Sida 7
FÖRORD. ——
I en tid, då upplysningen inom vårt land stigit ända derhän, att man icke längre strider om qvinnans rättigheter, utan mannen, tvärtom, sjelfmant och oombedd tagit initiativet till det fulla erkännandet af hennes värde och rätt, icke blott som menniska, utan individ och samhällsmedlem, torde det icke anses obehörigt, att man skrifver en bok – om icke uteslutande för, så uteslutande om qvinnor.
Mycket, mer än mycket, har i tal och skrift blifvit ordadt om männerna och deras bedrifter, deras handlingar och sträfvanden, deras både krigiska och fredliga idrotter, och tacksamt har alltid både samtid och efterverld skattat åt deras bemödanden för mensklighetens väl; ja, man har i ymnigt mått egnat dem ryktets lager och gjort rättvisa åt deras snille, mod, tapperhet och själskraft, äfven då, när icke slägtets förkofran i dygd och upplysning, icke samhällets upphjelpande ur nöd och betryck, utan endast egna intressen utgjort driffjedern för deras handlingar.
Icke underligt heller. Mannen har i fordna tider varit allt, qvinnan deremot – åtminstone under vanliga fall – alltför litet, för att i det offentliga uppmärksammas. Nu deremot, då andra åsigter göra sig gällande, då det till och med är fara värdt, att man skall öfvergå från den ena ytterligheten till den andra och icke allenast lossa på de bojor, dem vårt menniskoslägtes ena hälft under årtusenden burit – fördomens, konvenansens, det antagna brukets bojor – utan till och med yrkar på qvinnans rätt att uppfostras nästan lika med mannen, för att när som helst och hvarest hon det kan, erhålla ett af de brödstycken, hvilka hittills uteslutande varit honom tillämnade, nu, säga vi, under denna tid af det gamlas omstörtande och det nyas förberedande, torde det arbete, som här lägges under allmänhetens ögon, mindre än någonsin vara ovälkommet. Man får der kasta en blick, om än aldrig så hastig, öfver mängden af de svenska qvinnor, hvilka ända ifrån hedenhös och intill våra dagar på något sätt framträdt ur hvardagslifvets allmänna slentrian, vare sig genom sina dygder, sina talanger, sin gifmildhet etc. Vi hafva, endast för att närmare belysa hvad som dock länge utgjort publikens talämne, ej heller uteslutit sådana qvinnor, hvilka genom sina fel skaffat sig en sorglig ryktbarhet. Oftast har dock, såsom af dessa blad lätt kan synas, qvinnans upphöjda plats i samhället, vid mannens sida, och det rum hon såmedelst lyckats att i häfden intaga, varit det, som gifvit henne en plats i denna samling af framstående qvinnor. Vi kunna i många fall icke prestera några fullständiga biografier, utan endast några skizzerade teckningar, emedan materialier felas oss.
