Sida 236

theatern i Stockholm; har äfven uppträdt derstädes som konsertsångerska.

Jansdotter, Maja, var i det fall märklig, att hon aflade sitt köns drägt och antog manskläder. Ekholm anför i sina "Svenska Kyrkohandlingar" Kongl. Svea Hofrätts och Svenska Senatens dom år 1706 öfver en piga, vid namn Maja Jansdotter, som förklädd i karlkläder förrättat klockare-sysslan i Lofö församling på Svartsjölandet och derför blifvit dömd till åtta dagars vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt. -- Vi kunna anföra flera exempel på qvinnor, hvilka klädt sig i karlkläder och till och med bevistat krig. Sålunda berättas, af ett åsynavittne, om en qvinna, som på 1740-talet gått omkring på Stockholms gator och hvilken kallades ryttaren, klädd i en gammal ryttarerock öfver kjortlarne; hon lärer hafva bevistat norska kriget och derför fått spö. -- Fröken Fredrika Stålhammar (se detta ord) var en amazon, som äfven bar karlkläder, var i krig och gifte sig med en annan qvinna. -- Lisbetha Olsdotter (se detta ord) hade äfven, klädd i karlkläder, varit i krig och gift sig med en annan qvinna, men för allt detta blef hon halshuggen. -- För omkring 30 år sedan såg man, vid Oxtorget i Stockholm, en qvinna sitta i ett pepparkaksstånd med tapperhetsmedalj på bröstet. Denna qvinna hade varit gift med en gardist -- såsom man vill påminna sig -- vid namn Hagström. Hon fann ensamheten odräglig, då mannen gick ut i kriget 1788. Fördenskull lät hon, förklädd till karl, inskrifva sig vid flottan. Under ett besök, som amiralen Stedingk gjorde på ett af skeppen i Finska viken, kallade han på sin ordonnans "Hagström!" hvarvid denne framkom, men också från en annan sida hans hustru, som bibehållit mannens namn och trodde sig påropad. Båda studsade vid anblicken af hvarandra, men händelsen blef oförklarad, endast känd genom hustruns berättelse i sednare tider. Men längre fram under kriget blef hon blesserad i en allvarsam sjöstrid, samt af sitt närmaste befäl tillsagd att under däck låta förbinda sig, hvilket hon likväl undvek till dess hon fick en ny blessyr -- i bröstet -- då hon, ehuru motvilligt -- fördes ned till förbindning, hvarvid hennes kön upptäcktes. Först på äldre dagar blef förhållandet åter omhandladt. Stedingk hade, under kriget, lofvat anmäla henne till belöning, men saken hade kommit i glömska. Nu blef den genom presterskapet vid Sva Lifgardet åter omnämnd. Stedingk erinrade sig händelsen. Tiderna voro förändrade. Hustrun erhöll af konung Carl Johan den ofvannämnda belöningen. Vid hennes begrafning visades henne militärisk honnör, i det att ett korporalskap från gardet följde henne till grafven och der aflossade en salfva. -- Brita Olofsdotter, enka efter Nils Simonsson, tjente som finsk ryttare i Liffland och blef skjuten i kriget. Konung Johan III skref härom d. 16 Juni 1569 till Gabriel Christiernsson, med befallning att han skulle ransaka derom, samt att hennes innestående sold skulle utbetalas.

Janse, Fanny, dotter af postmästaren i Örnsköldsvik J. Då vi upptagit i detta arbete de qvinnor, som först kunnat bryta en ny väg för sin utkomst, såsom t. ex. den första som blifvit antagen till orgelnist och telegrafist, så nämna vi äfven här den första qvinna, som blifvit förestånderska för en postinrättning i Sverige. Mamsell Janse blef nemligen af Generalpoststyrelsen d. 9 Febr. 1865 utnämnd till förestånderska för Bjästads poststation i Norrland. Aftonbladet yttrar härom: "Med synnerligt nöje helsa vi detta första steg till genomförandet af den redan förut i teorien antagna grundsatsen, att fruntimmer böra kunna anställas i dylika befattningar."

Janson, Maria, fru, eller som hon mer karakteristiskt kallades efter sin boningsort: Kisa-Mor, var en qvinna af folket, som genom sin verkningskrets varit känd, åtminstone till namnet, i hela Sverige. Maria föddes 1791 i Hardemo socken på hemmanet Qvarntorp, som för omkring 70 år sedan egdes af Marias fader, en välmående bonde vid namn Jan, allmänt kallad Läke-Jan. Af sina fäder hade Jan ärft flera urgamla recepter, hvilka satte honom i stånd att behandla de vanligare förekommande sjukdomarne, hvarför han äfven var flitigt eftersökt af allmogen der i trakten, och verkställde mer än en lycklig kur, som inom kort förskaffade honom en vidsträckt praktik. Till denna ärfda skatt af kunskaper inom läkekonstens område lade ett långt lifs erfarenhet ett icke obetydligt förråd af vetande, så att den gamle Jan de sednare åren af

Skannad sida 236