Sida 218
man; vigseln skedde i Westerås domkyrka, efter stor procession och klockringning. Uppmärksamheten var allmän, och det lyckliga paret prisades. Hvilken harm derför, att Konsistorium kom med efterräkning! Barnet föddes något tidigt. Svärfadern fann det förargligt. Biskopen ångrade förmanskapet, ansåg sig och hela domkapitlet förolämpade. Hvarken embete eller andra afseenden kunde frikalla från den lagliga plikten. Dock nämnes endast att lektorn några månader måste afstå från prestembetets utöfvande, efter föreställning och dom i sittande konsistorium. Fru Wallenius dog 1655, i en ålder af 24 år.
Horn, Anna, dotter af amiralen och öfverstefältmarskalken Claes Christersson H., var gift med riksrådet Mauritz Sture, som dog 1592. Den 10 Sept. 1581 fick hon af sin man i morgongåfva: kronoränta till 6 läster eller 3 tunnor smör, räknade mot en läst korn, för hvilket han anvisade Ekesjö, räknadt för en tunna smör, samt 46 gårdar, utom torp och utjordar i Småland, och 11 gårdar i Upland. Detta skedde i konung Johans och hans sons, Sigismunds, jemte flera riksråders närvaro. Pehr Brahe och Hogenschild Bjelke voro Vederväremän. På glafvenet höllo 12 män, mest af riksens råd. Ännu den tiden bars vid bröllopet ett spjut in, hvarpå löftesmän höllo, då morgongåfvan specificerades. -- På sina utrikes-resor blef Mauritz Sture mottagen som en afkomling af svenska regerande herrar, och särdeles med mycken heder af påfven Pius V. Som enka skref hon till Axel Oxenstjerna och beklagade sin sorg öfver trenne sina söners död och nu sist sin käre mans frånfälle, och begärde att socknen Åsheda måtte få behållas det året samt räntan användas till hans begrafning och att föra liket in i landet till hans hvilorum. -- I Mörkö kyrka ligger hon och hennes man begrafna under en dyrbar grafvård af brun marmor med deras uthuggna bilder.
Horn, Catharina Ebba, dotter af öfversten Christer H., föddes 1720 och dog 1781 på Jakobsberg i Jerfälla socken i Upland, samt är begrafven på Jerfälla kyrkogård. Konung Fredrik I, känd som en älskare af det täcka könet, vände sina blickar till fröken H., sedan hans förra älskarinna, fröken Taube, 1744 aflidit. Konungen var sjuttioårig, när han fängslades af fröken H.T men erhöll dock hennes ynnest blott med det förbehåll att verkligen gifta sig med henne, hvarpå han äfven ingick, helst drottningen nu var afliden. Den äktenskapliga glädjen blef ej lång, ty dagen efter bröllopet lefde konungen ej mer i något närmare förhållande till sin kongl. gemål År 1746 utnämndes hon till romersk kejserlig riksgrefvinna, men lät ändå kalla sig grefvinna Horn. Vid 42 års ålder, 1762, blef hon sedan gift med riksrådet grefve Ulrik Barck, som långt före konungen varit hennes beundrare.
Horn, Ingeborg Christina, dotter af generalfälttygmästaren Henning Rudolf H., föddes på 1680-talet och kom efter Narvas öfvergång 1704 med sin fader i fångenskap i Ryssland, der hon blef gift med fältmarskalken Georg Bogislaus Stael von Holstein. Deras äktenskap välsignades blott med en dotter, som dog ung. Stael v. Holstein utvexlades genom sin hustru och på hennes bekostnad, efter 8 års fångenskap, och kom till Stockholm 1711. Hon sjelf blef dock ej på samma gång utlöst. Först 1722 återkom hon, just då mannen, som var säker om sitt enklingsskap, skulle viga sig med Sofia Elisabeth Ridderschantz. -- Då Ingeborg Horn dog 1761, efter ett 47-årigt äktenskap, gifte sig Stael von H. andra gången, samma år, med sin förra fästmö, Sofia Ridderschantz, som då var 64 och han 76 år. Se vidare härom art. Ridderschantz, Sofia Elisabeth.
Ingeborg Chr. Horn hade trenne systrar, som äfven blefvo gifta under fångenskapen i Ryssland; den äldsta, Märtha Helena, blef gift 1716 i Moskwa med fältmarskalken Carl Henrik Wrangel, Magdalena Sofia, 1717, med öfverstelöjtnanten Sten Coijet, och Ebba Catharina, 1720, i Kasan, med öfverstelöjtnanten Carl Magnus Du Rietz. -- Alla dessa fyra systrar vistades hos fadern i Narva och måste åskåda det förfärliga blodbad, som ryssarne anställde, då staden, efter ett tappert försvar, d. 10 Aug. 1704 måste gifva sig. De måste äfven se huru deras moders lik blef upptaget ur sin kopparkista och afklädt svepningen samt bortfördt på en kärra och kastadt i strömmen. Under sin fångenskap i Ryssland försörjde de sig och sin fader samt en yngre broder med handarbete, ända till år
