Sida 140
nödvändigt resa till henne; men hans män hindrade honom derifrån, menande att han ej för andra gången finge begifva sig ur landet och lemna riket vind för våg, som ett skepp utan styre.
Då dog Wanland i Upsala af slagfluss och blef derstädes begrafven. Men, som det på den tiden ansågs för både skam och olycka, att dö sotdöd, eller strådöd, såsom det då benämndes, så utspriddes bland folket, att den finska hexan Huld hade qvädit trollrunor öfver Wanland och att det var af dem, ej af sjukdom, han ljutit döden. Ty finnarne gällde redan då och sedan genom flera århundraden, för att kunna trolla, och denna Hulds besvärjelse blef ingalunda det bland våra forntida sägner sist omtalade hexeriet.
Drotta. Detta fruntimmer tillhör mera sagan, än historien, men måste dock, såsom tillfinnandes i svenska konungalängden, här hafva ett rum. Hon uppgifves hafva varit en dotter af danske konungen Dan, efter hvilken Danmark anses hafva fått sitt namn. Hon förmäldes med den svenske konungen Domar ocb blef moder till Dygwe, och det uppgifves, att detta var det i vår historia aldraförst kända äktenskap emellan ett danskt och ett svenskt konungahus.
Dryselius, Maria, dotter af prosten i Jönköping Erland Benedictus Dryselius och hans fru Rebecka Korp, blef gift med häradshöfdingen i Hvittaryd i Småland Bengt Bergius och i detta äktenskap moder till tvänne söner, hvilka sedan blefvo ganska berömliga män. Den ena af dessa var medicine professorn Petter Jonas Bergius, hvilken på sin tid ansågs för en bland Europas lärdaste män och "största praktici". Den andra var bankokommissarien Bengt Bergius, äfvenledes känd såsom en stor vetenskapsman. -- Hon sjelf, fru Maria Bergius, omtalas som ett utmärkt kunnigt fruntimmer och lärer, medan hon var ogift och hemma i föräldrahuset, hafva flitigt och skickligt biträdt sin far vid läsningen af korrektur på de arbeten han af trycket utgaf.
Drysén, Anna Sara, syster till pastor primarius i Storkyrkan P. S. Drysén, blef gift med den patriarkaliske theologie doktorn Johannes Almqvist, den siste lektorn vid Wisingsö gymnasium och som dog 1816, 84 år gammal. Almqvist hade sällsynt lärdom, samt ingaf aktning och kärlek. Hvarje morgon och afton fingo barnen göra bön för honom och läsa ett kapitel ur bibeln, och om frun omtalas, att hon sjöng psalmer äfven under sitt arbete och tog till sin psalmbok hvarje ledig stund. Detta verkade ett sådant sinne, att, enligt hennes makes bekännelse, "han aldrig behöfde säga sin vilja; om hon blott kunde ana, skedde den; och såg hon honom ledsen, så sökte hon på allt sätt, ja äfven gråtande, trösta, lugna och glädja."
Duberg, Didrika, som sedan längre tid med frikostiga bidrag understödt såväl allmänna inrättningar som enskilda personer, har den 10 Mars 1862 skänkt 10,000 rdr rmt till den efter henne uppkallade Dubergska flickskolan i Motala, att för dess räkning fritt och utan alla vilkor användas. Denna ytterligare välgörenhet skall, om möjligt, öka den allmänna högaktning och erkänsla, som den ädla gifvarinnan redan inom orten förvärfvat sig, och göra hennes minne oförgätligt, synnerligast hos de folkets döttrar, hvilka egentligen få henne att tacka för sin sedliga utbildning.
Dume, Margaretha Lambeksdotter, var gift med Bo Jonsson Grip, den rikaste och mäktigaste man i riket under konung Albrechts regering. Han dog d. 20 Aug. 1386 och gaf 12 gårdar till Wadstena kloster, för att till sin själs lisa få ligga närmast S:t Brigittas graf. Margaretha Dume, som öfverlefde honom, fick i testamente 100 mark silfver i årlig inkomst så länge hon lefde ogift, men 1000 mark lödig i ett för allt, om hon trädde i annat gifte.
Du Rietz, Catharina, dotter af löjtnanten Carl Du Rietz och dess fru Eva Cronhjelm, var född 1766 och gifte sig 1788 med pastorn Erik Johan Paulin i Kungsbacka. Angående hvad som händt fröken Du Rietz före sitt giftermål, eller snarare, de många högst besynnerliga äfventyr, hvari hon sjelfmant kastade sig, förefinnes en gammal skrift, författad af en hennes slägting, men så originell i stil och sammansättning, att vi skulle anse oss göra ganska orätt, om vi icke genom historiens berättande med egna ord unnade allmänheten denna godbit. Vi anföra den således här, ord för ord:
"Ett något ur Gubbens Famille-Kladd. År 1788 26/1 försträcktes af min ädle, alltid vårdande fader de nödige rese- och
