Sida 302
fru, gifte sig med henne i Hamburg och återvände till Sverige; fadern skaffade honom genom ackord majors-fullmakt vid Finska Lifdragonerna. Presenterad för Gustaf III, vann han, genom sitt namn, sitt utseende, sin ledighet i väsende och färdighet i franska språket, kanske ock genom sina äfventyr och sjelfva sin lättsinnighet, konungens utmärkta tycke, deltog i dess fester, under hvilka han en gång spelte Carl X. Nu var han öfverste, men förmögenheten längesedan borta; hustrun hade dött i sin elfte barnsäng och fem barn lefde ännu. Ehuru icke mer ung, var M. ännu ganska vacker, i umgänget angenäm, skicklig militär, ett ideal af riddare, enligt den tidens begrepp. Sådan var den friare, som 1782 anmälde sig hos den unga friherrinnan Arnell. -- Men hvarken den gammalmodige, strängt sedlige pappa eller hans fru hade något sinne för sådana lysande egenskaper; den oemotståndlige förtjuste dock först den unga enkan, och tillvann sig sedan svärföräldrarnes ja. Det nygifta paret öfverreste till Finland. Förbindelsen blef lycklig, ty M. älskade uppriktigt sin maka och visade henne all grannlagenhet; länge varade dock icke detta giftermål, ty hon dog året derpå i barnsäng. Öfversten hemkom med en båtlast barn af tre särskilda kullar till svärföräldrarne, och gifte sig kort derefter med enke-öfverstinnan Märtha Ulrika Leijonhjelm, dotter af den mycket rike, men mycket snåle baron Josias Cederhjelm, af hvilken redan den förra mågen mot drygt arrende emottagit Lindholmen. Det stenhus, hvaruti Gustaf Wasa blifvit född, var ännu möjligt att bebo uti Cederhjelms föräldrars tid; till dess reparation hade egaren vid en riksdag begärt anslag, men då detta förvägrades, lät man det med flit förfalla. Numera finnas deraf endast stenhopar qvar. Under finska kriget var Montgomeri en af dem, som lät förleda sig att deltaga i Anjala-förbundet; han, liksom de fleste, trodde att Gustaf III, som ville hafva fred, i brist på medel att fortsätta kriget, men som var för stolt att göra första steget, sjelf hemligen hade uppgjort denna sammangaddning. Så hade Hastfehr inbillat honom; och denna öfvertygelse vidhöll han ända till sista stunden, åberopande såsom bevis derpå, att gamle general Armfelt, gunstlingens farbror, och Otto Klingsporr, broder till Mauritz, som också stod i icke ringa gunst hos konungen, voro invecklade deruti. Hästesko blef afrättad, Montgomeri och Leijonstedt förvistes till Barthelemi. Efter Gustaf III:s död fick M. tillstånd att återkomma, och erhöll en pension af 1000 plåtar, men kunde icke återfå sitt Svärds-Kommendörsband, ej heller någonsin erhålla företräde hos hertigen. Han afled på Lindholmen år 1798.
Baron Kudbecks andra dotter, Gustava, hade på en gång fyra friare, bland dem den sedermera så mäktige Reuterholm. Hon sjelf föredrog troligen Jean Frölich, en älskvärd, men fattig yngling. Den annars så stränge fadern hade nu mot denna dotter blifvit förunderligt god; en dag, då hon spelte bräde med honom, bad han henne göra sitt val emellan de fyra, försäkrande, att han, i hvilket fall som helst, ville göra allt för att befordra hennes lycka. Besegrad af detta ädelmod, nämnde hon Reinhold von Essen, den, som icke för henne, men för fadern var den angenämaste, såsom son af en god Mössa och af en gammal vän. Nyårsdagen 1786 stod deras bröllop. General Rudbeck låg på sin sotsäng med en atlasmössa med hvita kanter och en silkestofs på det sjuka hufvudet, hvars blessyr var en bidragande orsak till hans död. Han välsignade de nygifta och afled få dagar derefter.
Meunier, Sofia Maria, mamsell, testamenterade år 1840 till Clara församlings fattighus 3000 rdr rmt.
Michaeli, Louise Charlotta Helena. Utmärkt lyrisk och dramatisk sångerska; ledamot af Musikaliska Akademien; född 1830, dotter af kantorn vid S:t Jakobs kyrka och chorsångaren vid Kongl. operan i Stockholm Michal; gift med herr Michaeli från Götheborg; anställdes 1852 vid Kongl. theaterns lyriska scen; utnämndes 1854 till hofsångerska; engagerades för sommarsaisonen 1863 vid her Majesty's theatre i London såsom primadonna; uppträder under vintersaisonerna på Kongl. theatern i Stockholm. Icke endast omfånget af hennes röst är ovanligt, äfven styrkan och klangen deri söka sin like, och hennes konstfärdighet uthärdar täflan med många af utlandets yppersta sångerskor. -- Den 23 Maj 1865 öfverlemnades till henne, af en deputation af konstvänner, en krans af drifvet förgyldt silfver,
