Sida 354
omkommit, hvilket bestyrkes af den från man till man gående familje-berättelsen, fastän denna är öfverhöljd med fabelns skuggor. -- För öfrigt visas stället ännu i dag, och är en ganska vacker, skogbevuxen kulle, i form af en ätte-hög, på hvars topp finnes ett stort bokträd, som ett par alnar från roten delas i 2 stammar och i hvars klyft utur sjelfva stubben uppväller en frisk källa med så ymnigt vatten, att herrskapet till sitt behof deraf rikligen fourneras."
Rosenstråle, Gunilla, dotter af öfverstelöjtnanten Svante E., blef på 1640-talet gift med general-inspektoren öfver alla krutbruk och salpetersjuderier i riket Carl Beckerfelt, som ursprungligen hette Becker, men af drottning Christina blef adlad och befordrad. Med honom hade hon 20 barn, deribland 12 gossar, som alla hette Carl. Oaktadt så många afkomlingar, utdog dock ätten 1694. Hon blef sedermera gift med jägmästaren Gabriel Örnecrantz, med hvilken hon ej hade några barn.
Rosladin, Brita, dotter af den tappre öfversten, friherre Fritz R., som af konung Carl IX, under dess Liffländska tåg, blef funnen i en rågåker och derifrån afhemtad samt sedermera uppfostrad. Hon blef d. 30 Jan. 1655 gift med riksskattmästaren Sten Bjelke, som förut varit förlofvad med Kerstin Barbro Banér, men hvilken ryggade sitt löfte och derigenom gaf anledning till en rättegång. Brita Rosladin dog 1675, 49 år gammal, af förskräckelse för en tjuf, som ville bryta sig in genom fönstret. Hon och hennes man (som dog d. 8 Sept. 1684) samt tvänne barn äro begrafna uti dyrbara kopparkistor i Riddarholmskyrkan.
Rudenskiöld, Magdalena Charlotta, är ett namn, hvarvid hvarje svenskt sinne känner sig upprördt, emedan dess minne är förenadt med erinringen om obillighet och hämndlust hos en furste mot en qvinna -- en skön, älskvärd och snillrik qvinna.
Såsom helt ung flicka, nästan ännu ett barn, uppträdde Magdalena Rudenskiöld, riksrådet Carl R:s yngsta dotter, vid Gustaf III:s hof, såsom tjenstgörande hoffröken hos prinsessan Sofia Albertina. Hon utgjorde i denna lättsinnets och det yrande nöjets sfer en ny stjerna, hvaråt allas blickar vände sig; ty det är svårt att säga hvilket som hos henne var det öfvervägande -- skönheten eller snillet. Lik en dansande gratie framgick hon på sin farliga väg, utan aning om det brådjup, som lurade der bredvid och dit hon en gång kunde -- skulle, måste nedstörtas; ty så hade skickelserna fogat.
Född på nyårsdagen 1766 var Magdalena Rudenskiöld redan 26 år gammal, då Gustaf III mördades. Att hon, oaktadt alla de tillbedjare, som svärmade omkring henne, icke då längesedan var gift, kom sig väl deraf, att hon vikit in på en afväg och skänkt hela sin passionerade kärlek åt en man, med hvilken hon aldrig kunde bli förenad, ty han var ju redan förut med äktenskapets heliga band fästad vid en annan qvinna. -- Detta var afskyvärdt! ropar man. Men, då man besinnar, att denne man var baron Gustaf Mauritz Armfelt, den farlige, den oemotståndlige, så må man -- väl icke förlåta, men åtminstone beklaga den unga flickan, som med sin eldiga själ, sin svärmande fantasi, älskade för första gången och icke visste ordet af, förrän kärleken ohjelpligen sprungit bort med hennes hjerta.
Baron Armfelt var, som bekant är, invecklad i en stor politisk intrig, och såsom ett talande bevis på, att han icke älskade Magdalena Rudenskiöld så, som hon älskade honom, må det gälla, att han indrog henne i samma intrig, att han använde henne till redskap för sina politiska planer, att han hjertlöst uppoffrade henne för sin ärelystnad, sina ränker och sitt partihat. Magdalena var bland de många, som Gustaf Mauritz Armfelt älskat -- icke den enda som rönte sådant öde; och sedan den låga, som hennes skönhet hos honom tändt, längesedan flammat ut, var hennes utmärkt goda hufvud dock någonting att lita sig till, hennes snille, liflighet och framför allt hennes gränslösa, sjelfuppoffrande hängifvenhet ännu ett vigtigt medel att begagna. Det var godt att ha en medhjelparinna, som så väl uppfattade hans planer, så i allt delade hans åsigter, som Magdalena. Hon var honom således af själ och hjerta behjelplig vid hans stämplingar att undanrödja den förhatlige Reuterholm, hertigens allt i alla, och det var detta som gjorde hennes olycka.
Saken blef, som man vet, i tid upptäckt; en mängd deruti invecklade personer arresterades, dömdes och straffades. Armfelt vistades uti
