Sida 441
Gustaf Albrecht v. Konow, men från honom skiljd 1792, hvarefter hon, 1794, gifte sig med den för sina galanterier bekante fältmarskalken Gustaf Adolf Klingspor, som äfven var skiljd från sin första fru. En samtida underrättelse vill veta att Klingspor köpte sin sednare fru af v. Konow för 30,000 daler; påståendet kan naturligtvis ej fullkomligt ledas i bevis; emellertid blef de frånskiljdas äktenskap ej långvarigt, ty hon dog redan året derpå, 1795. Klingspor dog d. 15 Maj 1814, och sades hafva blifvit enögd i Veneris' tjenst; var för öfrigt den kände anföraren i finska kriget, samt den som d. 13 Mars 1809 öppnade dörren för Adlercreutz, som då ingick för att arrestera konungen, och blef samma dag öfverståthållare, men fick vid Fersens mord, d. 20 Juni 1810, tjenstledighet och måste sedan taga afsked.
Willman, Anna Olivia, dotter af premierviolinisten vid Kongl. hofkapellet i Stockholm Olof W., föddes 1826. Pianospelerska och lärarinna i sång; studerade sångkonsten i Paris under Delsarte; har uppträdt som pianist på flera konserter i Stockholm.
Willman, Carolina Maria Wilhelmina, dotter af kamreraren i Kommerskollegium Lorentz Henrik W., född 1803 och gift 1828 med kammarrådet Mathias Gabriel Rosén, berömdes i sin ungdom såsom skicklig konstälskarinna, särdeles i att rita figurer i svartkrita. Är upptagen i Boyes Målarelexikon.
Winslöf, Cecilia, styfdotter af kyrkoherden Sven Hansson W. i Brönnestad och Matteryd, blef gift med kyrkoherden i samma församling Jöns Enertsson Bring, som var den första prest i Skåne af denna slägt, hvilken har ansetts härstamma från Helge Bring, norske konungen Swerres banérförare, som 1191 blef dödad af ett röfvareparti, kalladt Öyeskjäggar. Hon var mor åt 8 barn, ehuru blott 22 år gammal vid sin död, som förorsakades deraf att en häst störtade med henne, då hon företagit sig att rida i kapp med sin man på den backiga vägen mellan Brönnestad och Norra Rörum, till hvilket ställe de ämnade sig för att besöka den med dem beslägtade prestfamiljen. -- Sonen Ebbe Bring blef äfven (1711) pastor i ofvannämnda, faderns, församlingar, och hade med sin fru Abela Klinthea 6 barn, deribland den namnkunnige historieskrifvaren Sven Lagerbring, som berättar om sin mor, att hon en gång med flera slägtingar och bekanta rest till Ystad för att se Carl XII, hvilket också lyckades, och då fruntimmersskaran kom midtför vakten, kommenderade kungen: skyldra gevär! och roade sig mycket åt fruntimmernas förskräckelse vid det vapenbuller, som dervid uppstod. Lagerbrings mor, som dog 1747, var gudfruktig i ädlaste mening, men tillika driftig i sitt hushåll och af alla älskad, både höga och låga. Ebbe Bring älskade de officerare som i Carl XII:s sista regeringstid svärmade som flugor höstetiden. Såsom god värd tog han gästfritt emot alla och undfägnade dem efter omständigheterna, och var det då ej ovanligt att prestfrun måste laga middag tre gånger om dagen, hvarje gång åt 20 personer. Ty sedan ett parti ätit, blef gården uppfylld med nya gäster, som icke fått någon middag. Detta varade från 1715 till Carl XII:s död, och är det obegripligt för sonen, som berättar detta, huru det lilla pastoratets inkomster kunde räcka till för ett sådant lefnadssätt.
Wiræus, pastorska, gift med Johan Erik Wiræus, som var pastor i Marstrand och dog 1809, inkom till Kongl. Maj:t d. 24 Jan. 1790 med följande ansökan att erhålla Thorsby pastorat såsom præbende åt sin man:
Bland det folk, som troget hastar Till sin Kung på denna dag, Är, Ers Majestät! just jag En som mig i stoftet kastar Med en blödig blick till skyn, Hit ur Marstrands klippor buren Ser jag lyckans väg afskuren Och en dimma för min syn.
Till min bygd och mörka kula Sänd, Ers Majestät, sin nåd! Fyll vårt tomma husgeråd Med en mer tillräcklig smula Inom Thorsby ringa tjäll! Om vår Kung vårt armod kände, Blef visst Thorsby vårt præbende, Och min gubbe glad och säll.
Denna ansökan blef emellertid afslagen, ehuru Bellman i hennes namn författat verserna.
Wissla, jungfru, omtalas ha varit en af de hjeltinnor, som jemte Blenda nedgjorde den
