Sida 209
folk ihjälslagen, och hans slägt misstänkte den oskyldiga Helena att vara upphof härtill. Bedröfvad tog hon då pilgrimsstafven och sökte tröst vid Kristi graf. Detta skedde omkring år 1160. När hon kom hem igen till sin fosterbygd, tillbyggde hon Sköfde kyrka och beredde sig der en graf, som intill sednaste tider och sista branden varit i behåll. En dag, då hon var stadd på kyrkoväg till Götene kyrka, öfverföllo henne utsände mördare från hennes aflidna dottermans hämndgiriga slägt, ihjälslogo henne med mycken grymhet och släpade liket in i skogen. Men, när hennes folk sörjande sökte ett saknadt finger, vägleddes de af ett klart skinande ljus. De funno det då, nedfallet bland enbuskarne, och en blind, som af en händelse der gick fram, fick i detsamma sin syn igen och såg det underbara ljuset. En källa, som ännu kallas Sancta Elins källa, säges, der hennes blod flöt, hafva uppsprungit, och är en ryktbar offerkälla, om hvilkens kraft att gifva bot för allehanda sjukdomar sedan ransakades, och blef Helena derefter inskrifven i Helgonaboken. Ett kapell söderut från staden, kalladt Sancta Elins kapell, var bygdt öfver denna källa, som besöktes med bön och offer till detta helgon. Källegården säges hafva sitt namn af denna källa. Stenen från kapellet användes vid nya kyrkans byggnad; men vid religionsförändringens tid, då erkebiskop Abraham anställde en förföljelse mot helgonens aflefvor, att de ej skulle förvilla folket till afguderi, sträckte han ock sitt nit till de oskyldiga källorna, for omkring och lät fylla samt igenstena de flesta och bästa källor i landet. Då blef äfven Sancta Elins kapellkälla igenfylld med sten och grus; men den källans åder var för frisk att låta hämma sitt lopp: under en af kapellets fordna hörnstenar bröt hon åter fram i dagen och flyter der ännu, erbjudande vandraren sitt friska och ljufliga vatten. Elinemessan firades till åminnelse af heliga Helenas dödsdag den sista Juli. Den dagen var fridlyst, och 40 dagars aflat, eller syndaförlåtelse, tillsagd alla dem, som då bevistade messan i Sköfde. Bland sångerna i messans första nattvakt prisades Westergöthland lyckligt, att hafva sett henne födas:
Hell dig, menlösa och rena, Westergöthlands härlighet, Martyrkrönta Sanct' Helena! Säll när Gud i evighet, Värdes från din boning klara Huld vårt Svea land försvara!
Helena. Denna prinsessa väckte, på sin tid, ehuru alldeles mot sin vilja, ett ofantligt uppseende. Hon var dotter af konung Sverker II och nunna i Wreta kloster i Östergöthland. En förnäm svensk ädling, Sune Folkeson, röfvade henne ur klostret och gifte sig med henne. Såsom en styggelse omtalas detta äktenskap i de gamla visorna och skall ej hafva varit lyckligt. Det enda barnet, som deraf föddes, var Catharina, sedermera förmäld med Erik XI. -- Det nyssnämnda klostret skall hafva haft 12 riddare till bevakning, hvilka förgäfves sökte försvara det och stupade för Sunes och hans mäns svärd. -- Rosenhane uppgifver, att detta bortröfvande ej skedde på något groft och våldsamt sätt, utan voro herr Sune och hans följeslagare klädde såsom englar. Häröfver författades en visa, hvaruti nunnorna införas talande om deras syster, som en engel bortröfvat. Slutraden i hvarje vers är: Medan man sofver allena, och hela sången slutas med denna vers:
Det var de Kloster-Nunnor, de hade söm för sig. Christ gifve en sådan Guds engel tog både dig och mig, Medan man sofver allena.
Helena, en dotter af svenske jarlen Folke Bengtsson, blef första gemålen åt Knut Johansson Långe, som upphäfde sig till konung emot Erik Läspe, den han dref ur riket 1230. Helena dog före 1227. Hennes tvänne söner, Holmgeir och Filip, blefvo som upprorsstiftare halshuggne, den förre 1248 och den sednare 1252.
Helena, konung Erik X:s dotter, blef Knut Johansson Långes andra gemål 1227, men efter hans död gifte hon sig med Filip Larsson af Rundby, som blef halshuggen 1252.
Helena hette Birger Jarls tredje dotter, i hans andra gifte med Mechtild. Hon blef gift med konung Magnus Ladulås' gunstling, Ingemar Nilsson, en dansk herreman, hvilken blef ihjälslagen af Folkungarne på Gällaqvist 1278.
Helena, dotter af hertig Magnus. Se Haubitz, Anna.
Helga. En dotter af Amund Röriksson, förmäld med konung Waldemars sonson Waldemar
