Sida 27
-- Den ömsinte mannen, som, ehuru fästningskommendant, ej visste att fosterlandets intressen måste tagas i betraktande före familjens, blef utan nåd och miskund arkebuserad, d. 10 Nov. 1677. Enkan erhöll dock, af kunglig gunst och nåd, 400 daler silfvermynt i hemmansräntor till årligt underhåll för sig och barn.
Arfvedson, Anna. Bland minnen från tredje Gustafs tid utgör mamsell Arfvedson ett, och kanske icke bland de minst intressanta. Hon var sin tids Pythia, det orakel, från hvars -- om icke rykande håla, så åtminstone mystiska boning en hel hop orakelsvar utgingo. Hon var nemligen, såsom många torde veta, det adertonde århundradets största spåqvinna i Sverige.
Då det beklagligen är hos mången menniska en medfödd svaghet, att ej i lugn kunna låta tid och händelser hafva sin gång, utan de nödvändigt vilja lyfta en flik af framtidens slöja, för att med ett nyfiket öga titta derinunder, så var mamsell Arfvedson mycket anlitad och det, sedan hon kom riktigt i ropet, mest af den förnäma verlden. Och då det nu hände sig, ja -- mer än en gång, till följd af hennes skickliga spioneri på andras förhållanden, att hennes förutsägelser gingo i fullbordan, så växte ryktet om hennes siareförmåga i jemnbredd med guldet, som man hopade omkring henne. Man påstår att sjelfva den snillrike konungen skulle gjort henne ett besök, för att få veta sina kommande öden. Detta var ej långt före hans död. -- Hon vågade visserligen icke tala rent språk, om hon ock visste aldrig så mycket om den i hvälfning varande mordplanen, det behöfver ej heller en profetissa; ty ju mer hon i halfbegripliga ord och mystiska bilder invecklar sina svar och förutsägelser, ju bättre låta de för den nyfikne frågaren. Men det påstås dock, att hon skulle hafva varnat konungen för Mars månad, samt för en man i röd väst. -- Mamsell Arfvedsons födelse- och dödsår är ej uppgifvet.
Följande spådomar af henne taga vi oss friheten omnämna: Den snillrike Carl Aug. Ehrensvärd gick också en dag till henne jemte sin vän, general-amiralen Trolle. Sedan hon en stund under djupt begrundande skådat i kaffekoppen, sade hon båda hvilka de voro och förespådde Ehrensvärd att han skulle blifva Trolles efterträdare, något som ej syntes troligt, emedan Trolle var vid fullkomligt god helsa och Ehrensvärd ej stod honom närmast i tur. Det slog likväl in. Trolle dog efter ett års förlopp, och ett konvolut, som konung Gustaf III före sin afresa till Italien efterlemnat, med påskrift att det skulle brytas i händelse af Trolles död, befanns innehålla Ehrensvärds utnämning till general-amiralsembetet.
Då konung Gustaf III en afton i December 1788, i sällskap med grefve Jakob De la Gardie, besökte mamsell Arfvedson, som bodde i ett litet rödt trähus i en gränd vid Regeringsgatan, nära Johannis kyrka, låtsade hon ej känna konungen, utan kallade honom, liksom hans sällskap, herre, spående länge ur kaffesumpen om bref, lycka i kärlek och mera dylikt. Slutligen yttrade hon: “Akta er för den herrn ni möter i afton med bar värja, han traktar efter edert lif.“ -- “Vi bortgingo“, berättar De la Gardie, “kort derefter. Det var nära 12 om natten. På Regeringsgatan möttes blott brandvakt och två gamla käringar; men konungen var i en egen ångest och sade ofta: “det är besynnerligt, högst besynnerligt“. Och på D:s anmärkning, att spådomen helt säkert ej skulle gå i fullbordan, upprepade konungen ofta: “Ja, men hon har sagt mig så mycket, som slagit in.“
I en af slottstrapporna möttes nu en hofherre, som kom från en supé hos hertiginnan och som hade en bar värja under kappan, hvilken syntes i det han aftog hatten för monarken. Denne häpnade, men erhöll på sin fråga den förklaringen, att mannen en gång blifvit i L*** öfverfallen och från den stunden aldrig gått i skymningen utan med bar värja, redo till försvar. Gustaf yttrade då, med märkbar brytning i rösten: “Ja, men Gud bevara mig, det är väl skillnad på L*** och Stockholm. Stick in er värja“. -- De la Gardie säger sig vara säker på att denna person aldrig då tänkte något ondt mot konungen, men är ej viss på hvad som sedan alstrades i hans sinne, då han märkte sig misstänkt och följd af spioners uppmärksamhet.“ Efter mordanfallet på Gustaf III blef personen på konungens misstankar arresterad, och han befanns då hafva varit en bland de tre som lottade om äran att bli konungamördare; han var kapten vid gardet, anställd vid konungens hof och hette Adolf Ludvig Ribbing.
