Sida 159
Året derpå, d. 4 Juli, föddes de unga makarnes första barn, som också förblef det enda, nemligen sonen Oscar, så kallad, derföre att den redan då store och mycket betydande general Bonaparte, som var utsedd till hans gudfader, med förtjusning läste Ossians sånger, der namnet Oscar förekommer.
Sedan, då Napoleon såsom kejsare hade högsta makten öfver Frankrike i sina händer, upphöjde han Bernadotte år 1804 till prins af Ponte-Corvo, med titel af "Altesse Sérénissime".
Då prinsen af Ponte-Corvo (sedermera konung Carl XIV Johan) år 1810 anlände till Sverige, såsom thronföljare, kom han ensam, och höll här sitt intåg i Stockholm d. 2 November, men Desideria qvarblef tills vidare i Frankrike. Först vid början af år 1811 kom hon efter till Sverige, åtföljd af sin son, arfprinsen Oscar, då på tolfte året gammal.
Men hennes vistande här blef icke långvarigt, hon återvände snart till sitt älskade Frankrike och det för henne så kära Paris. Kronprinsessan var en glödande fransyska och den kalla norden torde hafva varit lika menlig för hennes lynne som för hennes helsa. Icke heller visade sig den gamla enkedrottningen henne särdeles bevågen: de förstodo ej rätt hvarandra och der blef ingen harmoni dem emellan. Men äfven troddes prinsen velat ega någon som i Paris , verldshändelsernas dåvarande brännpunkt, kunde närvara och vaka öfver familjens fördelar.
Äfven sedan Carl XIII dött och Carl Johan intagit hans thron, hvaraf följde, att Desideria var Sveriges drottning, fortfor hon att bo och vistas i Paris, ända till år 1823, då Sveriges blifvande kronprinsessa, prinsessan Josefina af Leuchtenburg, inkom till Sverige. Drottningen beslöt då att göra sin sons intagande brud sällskap hitöfver, i afsigt att qvarstanna för alltid. För hela svenska nationen var detta en öfverraskning. Fullt säkert är det icke, om den länge saknade gemålens återkomst hit icke äfven för konung Carl Johan sjelf var en oväntad händelse. Han emottog henne emellertid med synbar belåtenhet, äfvensom han under hela sin återstående lefnad bemötte henne med största uppmärksamhet, likasom hon å sin sida i honom och sonen ansåg sig ega sitt allt.
Många gissningar angående hennes långa utrikes vistelse har man uppgjort. Måhända skulle den kunna förklaras redan af hennes obeslutsamhet och stora fruktan för att passera öfver vatten. Åtminstone vet man att sådan farhåga i många år omintetgjorde hennes uppsåt att göra ett be- sök i Paris. Många gånger var resan afgjord, men inställdes. Hon fruktade till och med för att passera Öresund och Belterna.
Den goda prinsessan Sofia Albertina lefde ännu vid drottningens hitkomst och gladde sig åt att på sina gamla dagar se det i så många år fåtaliga och temligen tysta hofvet upplifvadt och prydt med tvänne älskvärda damer af den högsta rangen. Hon och drottning Desideria blefvo nu de bästa vänner.
Sex hela år förflöto dock emellan drottningens andra hitkomst och hennes kröning, som skedde i Stockholm den 21 Augusti 1829. Såsom regerande drottning fortfor hon till 1844, då konung Carl Johan dog.
Drottning Desideria omfattade med mycken godhet flera af vårt lands, synnerligast vår hufvudstads, välgörenhetsinrättningar och visade sig mot dem ganska frikostig. Äfven många unga konstnärer fingo af henne hjelp och understöd.
Såsom enkedrottning lefde Desideria stilla och indraget, och värderades allmänt för det att hon aldrig blandat sig i politiken eller i andra intriger. Hon gladde sig mest åt musik och åt sina kring henne uppblomstrande barnbarn, hvilka, jemte den alltid så ömt älskade sonen och hans gemål, städse omfattade henne med den innerligaste kärlek, vördnad och uppmärksamhet. Hon afled helt hastigt d. 17 December 1860, nära 80 år gammal, och ligger begrafven i Riddarholmskyrkan.
Euphemia, dotter till hertig Erik, andre sonen af Magnus Ladulås, och således Magnus Smeks syster, år 1336 förmäld med Albrecht I af Mecklenburg, hvarigenom hon blef moder åt Albrecht, Sveriges konung, som, efter hennes broders fall, genom aristokraternas stämplingar uppsattes på Sveriges thron, för att några år sednare störtas derifrån genom nya ödesvexlingar.
