Sida 55
visserligen ännu kunna uppträda, ty hon har helsa och vigör som en knappt femtioårig, och hvad minnet beträffar, har det ännu ej börjat svika henne. Men hon påstår sjelf, att publiken bör hafva ledsnat vid henne -- något som visst ej är förhållandet, men som hvarje offentligt uppträdande person känner -- eller inbillar sig, vid ålderdomens annalkande. Också må vi ej förtänka den i så många år flitigt sträfvande, att hon en gång velat sätta sig i ro och njuta sin frihet.
Boije, Albertina Wilhelmina, testamenterade som enkefru Wildt till Nikolai församling i Stockholm ett hus vid Westerlånggatan, som år 1855 såldes för 18,075 rdr, hvaraf räntan skall användas till 5 pensioner åt fattiga borgarenkor inom församlingen.
Boije, Margaretha, dotter af öfversten Hans B. af Gennäs, blef första gången (1620) gift med öfversten Henrik Horn af Kanckas och andra gången med riksrådet och generalen Arvid Forbus. Hon var en intim vän med Ebba Brahe, älskade vitterhet och samlade folkvisor. I personalierna öfver henne yttras: “Fru Margaretha har sina gudeliga meditationer uti sång på melodi ställt, som efter henne lemnade äre, dermedelst hon äfven i sin dödsberedelse sin själ från denna verlden till det himmelska skilde och transporterade.“ Hon dog 1668 och ligger begrafven i Riddarholmskyrkan, jemte hennes sednare man, båda uti präktiga kopparkistor, prydda med deras vapen.
Med Horn hade hon trenne söner, deribland Göran, som 1656 drunknade vid Drottningholm, tillika med sin fästmö. I sednare giftet hade hon en dotter och en son, Jakob Forbus, som i unga år blef ihjälkörd.
En Margaretha Boije, dotter af knekte-höfvidsman Nils B., förbjöds 1642 af konsistorium i Åbo tills vidare sakramentet, för det hon låtit taga ett dödt barn ur benhuset i Perno kyrka och lägga det på en äng, i afsigt att väcka misstankar mot en skräddares hustru, med hvilken hon kommit i oenighet, att hafva mördat detsamma.
Bolksdotter, Gerdika, blef enligt Rhyzelius år 1403 vigd till abbedissa i Wadstena kloster, sedan den första abbedissan derstädes Ingegerd Algotsdotter blifvit afsatt för sina lösliga seder. Gerdika afsade sig tjensten 1422 och dog 1438.
Boman, A. Den 2 Maj 1863 skänkte mamsell A. Boman med varm hand till Upsala universitet 15,000 rdr rmt, att utgöra en fond för trenne stipendier, dels till förmån för afkomlingar af aflidne prosten Blixén, dels för medicine studerande. Med det ena stipendierummet afses särskildt att uppmuntra studiet af ögonsjukdomar. -- På aftonen samma dag den vackra gåfvan öfverlemnades, uppvaktades mamsell Boman med serenad af medicine studerande.
Bonaparte, Christina. -- En hvar, som varsnar detta namn bland vår samling af anteckningar öfver svenska qvinnor, kan ej annat än med skäl förundra sig öfver att finna det här. Christina Bonaparte, en dam lika besynnerlig till sin personlighet, som fallet är, att hon kan räknas bland Sveriges qvinnor, har emellertid ganska riktigt under någon tid -- d. v. s. ett par år -- tillhört vårt land. Förklaringen härpå lyder som följer:
Christina var dotter af en bland franske kejsaren Napoleons bröder, prinsen af Canino Lucien Bonaparte. Hon blef 1818, i Rom, gift med en svensk, grefven och kommendören Arvid Posse, reste med honom till Sverige och bodde någon tid med sin make på hans egendom Fogelvik i Kalmare län. Af hvilken orsak oenighet uppstod mellan makarne är ej kändt, men skiljda blefvo de, 1820, således efter endast två års äktenskap. -- Den unga grefvinnan gifte sig sedan med två engelsmän, en efter annan; först med sir Charles Wyse, som blef engelsk minister i Athén, sedan med lord Dudley Stuart, som dog i Stockholm på 1850-talet. Men till det ovanliga med denna dam hörer, att hon ingendera gången blef enka, utan skiljd vid alla sina tre männer.
Bonde, Bothild, dotter af Bondeättens stamfader Thord Bonde, var egentligen ingen svensk drottning, men hon var dock, att börja med, en svensk qvinna och blef efter döden ett svenskt helgon. Af en mycket förnäm slägt, blef hon förmäld med den utmärkt sköne, men lika utmärkt lättsinnige danske konungen Erik Ejegod, som snart ledsnade vid hennes sällskap och fann mera nöje i umgänget med andra fruntimmer. Fördragsam, ända till öfverdrift, påstås drottning
