Sida 416
hvarvid den olyckan inträffade, att kusken, under urväder, körde rakt ned i strömmen vid Erikssund, der professorskan drunknade, sittande i sin vagn.
Timell, Brigitta Catharina, dotter af kyrkoherden Anders T., gifte sig 1746 med den namnkunnige bonden och riksdagstalaren, eller rättare, talmannen för bondeståndet Olof Håkansson, i hans andra gifte.
Äktenskapet mellan dessa makar hade föranledts deraf, att konung Fredrik I, som 1745 gjorde en resa genom södra delen af Sverige och derunder kom att rasta i Lösens by, der Olof Håkansson bodde, lät der anrätta middag för sig och sin svit, och uppehöll sig der under flera timmar. Han samtalade vid samma tillfälle i åtskilliga ämnen med riksdagsmannen, som då var enkling och hvilken han uppmanade att gifta om sig, och det med det snaraste. "Låt se", sade den nedlåtande landsfadern, "att du vid min återkomst har en liten hustru att visa mig, hvilken i den aflidnas ställe kan väl förestå ditt hus och för dig sjelf bli ett muntert sällskap." -- Detta skedde: då konungen på återresan tog samma väg och återkom till Lösen, hade Olof Håkansson ingått äktenskap med Brigitta Catharina Timell och var ej litet stolt öfver att som brud hafva hemfört dottern till sjelfva kyrkoherden inom församlingen.
Denna snabba åtlydnad af monarkens vilja behagade denne på det högsta, så att, då Olof Håkansson vid den riksdag, som kort derefter sammankallades, åter blifvit vald till sitt stånds talman och fördenskull infann sig i Stockholm, fick han af konungen till skänks en vacker silfverskål, med förklaring att densamma skulle tjena till dopskål för de barn hans hustru Catharina skulle komma att skänka honom. Der blef dock endast en son, hvilken i dopet erhöll namnet Anders, som sedermera blef en utmärkt man; (han adlades 1801 till af Håkansson, blef 1802 kommendör af Nordstjerneorden och upphöjdes 1809 i friherrligt stånd. Han blef ock, under Gustaf III:s lifstid, af denne konung mycket uppmärksammad, så att han till och med tvänne gånger satt med i regeringen, första gången medan Gustaf var utomlands och andra gången under konungens sista sjukdom). Brigitta Catharina dog 1780.
Tingvall, skollärarinna. Uti Ladugårdslands församling i Stockholm bodde en fru Tingvall, enka efter en fattig skollärare, som dog för flera år sedan. Enkan fortsatte så till vida sin aflidne mans yrke som hon höll en småbarnsskola, af hvilken hon på samma gång hade sin hugsvalelse och sin bergning. Denna skola njöt ett godt anseende inom församlingen, hvars presterskap ofta besökte densamma och öfvervar de derstädes vid slutet af hvarje år hållna examina. För endast några få år sedan, kort före jul, hade den 73-åriga gumman sina skolbarn hos sig, för att repetera med dem för den snart förestående examen. De små barnen stodo i en halfcirkel framför soffan, på hvilken lärarinnan satt mellan abcböcker, katekeser och psalmboken med de stora bokstäfverna. "Mina barn", sade hon, "i dag måsten I vara mycket tysta och snälla, ty jag är så sjuk i dag och har inte fått sofva på flera nätter." -- Barnen, som mycket älskade den gamla frun, höllo sig stilla och besvarade halftyst hennes frågor. Slutligen tog gumman med darrande röst upp den psalm, som vanligtvis sjöngs på examen, nemligen: "O, Gud, som ej de spädas röst föraktar" etc., och barnen stämde in. Midt under första versen tyckte barnen att den milda och vördnadsvärda gumman somnade in, men sjöngo likväl versen till slut, hvarefter de stodo qvar i sin halfcirkel med hopknäppta händer och stilla afvaktande den stund, då den gamla skulle uppvakna. Äldre personer, som händelsevis inkommo, trodde länge, liksom barnen, att gumman endast sof, men vid närmare undersökning funno de att hon sof den sista sömnen. Det är att dö i det kall, för hvilket man lefvat; det är att slumra in bland barn, för att en gång vakna bland englar.
Tjernström, Mathilda. Den 23 Juli 1864 hände sig vid egendomen Bokedal, att öfverstelöjtnanten C. O. S. Mörners 4-åriga dotter under lek råkade att falla i den närbelägna Säfveån. Barnflickan Mathilda Tjernström, i tjenst hos grosshandlaren Oscar Dickson, hoppade, oaktadt hon ej kunde simma, genast i ån, hvilken på detta ställe har ett ganska betydligt djup, och lyckades få fatt i barnet, hvarefter de båda fördes af strömmen till en nedanför belägen sandbank, på hvilken de fullkomligt oskadda lyckades att
