Sida 47
men ofantligt mycket för en komministerfru på landet. Omsider fingo de ett pastorat af tredje klassen, men hela deras lif blef en pastorale af första.
Birgerson, Carolina, i hela Sveriges rike känd under benämningen den processande enkan Börling, var ett af vår tids originaler. Hon var född 1793 och hade till föräldrar kryddkramhandlaren Birgerson i Upsala, en stilla och beskedlig, men enfaldig man, och hans hustru, som var allt utom stilla, beskedlig och enfaldig. Barnen af ett sådant hjonelag kunde just ej bli väl uppfostrade; också voro de båda döttrarne ej bland de flickor, för hvilka den då i Upsala studerande ungdomen ansåg sig böra visa så stor aktning. Carolina, den äldsta dottern, blef omsider gift med en f. d. handlande eller handelsbetjent i Stockholm, vid namn Börling. -- De voro fattiga, dessa makar, och lefde oenigt. Huru och på hvad sätt de drogo sig fram i verlden är obegripligt; ty fru Börling var ett original, ett bland de oefterrättliga. Ändtligen dog den stackars mannen. Det var då först, som enkan fick fria tyglar att öfverlemna sig åt sin älsklingspassion, den, att processa. -- I många år och alltintill sin död höll hon ut med sina -- snart rikskunniga -- processer. -- Om hvad? -- Ja, det är svårt att säga; men processa gjorde hon. Flera tidningar gjorde sig deröfver lustiga och allmänheten skrattade. -- Då hon ändtligen afled, 1858, och detta på sitt sätt notabla dödsfall förkunnades i de allmänna bladen, var det, som om en hvar, hvilken läste notisen, hade dragit ett långt och lugnande andetag af belåtenhet öfver, att en så bråksam och orolig varelse ändtligen kommit till frid och hvila i grafven.
Bjelke, Anna, Hon var en dotter af riksrådet Erik Thuresson Bjelke och gift med riksrådet och riddaren Johan Månsson Natt och Dag i hans andra gifte. Som dock adelns qvinnor under medeltiden och långt derutöfver alltid bibehöllo sitt farsnamn och ej antogo mannens, förekommer denna historiska person under namn af Anna Bjelke.
Hon innehade, efter sin mans död, Kalmar slott och län, jemte Öland, i förläning och det var hos henne, som Gustaf Wasa landsteg, då han till Sverige återkom från sin fångenskap i Danmark. Hon visade sig ytterst vänlig mot flyktingen, hvilken hon dock ansåg mera som en ung våghals, än som ämnet till en utomordentlig man, och plägade honom visserligen på det bästa såsom gäst, men vägrade bestämdt den krigiska hjelp han af henne begärde, helst som Kalmar då hotades af Norrbys flotta. -- Då Gustaf sedermera sökte med sitt tal inverka på stadens invånare, samt på slottets besättning och af de förra bemöttes med en föraktfull likgiltighet, af de sednare med fiendtliga hotelser, gömde fru Anna Bjelke honom undan deras förföljelser, och hjelpte honom i tysthet derifrån. Hon dog år 1520.
Bjelke, Brita. Hon var dotter af Uplandslagmannen Thure Stensson Bjelke till Fogelvik och blef först gift med Jens Falk på Seland samt förmäldes andra gången, år 1431, med Carl Knutson Bonde, samt dog 1436 i Stockholm och begrafdes i Wadstena, således utan att bli drottning i Sverige. I sista giftet hade hon en son, Thure, som dog ung, och en dotter, Christina, som 1446 blef gift på Svartsjö med riksrådet och riddaren Erik Eriksson Gyllenstjerna, och som lefde såsom enka till 1488.
Bjelke, Brita, Helena och Margaretha, voro döttrar af ståthållaren på Stockholms slott Claes B., som af hertig Carl fängslades 1598, men befriades från dödsstraffet och landsförvisades 1606. Han var på sin tid en af de rikaste bland adeln. Brita, född 1582, var gift med lagmannen och hertig Carl Filips råd Svante Stenbock. -- Helena, som var född 1592, blef 1618 första gången gift med riksdrotset Magnus Brahe, andra gången (1638) med presidenten i general-kommers-kollegium och amiralen öfver svenska flottan Claes Fleming, som 1644 blef dödskjuten af en kanonkula på sitt amiralskepp Skeptern, och sjelf drunknade hon 1651 tillika med sin styfdotter Anna samt styfsondöttrarne Anna och Helena Christina Fleming, jemte jungfru Margaretha Silfversparre, på en jakt utanför Waxholmen. Hon ligger begrafven i Jakobs kyrka. Anna och Helena Christina Fleming hade tvänne bröder, af hvilka Fredrik, kapten vid Lifgardet, blef dödskjuten 1677 i slaget vid Landskrona, och Claes, president i hela kammarverket, dog 1686 och blef begrafven i Jakobs kyrka på samma gang
