Sida 21
amiralskans och hennes sons begrafning, som skedde en månad efter deras död, i närvaro af en myckenhet bjudna herrskaper och ståndspersoner, stodo de förut bisatta liken uppe på kyrkogolfvet, och på båda sidorna 16 prester såsom bärare; de gifta vid moderns kista och de ogifta vid sonens. Den sistnämnda pryddes af en stor krona af sammanbundna juvelsmycken, midt ibland hvilka Peter den Stores rikt briljanterade porträtt lyste. Detta hade af nämnde kejsare blifvit föräradt till fadern, amiralen Ehrensköld, då han, efter en tapper sjöträffning, af monarken sjelf blifvit tillfångatagen. Denna dyrbara prydnad aftogs, före likens nedbärande i grafven, af tvänne fröknar, som i stället fästade en myrtenkrans på den döde ynglingens kista.
För att göra rum åt dessa båda lik, spolierades på det ovärdigaste sätt de i samma graf befintliga kistor, som förvarade stoftet af fordna danska riksrådet Otto Brahe och hans familj. Nämnde herres kista, med en påsittande stor plåt med inskription och alla den dödes anor på smärre sköldar af rent silfver, sönderslogs utan barmhertighet. Jag har sjelf, tillägger berättaren, sett qvarliggande bräder af densamma med påsittande vapen, men alla de större prydnaderna voro alldeles bortröfvade.
And, Ramborg Israelsdotter, dotter af lagmannen i Tiunda, Israel Andersson A. och Ramfrid Folkunge. Af den utmärkta ätten And, nära beslägtad med S:t Brigitta och flera konunga-ätter, hafva vi flere lagmän, biskopar, erkebiskop, riksråd m. m. Domprosten Andreas And är den ej minst märkvärdige, som Uplandslagen författare. Hans brorsdotter, Ramborg And, var först gift med Carl Gregersson Läma, dotterdotterson af konung Erik den Helige, sedermera med Arvid Göstafsson Sparre, d. ä., till Wik, som 1301 var konung Birgers råd och 1315 lagman i Södermanland, men som 1317 blef ihjälstucken med en pil i Nyköping, vid hertigarne Eriks och Waldemars fängslande. Fru Ramborg lät vid Wik bygga det s. k. Wikshus eller Wiksmur, ett bredt, elfva våningar högt torn, äfvensom den ej långt från Wik belägna Westeråkers kyrka, der hon begrofs 1326 under en kopparhäll, med latinsk inskription. -- Hennes dotter, Ramfrid, blef gift med lagman Israel Birgersson, och deras dotterdotter, Helena, är konung Carl VIII:s mormor, Sten Sture d. ä. mormors mor och konung Gustaf I:s farmors mormors mor. Fru Ramfrid är jemte sin man begrafven i Nicolai kapell i Upsala domkyrka bland Finstaslägtens yppersta. I en beskrifning om gamla grafvar hafva vi funnit följande inskription på Ramborg Ands graf från 1300-talet: “Si quis me mortuam spoleaverit, vindicet Deus. Orate pro me.“ (Gud hämnas på den som ej låter mig hvila med frid i grafven. Bedjen för mig.) Denna förbannelse gjorde att konung Gustaf I, som upptagit kopparhällen öfver grafven, på samma gång som kyrkklockorna nedtogos för att betala rikets gäld, sade: “Gifven Ramborg sin häll igen.“
Andbjörnsdotter, Helena, och hennes son Johan Uddesson samt hans hustru Gunhild, skänkte 1359 tre gårdar i Westhorga till Nydala kloster, “der de sig lägerstad utkorat“, för sina egna och herr Måns Torstenssons själar.
Andersdotter, Christina, skall hafva varit abbedissa i Gudhems kloster 1392.
Andersdotter, Karin, valdes till abbedissa i Wadstena kloster 1490, i hvilket embete hon fortfor till 1497. Hon skänkte 1494 gården Asaks i Wiske härad till Helgeandshuset i Skara “för sin och sina förfäders lägerställe och själarykt“.
Andersdotter, Brigitta. På en tid då nästan ingen läkare fanns i Sverige, se vi s. k. kloka gummor uppträda och prakticera i läkarekonsten. En bland dessa var ofvannämnda Brigitta. Den 15 Mars 1549, då drottning Margaretha Lejonhufvud var på Näs i Dunckers socken skref hon till sin syster, Märtha Sture (Kung Märtha kallad), huru hon hört att hennes kära syster Märtha var något svag och ville, om det behöfdes, gerna sända till henne hustru Brigitta Lars Anderssons, ändock hon kände sig sjelf mycket svag och väl hade behof af den kloka gumman. Brigitta sändes, fast drottningen väl behöfde henne sjelf, och vi se af nämnda drottnings andra bref att denna “älskeliga hustru Brigitta Lars Anderssons“ vid deras ofta inträffande sjukdomar skickades mellan dessa syskon för att vårda dem och deras många barn.
Andersdotter, Anna, var gift med den namnkunnige Göran Pehrsson, konung Erik XIV:s rådgifvare, som för sina stämplingar måste undergå
