Sida 393
uppträde sig tilldragit, och bland folket i Österlöfs by lefver dess minne i sången och sagan. Men Österlöfs hofgård föll till domkyrkan i Lund för det ohyggliga brott, som inom dess murar sålunda blifvit begånget.
Stina Kajsa, den långa lappflickan. Af all slags namnkunnighet kan ingen vara mer oförvärfvad än den, som ofvanskrifna person vunnit. Lapparne äro i allmänhet ett småväxt slägte, betydligt mindre än nordbon. Så mycket mera förvånande är det då, att bland detta folk se en person uppväxa, betydligt öfverskridande det vanliga menniskomåttet, och märkvärdigast af allt, att denna person var en qvinna. Den 16-åriga Stina Kajsa kunde således ej undgå att bland sina landsmän ådraga sig uppseende, och hennes namn blef snart bekant vidt omkring i bygden. Man rådde henne då att draga nytta af den sällsynta utmärkelse, naturen gifvit henne, och att låta se sig för penningar. Förslaget väckte väl i början någon betänklighet, men antogs snart, och hon begaf sig på väg nedåt landet, åtföljd af sin fader, som, stående bredvid henne, räckte med sin hjessa upp till hennes armveck. Hon kom i slutet af vintern 1837 till Stockholm, der nyfikna strömmade till att beskåda henne. Efter hand svalnade likväl nyfikenheten, spektatörerna upphörde, och jättinnan kunde sålunda befria sig ur sitt sjelfvalda fängelse, samt, lik en annan, vandra omkring på Stockholms gator, der hon likväl aldrig förfelade att ådraga sig uppmärksamhet. Hon var precist 6 fot 11 tum lång, såsom bevisas af ett ännu förvaradt mått, taget af henne vid några och tjugo års ålder. Således var hon en half aln längre, än mängden af karlar och 3 qvarter längre, än de flesta af hennes eget kön. Kroppen var proportionerligt bildad, men groflemmad, och ansigtet, ehuru just ej någon skönhets, likväl icke obehagligt. Om våren 1838 återvände hon hem med den insamlade skörden, hvilken ej lärer varit obetydlig. Denna väckte emellertid spekulationsandan, och Stina Kajsa var bestämd att sträcka sitt rykte äfven öfver Europa. Några skånska handlande kommitterade nemligen en bokhållare, vid namn Wolfenstein, att med henne och några hennes landsmän företaga en färd genom flera främmande länder. Herr Wolfenstein begaf sig derför 1838 upp till Lappmarken, der han med henne och sju andra lappländska personer uppgjorde följande vilkor: Sällskapet skulle åtfölja honom i 2 års tid genom södra Sverige, Danmark, Tyskland, Frankrike, England och möjligen Ryssland på återvägen, under tiden åtnjuta föda och nödiga kläder samt 3000 rdr rmt (hvaraf en tredjedel straxt erlades) tillsammans, så fördelade, att Stina Kajsa skulle erhålla 1300 rdr. -- Sedermera såg man hennes figur uti ett vaxkabinett i Stockholm, bland verldens största notabiliteter. -- Hon dog ung -- mellan 30 och 40 år -- och hade under de sednare åren haft svag helsa. -- Slutligen har den i lifstiden nitiske anatomen Anders Retzius beredt sig tillfälle att föreviga skelettet af den ovanliga kroppen. Detta står nu uppstäldt i Carolinska Institutets museum i Stockholm.
Stjerncrona, Brita Christina, dotter af kammarherren David S., donerade 1822 ett kapital, som 1852 utgjorde något mera än 25,000 rdr rmt, till 3 pensioner inom slägten, och efter slägtens död till 6 pensioner åt adliga ogifta fruntimmer.
Stjerncrona, Elisabeth, dotter af den förste justitiekansleren Gabriel S., föddes 1714, blef 1729 gift med presidenten i Bergskollegium Fredrik Gyllenborg och afled 1769. Hon hade ovanlig kunskap i bibliska concordantier, och har ur den heliga skrift sammandragit ett theologiskt system, tryckt 1756 och 1760 i tvänne delar i qvartformat, med titel: "Mariæ bästa del". Äfven har hon utgifvit "Svenska tankar öfver den 22 Juni 1756". Denna skrift handlade om upptäckten af den bekanta sammansvärjningen till konungamaktens utvidgande. Ständerna vakade då natten mellan d. 22 och 23 Juni. Vidare innehöll den uppgifter om d. 26 Juli, då de politiska förbrytarne halshöggos.
Stjerneld, Catharina, dotter af kammarrådet Samuel Larsson Eld, adlad till Stjerneld. Hon var född 1667 och blef gift med häradshöfdingen Magnus Paulin. Uti en gammal bönebok har hon, 1680, antecknat, att prins Gustaf, konung Erik XIV:s son, varit gift med Brita Karth, dotter af fältöfversten Peder Karth, samt att prins Gustaf var hennes farfars far. Den olycklige fursten hade i Polen blifvit bekant med Brita
