Sida 282
barnen fingo behålla allt sitt timliga goda, och begärde till slut af henne ett visst lintyg för att bära på sin dödsdag. När den halfva timman var förliden, påminte polisbetjeningen om skiljsmessan, då slut-kyssen och famntaget gåfvos, samt pastor Roos följde henne både ut och hem i vagnen. Hon var naturligtvis mycket bestört och nedslagen, men grät icke mycket. Hennes sinne var mera hårdt, eller, kanske rättare sagdt, mera karlavulet än qvinligt. När Roosen kom hem, bad han få se hennes barn; de kommo alla in, de voro fyra; det äldsta, om jag minnes rätt, 8, det yngsta 2 år, alla vackra barn. Han tog dem alla i sin famn, kysste och välsignade dem på deras faders vägnar; for sedan åter till Smedjegården och gaf fadern dessa kyssar tillbaka. Jag åhörde allt hittills denna berättelse af prestens mun med uppmärksamhet och rörelse; men här måste jag gråta. När han af gifvit denna helsning, bad han Anckarström icke vidare tänka eller tala om hustru och barn, det han ock gjorde, såsom hade de aldrig varit till, utan bara om sin själs angelägenheter." Några dagar derderefter blef Anckarström halshuggen. -- Fru Anckarström blef sedermera omgift med häradshöfdingen Barthold Runeberg, men från hvilken hon snart blef skiljd. Runeberg blef sedan, 1803, ihjälskjuten på Sixarfve gård i Ahlskogs socken på Gottland. Hon, som sett sina tvänne männer så olyckligt dödade, öfverlefde sin första man i 52 år och sin andra i 41 år, ty hon var 80 år gammal, då hon 1844 dog i Stockholm.
M.
Magdalena, dotter af konung Carl VIII Knutsson och hans andra gemål Catharina, riksrådet Carl Ormssons dotter, blef 1446 gift med Ivar Axelsson Tott, som först var Danmarks, sedan Sveriges rikes råd, men mot Sverige ganska otrogen; var dock, enligt Fryxell, "den mäktigaste man i Norden". Förrädare var han, och derför blef hans gemål af Erik Oxenstjerna, på riksdagen i Wadstena, fängslad och bortförd, hvilket sårade honom mycket. För sina många gåfvor till Gråmunkeklostret på Riddarholmen i Stockholm hedrades hon af munkarne med följande äreminne: Propentissima Benefactrix Ordinis Nostri. Hon dog 1495 i Söderköping och blef der begrafven i Gråmunkeklostret, vid S:t Fransisci altare.
Magnild. Då Magnus 1379 blifvit vald till erkebiskop i Lund, lät han från Fulltofta föra Magnilds ben till Lunds domkyrka. Denna qvinna hade blifvit af sin sonhustru mördad och af erkebiskopen Anders Sunesson förklarad helig. Då nu hennes qvarlefvor icke nog hedrades i Fulltofta, fördes de till Lund i procession. Alla som deri deltogo, äfven mandråpare och barnaförtryckare, fingo efter föregången ånger och bikt ett halft års och tjugo dagars aflat.
Magnus, Göthilda, grosshandlaren L. E. Magnus' fru, donerade 1812 ett hus i Götheborg till skola för gossar af mosaiska församlingen. Skolan bär namn efter henne och kallas Göthilda-skolan. Härmed förenades 1838 en donation af grosshandlaren M. Jakobsson till en flickskola för bemälde församling.
Magnus, Sara, dotter af grosshandlaren och bokförläggaren Simon M., är en utmärkt pianospelerska. Hon har uppträdt på konserter med utomordentligt bifall så väl i in- som utlandet. Den 9 Febr. 1865 blef hon i Stockholm gift med musikhandlaren Gustaf Heintze från Leipzig, hvarefter hon med honom afreste till nämnde stad.
Malfred, Vigarf hette en hämnd, som ärfdes efter aflidna fäder och fränder och som nästan skulle kunna jemföras med den korsikanska vendettan. Den bestod deruti, att om en man dog innan han fick tillfälle att hämnas en honom tillfogad oförrätt, skulle hans närmaste manlige arfvinge ikläda sig hämnden, d. v. s. blodigt straffa den som förfördelat den aflidne. Ingen man var derför säker om sitt lif, hvarken hemma i sitt hus eller på vägar och stigar; ty hvilken man hade icke i dessa barbariska tider, då våld
