Sida 217
mest förtjusat oss; hennes röst är isynnerhet mild och af ett vidsträckt omfång; hon sjunger svenska nationalsånger och ballader med känslighet, smak och styrka i uttrycket, som är oemotståndligt. Pathos och melankoli tyckas vara karaktersdragen i denna nations musik, och i sanning är ingen skickligare än mad. H. att rörande återge dem."
Fru Hammarsköld blef sedan orgelnist i S:t Peters-kyrkan i Charleston, och stiftade i nämnde stad Philharmoniska sällskapet, som vid hennes död, vid 32 års ålder, d. 28 Mars 1854, fattade följande beslut: "Att sällskapet med största saknad emottagit underrättelsen om fru Emilie Hammarskölds frånfälle, såsom en af detta sällskaps tidigaste gynnare och skickligaste medlemmar, hvilken, så väl genom sitt angenäma umgängessätt, behagligt blandadt med en förfinad och odlad smak för musiken, som genom att verksamt bidraga till uppnåendet af detta sällskaps föremål, tillvunnit sig medlemmarnes vänskap och beundran." Äfven beslöts, "att såsom ett tillbörligt erkännande af det värde, sällskapet satte på hennes karakter, ett blad i dess album skulle upptagas till hennes minne och ett exemplar af besluten genom sekreteraren tillställas den aflidnas slägtingar, äfvensom att sällskapet skulle införa dessa beslut i stadens tidningar."
Vid Musikaliska Akademiens i Stockholm högtidsdag d. 16 Dec. 1854, då åminnelsetal hölls öfver akademiens aflidna medlemmar, yttrades af talaren, presidenten E. G. v. Rosén: "Fru Emilie Augusta Christina Hammarsköld, född Holmberg, slutade sin nyttiga och verksamma lefnad d. 28 sistl. Mars i Columbia i Norra Amerika, 32 år, 10 månader och 20 dagar gammal. Hon var en utmärkt pianospelerska och sångerska. Utgaf, medan hon ännu vistades i Sverige, 7 häften mycket lyckade sånger, af hvilka hon till en del sjelf författat texten och såmedelst äfven uppenbarat sitt poetiska anlag. Med allt detta banade hon sig väg till ett rum bland akademiens ledamöter, hvilket hon ock i utlandet hedrade."
Hennes man dog d. 16 Febr. 1861 i Memphis i Norra Amerika.
Dessa båda makar hade fyra barn, och som dessa ej finnas upptagna i Anreps Sv. Adelns Ättartaflor, så torde följande upplysningar vara gagnande för komplettering af Adelsmatrikeln:
Svea Emilie Margaretha, föddes d. 19 Sept. 1845 i New-Orleans.
Hedvig Anna Coralie, född d. 21 Febr. 1848 i Montgomeri.
Edvard Wilhelm, född d. 25 Okt. 1849 i Charleston.
Hulda Maria Lovisa, född d. 7 Jan. 1852 i Charleston.
Alla barnen äro musikaliska, och de två äldsta döttrarne hafva redan 1864 gifvit flera musikaliska soiréer i Amerika med mycket bifall.
Holmlund, Johanna, har gjort sig bemärkt som konstnärinna, och hafva många af henne målade taflor i olja under de sednare åren varit synliga på expositioner, och nu sednast i Dec. 1864 såg man på litteratörernas och artisternas exposition en tafla i olja af henne, föreställande landskap med figurer.
Holmlund, Margaretha Helena, dotter af kongl. bibliothekarien Johan Åbom, föddes 1781 och dog 1821. Boije uppgifver att hon var agrée af Målare-Akademien, samt idkade konsten med framgång, och var ganska lycklig i komposition af allegoriska ämnen.
Holmstedt, Sofia, var ett vittert fruntimmer, som lefde under sednare hälften af 1700-talet. Öfver hennes talang såsom skriftställarinna har mycket beröm blifvit skrifvet. -- Hon har, bland annat, gjort en öfversättning af den franska komedien "Slafhandlaren i Smyrna", första gången uppförd på franska theatern i Stockholm d. 26 Jan. 1774 och tillegnad H. M. konung Gustaf III. -- Olof Kexèl, som 1776 inrättade sällskapet Par Bricole, valde d. 15 Maj, Sofia-dagen, till dess högtidsdag. Ordensbrodern bergsrådet Jonas Cederstedt, som dog 1811, har uppgifvit att den firades för att ära Sofia Holmstedt, "der Kexèl en längre tid låg för ankar".
Holstenius, Brita. Hennes far var domprost. År 1648 blef hon gift med den lärde lektorn vid Westerås gymnasium Anders Wallenius. Bröllopet firades med stor glädje och ståt, men hade äfven någon ledsamhet med sig. Bruden, ung och vacker, var enda arfvingen; hennes fader, en betydande man, domprost, lät tidigt trycka invitationsbref; biskopen var brudgumens
