Sida 401
Hennes dödssäng omgafs af den djupt sörjande maken och många älskvärda, talangfulla barn, af hvilka de trenne döttrarne egnade sig åt scenen, två dock endast för en kortare tid, hvaremot den tredje ännu i Thalias tempel vårdar den heliga konstens altarflamma.
Sture, Anna Margaretha, enda dottern af furstliga rådet och kansler en Svante Sture och Ebba Lejonhufvud, föddes 1614 och dog 1646 i Osnabrück. Hon blef 1636 gift med riksmarskalken Johan Oxenstjerna. Af den grefliga Stureätten var hon den sista, och blef begrafven i Sture-choret i Upsala domkyrka, der hennes man lät öfver henne, samt öfver sin svärmoder, som 1654 gjort honom till universalarfvinge, upprätta en präktig minnesvård.
Sture, Sigrid, Magdalena, Anna, Margaretha och Christina. Väl är det flera utmärkta svenska slägter, hvilkas historia är skrifven i blod, men få kunna jemföras med Sture-ättens tragedi. Riksmarsken Svante Sture, som af konung Erik XIV blef mördad i Upsala 1567, egde ofvannämnda fem döttrar samt fyra söner. Sonen Nils blef, på samma gång som fadern, stucken af konung Erik och sedan mördad af dennes drabant; andra sonen Erik mördades också vid samma tillfälle, träffad af 37 styng. Sonen Sten hade, såsom amiral, blifvit dödskjuten i kriget mot Danmark 1565, då konung Erik öfver honom författat en lofskrift på svensk vers. Slutligen dog yngste sonen Carl (1598) af en hetsig feber; öfver honom författade hertig Carl en grafskrift äfven på svensk vers. Gå vi nu öfver till döttrarna, så möter oss den äldsta, Sigrid, som 1562, vid 24 års ålder, blef gift med riksrådet Thure Pedersson Bjelke, till hvilken Erik XIV en gång skickade mördare, emot hvilka han dock, med tillhjelp af sina bönder, försvarade sig på Sahlestad, till hvars slott han lät uppdraga vindbryggan. Hon dog 1600 och efterlemnade 5 barn. Andra dottern, Magdalena, blef, på 1570-talet, från Hörningsholm enleverad af sedermera fältmarskalken Erik Gustafsson Stenbock (se vidare artikeln Märtha Lejonhufvud). Tredje dottern, Anna, blef 1569 gift med rikshofmästaren Hogenschild Bjelke, som 1605 blef halshuggen på Stortorget i Stockholm, då deras dotter Ebba också dömdes till fängelse och hennes egendom konfiskerades. Fjerde dottern, Margaretha, blef 1581 gift med öfverste-skattmästaren Thure Bjelke, som 1600 blef halshuggen i Linköpings blodbad. Slutligen den femte dottern, Christina, blef 1581 gift med riksrådet Gustaf Banér, som också blef halshuggen i Linköpings blodbad. Hon dog 1619, och ligger begrafven jemte sin man i en praktfull graf i Upsala domkyrka. Hon har sjelf skrifvit en historia om Linköpings blodbad och rådsherrarnes afrättning. Den rörande skildringen af deras sista stunder och afsked från sina fruar och barn kan läsas i Fryxells Berättelser, 4:de delens 37:de kapitel.
Sture-ätten slocknade tragiskt. Tolf Sturar hade lefvat efter det Sten Sture d. y. stupade. Nio af dem uppnådde den ålder, att de nämnas i historien. Men ett sekel efter den siste riksföreståndarens död finnes ingen Sture mer. Tre af dem hade i sextonde århundradet stupat i krig, och tre mördades i fångenskap. Tre af en yngre Svante Stures döttrar hade suttit i enkesorgdrägt vid sina halshuggne mäns grafvar. -- Den 3 April 1616 dog den siste manlige ättlingen af Sture-ätten, hertig Johans furstliga råd och kansler, Svante Sture.
Några ord i allmänhet om Sture-ätten och dess olika grenar. Ibland fem afdelningar med detta namn voro i Sverige märkvärdiga a) de som förde tre sjöblad i vapnet (Sten Sture den äldre); b) de som begagnade Natt och Dag i vapnet (Svante Sture). Denna sednare gren var på mödernet af Sture-ätten. De Sturar, som funnits i sednare tider, voro af Natt och Dag-slägten, och upptogo (1723) Sture-namnet.
Stuth, Ingeborg Thorbjörnsdotter, var gift med väpnaren Alexander Torstensson Busk. De hafva tillsammans, år 1431, gifvit hennes fädernegods Eknäs och fem andra lägenheter till boställe åt presterna i Kihls socken. Deremot skulle gifvarne hafva sin bergning till döddagar och en själamessa hållas öfver dem, deras föräldrar och alla kristna själar, en gång i månaden i everldliga tider. Detta stadfästades af biskop Siggo i Skara och bevittnades af fem prester och fem väpnare.
Stål, Fanny. Svensk pianospelerska; dotter till språkläraren, f. d. grosshandlaren P. C. Stål; gaf 1859 i Stora Börssalen i Stockholm en
