Sida 446
Y.
Yrsa. En drottning med detta namn är en af de första qvinnor, vår äldsta historia omtalar, och hon synes hafva varit ett ganska ovanligt fruntimmer, att dömma af de få drag sagan om henne anför. De besynnerliga öden, för hvilka hon skall hafva varit utsatt, äro i hög grad romantiska. Då Upsala-konungen Adil en gång med sina härskepp dragit ut på vikingafärd, kom han till sachsarnes land, vid norra Tysklands kust, och landsteg der, för att göra så kalladt strandhugg, d. v. s. anställa plundring. Landets dåvarande konung, som för tillfället var frånvarande, hette Geirthiofer, och hans drottning var Alof den Rika. Adil och hans folk öfverföllo sjelfva kungsgården, och togo der ett stort byte, bland annat en talrik boskapshjord och en mängd trälar, både män och qvinnor, hvilka voro sysselsatta med dess vårdande. Ibland de tagna fångarne fanns en ung jungfru af underbar skönhet, hvilken snart ådrog sig allas uppmärksamhet. Hennes namn var Yrsa. Hon ådagalade så mycken klokhet och förstånd i allt hvad hon talade, samt var så kunnig och skicklig uti mångahanda ämnen, att man tydligen insåg, det hon icke kunde vara en vanlig trälinna. Af alla blef hon derför genast högligen omtyckt, dock mest af konung Adil sjelf, som äfven snart höll bröllop med henne och gjorde henne till sin äkta hustru. Yrsa blef således drottning i Svithiod, och tycktes det alla att hon var den yppersta drottning, som någonsin der funnits.
På samma tid som Adil var Upsala konung, fanns äfven i Leire på Seeland en tapper och krigisk konung, benämnd Helge. Denne drog en sommar, ej långt efter Yrsas ankomst, med en så väldig krigsmakt upp till Svithiod, att konung Adil icke hade någon annan utväg, än att flykta undan, hvarpå Helge landsteg med sin här och plundrade i landet. Han tog der ett stort byte, och bemäktigade sig äfven den sköna drottning Yrsa, hvilken han hemförde med sig till Leire och gjorde till sin gemål. Uti trenne hela år hade hon sedan lefvat såsom hans hustru, och derunder födt honom en son, den sedermera så namnkunnige och mycket prisade Rolf Krake, då en gång den sachsiska drottningen Alof ankom till Danmark och yppade för Helge, att han var gift med sin egen dotter. Yrsa var nemligen född af Alof den Rika, sedan denna, på ett af Helges vikingatåg i hans ungdom, blifvit af honom tillfångatagen och tvungen att någon tid vara hans frilla. Efter denna upptäckt, som till och med väckte det största uppseende uti den gamla hedendomen, kunde Yrsa icke längre fortfara att vara Helges maka, utan blef hon då återsänd till konung Adil i Upsala, och var sedan hans drottning så länge hon lefde. Mycket sörjde hon dock öfver att skiljas ifrån Helge, för hvilken hon alltid hyst den ömmaste tillgifvenhet, hvaremot hennes kärlek till Adil var ganska ringa, och missämja ofta uppstod dem emellan. Sedermera omtalas drottning Yrsa i sagan icke mera, än vid det tillfälle, många år derefter, då hennes namnkunnige son, den tappre Rolf Krake, med sina tolf kämpar gjorde sitt äfventyrliga och mycket prisade besök hos konung Adil i Upsala, der han utsattes för så många försåt. Rolf och hans kämpar emottogos då och undfägnades på det bästa af Yrsa, som visade stor glädje öfver att ännu en gång få träffa sin käcke son, och anställde några pålitliga personer till hans uppvaktning, men tillika mycket varnade honom för konung Adils svek. När Adil slutligen beredde sig att med öppet våld angripa sina gäster, kom Yrsa ännu en gång till dem. Hon bad Rolf Krake skyndsamt aflägsna sig från Upsala, emedan han annars sannolikt skulle blifva öfvermannad af konung Adil, som skickat bud åt alla håll, för att uppbåda ännu mera folk, och lät hon derför framföra till Rolf en präktig hvit häst, och tolf röda hästar åt hans kämpar. Dessa hästar voro tagna utur konung Adils eget stall, och voro ibland de bästa
