Sida 129
D.
Dam, Christina van, dotter af konung Gustaf II Adolfs klädkommissarie. Om denna fru berättas, i S:t Jakobi minne af Witting, att det finnes i S:t Jakobs och Johannis kyrkohandlingar i Stockholm en bevittnad handling af kyrkoherden Mathias Wagner och klockaren Jonas Andersson, det hon varit 20 år i kyrkan bisatt, utan att någon vårdat sig om hennes begrafning, och när hon ändtligen jordfästades, d. 3 Juli 1683, befunnos hvarken kropp eller svepning förmultnade, äfvensom hon då haft på ett finger en ring, som aftogs och förvarades i S:t Jakobs kyrka.
De Briant, Adine, född i Paris, blef 1809, i Hamburg, gift med kammarherren grefve Carl Henrik Posse, hvilken 1804 blef insatt i Tempeltornet i Paris, såsom misstänkt för spioneri, men hvarifrån han utsläpptes året derpå. Hon blef sedan statsfru hos H. M:t drottningen och dog i Paris 1827. Hon hade inga barn. Hon är känd som författarinna till en roman, benämnd Amelie, hvilken Adolf Fredrik Rådberg öfversatt på svenska.
De Broen, Hedvig Lovisa Charlotta, dotter af den på sin tid så mycket bekante theaterdirektören Isak De Broen, föddes d. 7 Februari 1807. Redan från tidigaste ungdomen invigd åt Thalias tempeltjenst hade mamsell De Broen tillfälle, att under sin fars ledning utveckla sina anlag för scenen och spelade flitigt på hans theater, först såsom flicka, samt sedermera fortfarande såsom fru. Hon hade nemligen d. 22 Januari 1831 ingått äktenskap med Pierre Deland, skådespelare och sedan, under många år, direktör för en bland de bäst ackrediterade theatertrupper inom Sverige, denne store konstnär, vid hvars alltför tidiga graf konstens vänner ej längesedan höjde saknadens djupa suckar.
Ändtligen, efter många års sträfvan, tröttnade konstnärsparet Deland vid de mödor, strider, bekymmer och trakasserier, som äro oskiljaktiga från ledningen af en större theatertrupp. Båda sjukliga, mest af öfveransträngning, lemnade de den scen, hvars styresman Pierre Deland så länge varit, och Stockholmsboerna, som årligen fått om somrarna fägna sig åt deras uppträdande på Djurgårdstheatern, skulle i allo hafva delat landsortspublikens saknad öfver deras försvinnande från skådeplatsen, om ej de förra, lyckligare än de sednare, ändå fått behålla dem hos sig. Herr och fru Deland togo nemligen gemensamt engagement vid Kungliga theaterns talscen d. 1 Okt. 1861.
Här först hade de tillfälle att rätt ådagalägga, han sitt mästerskap, hon den skicklighet och fina takt, hvarmed hon städse både uppfattade och återgaf alla de henne anförtrodda större rollerna.
Det var dock, såsom vi alla veta, en alltför kort tid, som hufvudstadens theaterbesökande konstvänner fingo fröjda sig åt Pierre Delands och hans frus prestationer. Den förre lemnade redan om våren 1862 lifvets skådeplats, efter ett långsamt aftynande, och hans fru öfverlefde honom endast ett år. Hon dog d. 28 Maj 1863, men hade dock äfven såsom enka då och då uppträdt på Kungliga theatern, der hon intill sin död var engagerad. Den sjuklighet, hvaraf hon under sitt sista lefnadsår mer än någonsin plågades, minskade dock icke hennes framgångar i de olika roller hon innehade och der man länge, länge skall erinra sig henne med lika mycket nöje som saknad.
Dechberg, Elisabeth, prosten i Hållnäs i Uppland magister Ol. Dechbergs fru. Post- och Inrikes-tidningarne för 1769 omnämner henne med beröm för hennes utmärkta skicklighet i koppympning, den hon utöfvat i Öregrund och de närgränsande församlingarne. Nu för tiden sättes ej mycket värde på vaccinationskonsten, ehuru medaljer ännu utdelas derför; men för 100 år sedan, vid koppympningens början, ansågs det som en stor konst och förtjenst att kunna ympa.
De Geer, Charlotta, dotter af kammarherren, hofmarskalken och ledamoten af Wetenskaps-Akademien Charles De Geer, föddes 1744 och
