Sida 383
grefve Claes Bonde till Säfvestaholm, eller en Anna Beata Juliana S., som på 1680-talet blef gift med öfverstelöjtnanten Carl Pehrsson Natt och Dag, kunna vi ej upplysa, men troligt är att det var en af dessa som utgaf ofvannämnda arbete.
Sparre, Christina, gift med riksrådet Gösta Arnvidsson Sparre, som 1351 uppbar den i Sverige samlade S:t Peters-penningen. Han fick i testamente af erkebiskop Hemming ett silfverkar med lock, och hans fru, Christina, fick erkebiskopens kappa och karpus af scharlakan, fodrade med hermelinskinn, jemte 40 mark penningar.
Sparre, Christina, dotter af riksrådet och lagmannen Ulfo Ambjörnsson S., blef 1360 gift med riksrådet Peder Ribbing, med hvilken hon 1402 for till den heliga grafven, hvarifrån de båda makarne likväl icke skola hafva lefvande återkommit.
Sparre, Christina Maria, dotter af kammarherren Johan S., blef först gift med amiralitetsrådet Claes Uggla, som drunknade 1676 i sjöslaget vid Öland, och sedermera med Carl Gustaf Roos af Hjelmsäter. Då hon förlofvat sig med Roos, förebrådde henne konung Carl XI på skämt för det hon ville gifta sig med en korporal, sedan hon förut varit gift med en amiral, hvarpå hon svarade, att hon satte mera värde på en lefvande korporal än en död amiral, samt att om Roos, såsom hon hoppades, gjorde sig konungens nåd värdig, så kunde han en gång bli general. Roos blef också sedan verkligen general-major.
Sparre, Ebba, född 1626, var dotter af riksrådet Lars Eriksson Sparre och kom såsom helt ung till drottning Christinas hof, der hon, framför alla andra fruntimmer, väckte monarkinnans uppmärksamhet och vann hennes ynnest till den grad, att det slutligen blef henne besvärligt. - Ebba, som var så vacker, att hon af hela hofvet kallades la belle Comtesse, fick snart flera tillbedjare och bland dem en, som hennes hjerta utkorade och med hvilken hon sedan gifte sig, nemligen grefve Jakob Casimir De la Gardie, en bror till Magnus Gabriel, drottning Christinas gunstling. Men detta giftermål var likväl icke i drottningens tycke. Sjelf hatande äktenskapet, som hon kallade ett ok, ett tvång, predikade Christina oaflåtligen för sin älskade sällskapsfröken, att hon skulle förblifva höjd öfver all sådan frestelse och visa verlden att det dock funnes någon qvinna, som förblef ogift, af öfvertygelse om det rätta deruti. -- Den stackars Ebba Sparre, som innerligen älskade sin Jakob Casimir och som i alla fall var långt ifrån att i allmänhet ingå på drottningens åsigter angående äktenskapet, led mycket af den förställning hon måste iakttaga; och fastän de älskande egde sina föräldrars ömsesidiga samtycke, måste de dock smyga med sin kärlek, som om den hade varit brottslig. -- Ändtligen blef det dock, 1652, giftermål af, sedan Christina hade måst gifva med sig; men hon gjorde det ogerna och med stor motvilja; ty hon tänkte då redan på thronafsägelsen och resan till främmande länder, dit hon hade hoppats att få medföra sin älskade Ebba, hvilket nu, naturligtvis, ej kunde komma i fråga. På Ebbas bröllop var spel på slottet, der alla gudar och gudinnor voro gäster hos herdar och herdinnor. Ulf eld var Jupiter, Piementelli var Mars och polska kansleren var Bacchus; drottningen och hoffolket visade sig i herdedrägter. En månad sednare gaf grefve Magnus Gabriel De la Gardie till det nygifta parets ära en ringränning vid fackelsken, då brodern, grefve Jakob, vann ett pris. -- Skiljsmessan mellan drottningen och grefvinnan var smärtsam, och då Christina rest, sörjde henne djupt den sköna Ebba, som sedan underhöll brefvexling med drottningen. -- Fru Ebba dog år 1662. Hennes tre barn dogo före henne. Mannen blef skjuten 1658, under belägringen af Köpenhamn.
Sparre, Elisabeth. Den namnkunnige hufvudmannen för hattpartiet Carl Gyllenborg gifte sig, då han var minister i London, 1710, med en enkefru Sara Derith, hvarefter hennes dotter Elisabeth 1720 af sin styffader adopterades till grefvinna Gyllenborg, och blef sedan gift med generalmajoren och envoyén vid engelska hofvet Carl Gustaf Sparre. Då deras andra son, Carl August, föddes d. 29 Okt. 1727, döptes han i hast och utan främmande faddrar af den nyligen till London ankomne legationspredikanten Serenius. -- Sparre omtalade kort derefter för konungen i England att hans fru grefvinna födt honom en son, hvarpå konungen erbjöd sig att stå fadder vid hans döpelse. Sparre var mån om denna
