Sida 307
dit de i stort och lysande följe voro bjudna till gäster, och slutades der högtiden med skådespel och riddarelekar. En skådebana var härtill byggd, och framred der inom skranket mång' ädel riddare, att försöka hvarannans mandom och lycka; mången, som red bort med seger och under högljudda bifallsrop af åskådarne; -- mången, som, kastad af sin häst, misslynt drog sig undan och gömde sig bland myckenheten; men af alla, som på vädjobanan inredo och vunno bifall och seger, tycktes den unge hertigen vara den ypperste, och spridde sig från den dagen hans beröm vida bland folket. Hurudana den tidens skådespel voro, visas icke så lätteligen; men i krönikorna omtalas, att "Gärande" utförde sådana lekar på skådeplatsen. I Göthalandet säges allmänneligast gära, i stället för göra, och talesättet gära sek sjuk" betyder: ställa sig såsom en sjuk, ändock man är frisk. "Gärande" voro de af ungdomen eller sjelfva riddarne, som framträdde utklädda för åskådarne, att föreställa de hjeltars och jungfrurs äfventyr, hvilka omtalas i sagorna eller i folkets gamla qväden. Så lektes Helges och Swawas, Sigurds och Brynhildas kärlek sångvis och med lifliga åtbörder, såsom ännu i dag i några landsorter ringlekar utföras med sång och dans. Från dessa tider är det ännu sed i de flesta landsorter, att annandagen af ett bröllop begynnes med ett slags skådespel af utklädda "Gärande" bland bröllopsgästerna, hvilka med förställda och målade ansigten, utspökade i ut- och invända kläder, utföra allahanda gyckel till åskådarnes förlustelse. Ofta utsiras i sådant ändamål en stor oxe, sommartiden med blomsterkransar, om vintern med granna band eller band och papper kring de ståtliga hornen, och på oxen sitter en "Gärande", löjligt tillspökad, med något gammalt rostigt svärd eller dylikt i handen; så ledes oxen med sin riddare kring byn, åtföljd af en hop utklädda gossar och flickor, hvilka utföra hvar och en sitt spel, så godt de förmå; före dem gå ännu löjligare utspökade musikanter, och ibland dem några, som förfärligt larma takten på spjäll och stekpannor, i stället för forntidens "bombara". På sådant sätt inkommer hela sällskapet i bröllopssalen, der den ridande hjelten omtalar, hvem han föreställer, och vidare utförer sitt spel." -- -- --
Det dröjde dock icke länge, förrän oenighet började utbryta mellan Birger och hans båda bröder, Erik och Waldemar. Hertigarne, afundsjuka på sin bror, sökte att störta honom, och togo slutligen både honom och hela hofvet tillfånga, hvarvid Magnus Birgersson, kronprinsen, som då var ett minderårigt barn, blef räddad af en hofman, en trogen vän till konungahuset, som i sin famn bar honom långt bort, genom skog och ödemarker, samt lagade så, att han kom öfver till Danmark.
Ändtligen, efter många vändningar och öden, ingicks mellan bröderna en förlikning; konungen hade likväl i sinnet att, förr eller sednare, hämnas den skymf han lidit. Man vet huru han genom en makalös förställning lyckades få de båda bröderna i sitt våld, på så sätt, att han tillställde ett det mest lysande gästabud i Nyköping, der kung Birger höll ett rörande tal om kristlig försonlighet och broderlig vänskap. De intet ondt anande hertigarne läto sig undfägnaden väl smaka och insomnade tungt, för att vakna under bödlars öfverfall. Till den djupaste fängelsehålan i Nyköpings slott blefvo de förda, halfnakna, såsom de rycktes ur sömnen, för att med tunga jernkedjor om händer och fötter fastsmidas vid muren och -- svälta till döds.
Menskligheten ryser öfver sådana illbragder, och hur skulle ej den arma drottning Märtha rysa öfver att med äktenskapets band vara fängslad vid ett sådant odjur, för hvilket hon nu, i stället för den fordna kärleken, ej kunde hysa annat än afsky? -- Och hon, som dock var så god, att hon vid sin förmälning, till enda morgongåfva, begärde nåd för några svenska herrar, hvilka för politiska förbrytelser försmäktade i fängelse eller landsflykt!
I hela tjugo åren, till 1341, öfverlefde hon sin gemåls störtande från den thron, han med ett dubbelt brodermord befläckat. Hon såg sin oskyldige son Magnus halshuggas och äfven sina trenne öfriga barn nedstiga i grafven före henne. -- Arma drottning Märtha!
Märtha, Svante Stures andra gemål, en dotter till Ivar Jönsson, en dansk riddare, och förut gift med ståthållaren på Aggerhus' slott Knut Alfsson, efter hvilken hon var enka, då hon förmäldes med den svenske riksföreståndaren.
