Sida 250
"Syrsan vid Spiseln", af Dickens, "Perlan bland Dagar", "Agathas Man", "Riddaren Gevyune", af Lever, "Byhistorier", af Auerbach, jemte tvänne sceniska stycken, "Misantropen", komedi i fem akter, af Molière, och "Hemkomsten", skådespel på vers. -- Hon blef 1851 af Svenska Akademien prisbelönt för ett skaldestycke, "Ragnar Lodbrok", infördt i nämnda Akademis Handlingar för nämnda år.
Efter det att Thekla, som vid ännu unga år blef faderlös, hade den olyckan att sedermera äfven förlora sin mor, vistades hon någon tid hos direktör Müller och hans fru, de goda och henne så varmt tillgifna vännerna, som bodde i hennes födelsestad Upsala, der hennes barndom och ungdom hade så lyckligt förflutit. Derifrån flyttade hon till öfverstinnan Silfverstolpe, den lika vittra som älskliga beskyddarinnan af litteratur och skön konst samt af deras idkare, särdeles dem, som behöfde skydd, råd, eller annan hjelp. Men sedan äfven denna Theklas och många andras oförgätliga vän med döden afgått, vistas mamsell Knös stundom inom, stundom långt bort från Upsala. Hon har länge varit sjuklig, något hvartill stora olyckor varit skulden, lika mycket som de ömma, de många, de oersättliga förluster, som slagit hennes hjerta så svidande sår. På länge har man ej hört någon ton från hennes lyra; man vet ej om hon för alltid låter den förstummas, eller om hon någon gång ämnar ånyo stämma dess strängar.
Kolbe, Carolina Johanna Lovisa, född 1793, dotter af kapellmästaren i Berlin Carl K., blef 1816 gift med grefven och landshöfdingen i Westmanland Fredrik Ludvig Ridderstolpe. År 1832 utgaf grefvinnan "Sju Sånger", med ackompagnement af fortepiano, och tillegnade dem H. K. H. kronprinsessan Josefina. Äfven år 1834 utgaf hon ett musikaliskt arbete, med titel: "Hvad är Glädjen?" tillegnadt minnet af den bortgångna vännen, fru Josefina Benedicks, af dess sörjande vän Carolina Ridderstolpe. "Nya Sånger", med ackomp. af piano, utgaf hon 1836. Hon studerade som ung för C. M. v. Weber, och blef äfven ledamot af Musikaliska Akademien.
Koopman, Alida, var gift med holländska legations-sekreteraren Philippus Jakob Marius. Hon dog d. 26 April 1850, 93 år gammal, och testamenterade 70,800 rdr rmt till pensioner åt behöfvande ogifta fruntimmer inom Stockholm af uppnådda 50 års ålder. Pensionsfonden kallas Marii, och hvarje pension är 75 rdr rmt.
Kowsky, Gustafva von. Då den namnkunnige Thomas Thorild, som 1793 af högsta domstolen dömdes till landsflykt, biltog afreste från Sverige, delades hans landsflykt af en ung flicka, Gustafva von Kowsky, fattig prestdotter från Södermanland, med hvilken Thorild någon tid förut gjort bekantskap. Hon blef sedan hans lyckliga maka och skildras som ett förträffligt fruntimmer. Deras hus i Greifswald, der Th. blef professor, var öppet för vetgiriga studerande, med hvilka hon samspråkade om litteratur och konst.
Kraka. Se Aslög.
Krakau, Cecilia, har författat en berättelse om sin tappre fader, kommendanten Martin K., som försvarade Gullbergs fäste vid Götheborg, och hans lika tappra maka; och kunna vi ej underlåta att här införa densamma, ur "Götheborgs Magazin" för år 1760, så lydande:
"År 1611 om Påfvelsmessonatten, när kl. var 12, kom K. Christian i Danmark för Gullberg, att storma slottet, och lät skrufva 3 petarder uti slottsporten; den ene gjorde hål igenom porten, men de andre två gjorde ingen skada. Så stormade de 5 gånger, och blefvo alla gånger afslagne. Första gången släpptes fällbommarne neder, som slogo af stegarne, och ihjäl folket, att de måtte rygga. Den andra gången kommo de straxt, och stormade, då blefvo de tillbakaslagna med lod och krut af soldaterna, äfvensom med stenar utaf vallen. Den tredje gången, då de förnummo, att det var hål igenom porten, föllo de in derigenom i hvalfvet, som de kunde komma igenom, då min sal. fader med sal. moder gingo kring om vallarne, och förmanade folket att värja sig manligen. Men sal. fader kunde ej komma så fort, som han ville, ned af hästen, hvarföre han bröt det andra benet på batterien, der han red, och kunde ej komma fort att förmana folket. Ändtligen kommo 25 eller 30 man af de danske in i vår stuga, der vi barn voro och pigan gick och bakade; då satte de sig kring bordet och bänkarne, och begärde mat: för ty de voro matte och hungrige, efter de hade i tvänne dagar intet fått mat;
