Sida 335
till 7 socknar. Omkring 7000 alnar väfnader, hufvudsakligen vadmal, tillverkades årligen. Betydliga beställningar hafva ständigt ingått, såsom af den kongl, familjen, som årligen beställt för nära 2000 rdr, samt från flera andra för inrättningen nitälskande personer. Milda gåfvor hafva influtit från England, Skottland, Irland, Tyskland och Danmark samt från flera orter inom fäderneslandet. Jemte arbetsföreningen inrättades äfven en räddningsskola, hvari en mängd fattiga barn erhöllo kristlig undervisning och vård, hvarjemte understöd i penningar, matvaror och kläder lemnades åt de mest behöfvande. Ehuru denna räddningsanstalt på långt när icke disponerar öfver så betydliga kapitaler som vissa andra prunkande räddningsinstitut, torde dock Herrestads anspråkslösa räddningsskola hafva uträttat vida mer godt och spridt välsignelse i långt större kretsar än dessa.
Peterséns, Johanna Maria af, dotter af direktören vid Ostindiska Kompaniet Herman Lorentsson af P., blef 1777 gift med general-löjtnanten Hugo Wilhelm Hamilton, och dog 1838, 78 år gammal. Hon var statsfru hos drottningen och skänkte 3000 rdr rmt till Serafimer-lazarettet i Stockholm.
Petersens, Lovisa Charlotta, dotter af kanslisten i Utrikes-expeditionen Joh. Abr. af P., som blef adlad 1770. Hon föddes 1767, och blef 1788 gift med den namnkunnige prosten i Sala, grefve Fredrik Bogislaus v. Schwerin, med hvilken hon hade 9 barn. Grefvinnan Schwerin var en af tidens förnämsta skönheter, och då hon första gången presenterades på hofvet, berättas det att drottning Lovisa Ulrika helt bestört utropat: "Min Gud, hvad ni är vacker, min fröken!" Många unga hjertan satte hon i brand, och ännu i äldre år bibehöll sig hennes fägring. Hennes äktenskap var lyckligt. År 1839 afled hon vid 72 års ålder. En hennes son stupade, 16-årig, i norra Finland, vid Oravais eller Himango. En annan lefver ännu, 1866.
Petri, Christina. Hennes faders namn känna vi ej, men att hon var af god börd är bekant. Hon blef gift med den namnkunnige Olaus Petri, den förste lutherska pastorn i Storkyrkoförsamlingen, som utstod så många förföljelser och öden. Förbittringen mot mäster Oluf steg än ytterligare, då han 1525, på söndagen Sexagesima, gifte sig med Christina, vid hvilket tillfälle messan för första gången sjöngs på svenska. Biskop Brask, som med djupt bekymmer såg huru katholska kyrkan alltmera undergräfdes, skref ett allvarligt bref till konung Gustaf I, hvaruti han beskyller honom att, emot påfvens lag, hafva tilllåtit detta giftermål, hvilket han förklarade vara ej något rätt äktenskap, utan i bann efter kyrkolagen. Konungen svarade, att han icke visste utaf detta äktenskap, emedan han då var i Upsala, men att han, efter erhållandet af biskopens bref, kallat till sig Olaus, som förklarat att han med Guds lag ville försvara sig, och frågat, om icke Guds lag skulle gå före menniskolag. Äfvenså tycktes det konungen underligt vara, att äktenskapet, som Gud icke förbjudit, skulle beläggas med bann, då deremot "bland eder Kjyrkones personer, som lefva i -- -- -- och andra flere slemheter, der Gud hafver förbudit, ähr man intet i bann före efter Påfvens lagh". Detta äktenskap, ett bland de första, om ej det aldraförsta, som någon prest i Sverige ingick efter luthersk ritus, välsignades med en dotter, Elisabeth, gift med en Ericus Petri i Stockholm, och en son, Reginaldus, som 1550 blef promoverad till philos. magister i Tyskland.
Petrini, Hilda Catharina. En statistisk och social märkvärdighet, utom hvad hon är för sin egen person. Hon är den första utlärda qvinliga handtverksmästare i Sverige. Det är likväl icke såsom handtverkare hon fått rättigheten att drifva yrke, utan är det under rubriken af fabriks bedrifvande. Hon hade ordentligt låtit inskrifva sig, år 1858, såsom elev (lärpojke borde man kalla det) hos den utmärkte kronometerfabrikören Söderberg här i Stockholm. Lyckligtvis undslippa vi att tala om hennes bortgång, enär hon ännu lefver med strålande helsa. Om hennes ålder är det väl också olämpligt att forska. Om unga och vackra fruntimmers år talar man icke, äfven då de sjelfva icke äro förbehållsamma i det afseendet. Men en rättelse hafva vi likväl deri, att hon officielt förklarades vara för ung, år 1862, att börja drifva yrke såsom handtverksmästare, hvarför hennes moder måste hjelpa saken med att ingifva en ansökning om att få drifva urfabriks-rörelse, hvilket icke enligt lagen kunde
