Sida 155
öfverlefde honom i 37 år och dog först 1692, nära 67 år gammal. -- Hon hade ingen son, men tvänne döttrar, af hvilka den ena, Juliana, trädde i moderns fotspår, förspillde den höga lycka, hvartill hon af mäktiga anförvandter blifvit utsedd, och föll sedan allt djupare och djupare. (Se art. Juliana.}
Elfving, Hilda, dotter af lektorn vid Stockholms gymnasium J. J. Elfving, föddes den 8 Sept. 1827. För sin utmärkta skicklighet som lärarinna fick hon utmärkelsen att undervisa hennes kongl. höghet prinsessan Lovisa från år 1857 till 1860. Då Seminarium för bildandet af Lärarinnor år 1861 inrättades i Stockholm, antogs mamsell Elfving såsom dess första föreståndarinna -- ett ansvarsfullt och maktpåliggande kall, som hon till stort gagn och allas belåtenhet bestred till 1863, då hon ingick äktenskap med handlanden Pontus Kobb i Götheborg, till hvilken stad hon då afflyttade. -- Mamsell Elfving fick ett anslag af staten å 1200 rdr för att besöka utländska bildningsanstalter för flickor, och företog denna resa sommaren 1862, då hon i Tyskland, Schweitz och Frankrike inhemtade kunskap om dessa länders undervisningsanstalter för bildande af lärarinnor, dock säkerligen förut vida mera bildad genom sin utmärkte faders ledning.
Elin, en nunna i Wreta kloster och konung Magni dotter. Hon insattes i denna berömda klosterskola, för att inhemta den tidens nödiga kunskaper, det vill säga "taga bok i hand, då sol går upp", samt "fasta från laster, men ej från nödtorftig spis". Hon blef från klostret bortröfvad af Sune Folkunge med trettio svenner och förd till Ymseborg, men återtogs af sin broder Oler. Då modern fick se henne åter vid sin gård, sade hon:
"Och tacka nu Gud, liksom du bör! Din broder han tog dig igen, med'n du var mö."
Om detta klosterrof finnes i Arwidssons Svenska Fornsånger, 1:a delen, pag. 186, en uppteckning, gjord i Östergöthland.
Elisabeth. Dotter af konung Johan II; 1501 förmäld med kurfursten af Brandenburg Joachim I. -- En rysk prins, Wasiley Iwanowitsch, hade förut, 1499, begärt hennes hand, men fått afslag.
Elisabeth. Gustaf I:s yngsta dotter, född 1549 och år 1581 förmäld med hertig Christopher af Mecklenburg, sedan biskop af Razeburg. Hon hade förut haft en vida förnämare friare, nemligen konung Henrik III i Frankrike, som 1574 skickade Pinart såsom ambassadör till svenska hofvet, att formligen begära den då tjugofemåriga prinsessan Elisabeth. -- Underhandlingen afstannade dock snart, emedan romerska stolen blandade sig i saken med erinran om, att en katholsk konung ej borde förmäla sig med en kättersk prinsessa. Hon dog i Upsala 1597 och blef derstädes begrafven 1598. Hade blott en dotter, Margaretha Elisabeth, som blef förmäld med Johan Albert II af Mecklenburg.
Elisabeth Amalia. Pfalzgrefven Johan Casimir af Zweibrücken, i svenska historien bekant såsom förmäld med konung Carl IX:s äldsta dotter, prinsessan Catharina, hade med henne flera barn, deribland Elisabeth Amalia, född i Strassburg 1621; hon var det andra barnet i ordningen; dog på Stegeborgs slott 1628, sju år gammal, och ligger begrafven i Linköping.
Elisif, nunna i Riseberga kloster. Den ärevördige biskop Nils Hermansson i Linköping, som dog 1391, skildrar, jemte sin samtids personer och händelser, ofvannämnda nunna i en visa: Konung Albrecht låter en af sina tyskar röfva ur nämnde kloster en dotter af riksmarsken Erik Puke. Snart sågs också den förolämpade marsken i spetsen för hären vid Falköping, der Albrecht blef slagen och Unionens idé uppfattad såsom det säkraste medel att göra Skandinavien oberoende af den öfriga verlden. Tärnan blef uppoffrad.
Bernhard han seglar i böljorna blå, Hans segel de stodo så spända, Stolts Elisif fäller swa mången tår Alt öfver sitt stora elände. Herre Christ radi fyr oss allom.
Men en storm uppstår, sönderslår skutan och störtar Bernhard i djupet, men underbart vagga böljorna Stolts Elisif till Gottlands ö. En fiskare förde henne till Wisby kloster, der biskop Nils befann sig. Han ledsagade henne väl till Riseberga åter, men blott för att se henne, då nästa morgonrodnad viste sig, arla och röd, sända sin själ till himmelrikets "öde" (boning). Enkelt berättar han och slutar:
