsingus blef af hertigen utnämnd till hans efterträdare.
Så var nu all nöd och fara förbi för den hederliga, så oskyldigt lidande familjen, hvilken, efter ytterligare några år, såg sig omstrålad af ett ännu klarare lyckans solsken. Ty mäster Petrus blef, år 1594, utnämnd till biskop i Strengnäs, och sedan var allt lugnt, efter den förfärliga stormen, förutom det, att biskopinnans helsa ständigt förblef klen, hvilket väl ej var att undra på. -- Biskopen dog 1607, men huru länge biskopinnan lefde finnes ej antecknadt, dock vet man att hon är begrafven i samma graf som mannen i Strengnäs domkyrka, der en grafsten med latinsk inskription pryder grafven.
Håkansson, Elin, En i 17:de seklet temligen omtalad sierska, som till och med skall varit af konung Carl XI pröfvad till sin spådomsanda. Äfven i andra afseenden skall hon utmärkt sig, t. ex. genom fjerrskådning, hemligheters upptäckande m. m. -- Förmodligen lärer hon gjort intryck på Carl XI, ty äfven sonen Carl XII visade henne nåd. Han skänkte henne eller hennes man, Håkansson, gården Kopparmåla, kort efter Carl XI:s död.
Hård, Anna, dotter af majoren Johan Hård, blef på 1650-talet gift med läns- och slottshöfdingen på Borgholm Johan Printzensköld. Hon såg sin man 1658, då han satt till bords hos borgmästaren Peder Lauritzson, blifva utdragen af Hasslebönderna och nedskjuten, samt i sina kläder, med stöflor och sporrar, släpad och upplagd på rådhuset. Sedan blef hon med sina barn fängslad och så illa handterad, att hon derigenom föll i en obotlig sjukdom. Hennes yngsta barn, Jakob, var nära att omkomma af hunger och vanskötsel. Hon lefde ännu såsom enka 1662.
Högfeldt, Beata, dotter af navigationsläraren i Stockholm, kapten Pehr Johan H., fick d. 4 Jan. 1865 ett anslag af 1000 rdr rmt, för att i Paris fortsätta sina musikaliska studier.
