Sida 169
vecka i frid lemnat detta jordiska. En annons i dagens tidning tillkännagifver, att f. d. logevaktmästaren Johan Peter Fryckman icke mer än 3 1/2 dagar öfverlefvat sin sistlidne måndags afton aflidna maka. Länge förenade i lifvet, blefvo de icke länge skiljda i döden. Brita Johanna Fryckman, född Strandberg, hade uppnått den ansenliga åldern af 79 år, hennes make den ännu ovanligare af 89 år och 5 månader. Gubben Fryckman var född i Hjertums pastorat af Bohuslän nyårsaftonen år 1771 (fadern var underofficer). Han ingick år 1812 i sitt nära femtioåriga äktenskap med den 10 år yngre makan, som han likväl öfverlefvat. Nästa år skulle de nu aflidna ha firat sitt guldbröllop. -- I den anspråkslösa befattningen af en vaktmästare med ringa lön, som för öfrigt under en lång följd af år tillfallit hans flera efterträdare, hade han genom sparsamhet och flit samlat en för hans stånd ovanlig förmögenhet. Förtjensten häraf torde dock i främsta rummet tillhöra den maka, med hvilken han så länge sammanlefvat ett lyckligt, ehuru barnlöst äktenskap. För nära tio år sedan donerade makarne Fryckman hela sin, redan då ansenliga, förmögenhet i löst och fast till den år 1849 inrättade "Pensionsanstalten för ålderstigna tjenstehjon" och öfverlemnade genast 25,000 rdr rmt till anstaltens styrelse, med vilkor, att denna summa skulle, så länge någondera af makarne lefde, för deras räkning förräntas. Sednare hafva ytterligare 11,500 rdr rmt på samma vilkor öfverlemnats. I boet lära omkring 2000 rdr funnits i kontanter; och då härtill kom värdet af Fryckmanska huset vid Drottninggatan, kan det tjenstehjonspensionerna tillfallande beloppet med säkerhet beräknas till 50,000 rdr. Några aflägsnare slägtingar till de aflidna skola, enligt det af dem upprättade testamentet, under sin lifstid uppbära några mindre summor i form af lifränta; derefter tillfaller hela afkastningen pensionsanstalten.
Frölich, Eva Margaretha. Dotter af öfverste Christoffer Frölich och Elisabeth v. Plessen. En på sin tid ryktbar politisk och religiös fantast -- om icke bedragerska. Hon hade i Liffland blifvit gift med en svensk officer, men gått ifrån honom och slutligen begifvit sig till Stockholm, der hon på 1680-talet sökte vinna rykte såsom sierska. Så spådde hon att konung Carl XI skulle öfvervinna Frankrike, som hon visste på den tiden varit konungen förhatligt. Äfven påfven skulle samme konung nedgöra, hvartill hon utsatte tiden till år 1698 (ett år efter Carl XI:s död), då konungen skulle regera hela den kristna verlden och börja det tusenåriga riket. Adeln, som lidit af reduktionen, gaf hon det rådet att börja korståg emot turken och dervid eröfra vida större förmögenhet än som de förlorat. Lagligen förföljd för sitt spådomsyrke, blef hon insatt i fängelse, men snart åter utsläppt såsom mindre vetande. Slutligen förvist riket. I Tyskland utgaf hon från trycket afhandlingar om det tusenåriga riket m. m. På konsistorium i Stockholm hämnades hon flere år sednare genom skrifter, deri hon uppgaf att man förföljt henne "för skriftpenningars skull".
Då äfven tyskarne stötte sig på hennes verksamhet och bortdrefvo henne från Hamburg, satte hon sig ned i Holland och försåg sin bostad med ordentlig skylt med utsatt namn och verksamhet såsom profetissa om det tusenåriga riket, samt utgaf i Amsterdam en mängd skrifter på holländska och tyska.
En kamrat hade hon medfört ifrån Liffland, en Berendt Doerchman; denne spådde lika väl som profetissan sjelf. Hon begaf sig år 1692 ännu en gång till Sverige, blef der af Hofrätten dömd till lifstidsfängelse, men dog samma år, icke långt efter sedan hon fått denna hårda dom.
Frösslind, Christina Elisabeth. Få torde de konstnärinnor vara, som, utan att någonsin lemna sitt fädernesland och egnande åt sina landsmän allena sin talang, sin ungdomskraft och sina stora naturgåfvor, derföre skördat så mycket bifall, så mycken tack och utmärkelse, som fru Frösslind, en bland vår svenska scens utmärktaste skådespelerskor. Hon föddes 1793, d. 27 Febr., och antogs som elev vid Kongl. theatern redan såsom barn. Vid aderton års ålder -- det var året 1811 -- debuterade hon, ehuru då ännu icke aktris, i operan Cendrillon, der hon i titelrollen, som tycktes vara liksom enkom skrifven för henne, väckte utomordentligt uppseende. De personer bland dåvarande åskådarepublik, som ännu qvarlefva, sammanstämma alla i mamsell Frösslinds beröm, och alla tidningar och skrifter om
