Sida 28
Armsköld, Brita, gift första gången 1640 med en kapten Peder Fahnehjelm, skänkte, då hon 1655 blef enka, en vacker altartafla till Torpa kyrka i Östergöthland, såsom minne af den aflidne mannen. Sedan gifte hon om sig med ryttmästaren Odert Poll; och då äfven han med döden afgick 1667, lät hon balsamera hans lik och begrafva det i ofvannämnda kyrka, der hans vapen ses.
Ascheberg, Margaretha von, dotter af fältmarskalken Rutger von A., föddes d. 9 Juli 1671 på Holma gård i Bohuslän. Hon beskrifvas såsom ett på alla sätt utmärkt fruntimmer, så väl i fråga om yttre skönhet, som inre förträfflighet. Naturen hade i rikaste mått begåfvat henne och en ytterst omsorgsfull uppfostran gjorde äfven sitt till, för att så mycket möjligt var utveckla hvad naturen nedlagt. -- Hon gifte sig vid nitton och ett halft års ålder med Kjell Christopher Barnekow; bröllopet stod i Malmö. Men endast i nio år fick Margaretha behålla sin älskade make, den hon sedan i femtiotre år öfverlefde.
Att hon var en rask qvinna, som ej bäfvade tillbaka för någon fara, bevisas bäst deraf att hon i krig följde sin man, som var öfverste vid ett kavalleriregimente i holländsk tjenst, och således måste bevista fälttåget mot fransmännen. Under det att Brüssel som allrahäftigast bombarderades af hertigen af Villeroi födde hon sonen Rutger 1695. Året derpå gaf hon lifvet åt dottern Magdalena Eleonora, sedermera gift med generalmajoren, landshöfdingen i Malmö baron W. Bennett. Året 1698 föddes sonen Otto Magnus (död följande året), samt 1700 dottern Brita, som sedan blef gift med riksrådet, generalguvernören i Pomern och akademikansleren grefve J. A. Meijerfelt.
Efter sin makes död kom den tjugonioåriga enkan först i tillfälle att uppenbara sitt oförskräckta mod och sin outtröttliga arbetsförmåga. Hon uppträdde då i sjelfva verket såsom öfverste för sin aflidne mans s. k. Prestdragoner, dem han i lifstiden mottagit, med skyldighet att med 211 man, tillika med hästar och mundering, komplettera regimentet. Detta åliggande fullgjorde enkan till allas belåtenhet -- någonting alldeles ovanligt för ett fruntimmer. De myckna omkostnader hon härföre hade att vidkännas beräknade hon vid arfskiftet med sina barn 1724, då deras fäderne skulle af dem utbekommas, till icke mer än 20,000 dal. silfverm. Hos Barfod heter det:
“Enkan befann sig med sina barn i en ganska svår belägenhet. Hennes egendom var väl ansenlig, men sal. herrns med kronan afslutade kontrakter gjorde besittningen deraf ganska vacklande. Grefvinnan lät dock ej modet falla. Hon företog och utredde lyckligen allt hvad hennes herre ej hunnit utföra. Det hufvudsakligaste, eller regimentets uppsättande, blef till alla delar verkstäldt, hvarvid hon utöfvade den hennes aflidne man förbehållna rättigheten att tillsätta alla officerare. Då regimentet mönstrades från henne i Christianstad intog grefvinnan sitt rum vid bordet jemte mönsterherrn.“
Regimentet underhölls af henne i flera år och under krigets lopp, allt till följd af det ingångna kontraktet. Genom till konungen ingifvet förslag, angående inträffade officersvakanser, ersatte hon dem med nya.
Besynnerligast af allt var, att grefvinnan Barnekow, oaktadt alla dessa vådliga och svåra företag, som skulle kunnat bringa mången man till ruin, icke blott bibehöll egendomen ograverad -- ty hon fruktade ingenting så mycket, som att en gång lemna den skuldbelastad åt sina barn, hvarför hennes ifrigaste sträfvan var att betala alla i hennes mans tid åsamkade skulder -- utan hon samlade äfven penningar -- ja, stora summor, hvarför hon inköpte gods, det ena efter det andra, såsom Ellinge, Söfdeborg m. fl., samt den del i Tosteborg, som hon icke hade ärft. -- Och allt detta i en tid, då så många skånska herrskap er, hvilka förut suttit med ograverad egendom, genom de långa krigen bragtes till armod.“ -- Detta ur Barfod.
“Denna öfverstinna“, yttrar hennes biograf vidare, “denna öfverstinna, som anmälde officerare till erhållande af kungliga fullmakter, erinrar om en fru Johanna Banér, född Sappi, hvilken, enligt Sofia Brahes “Slägtebok“, satt i konungens rådkammare, samt reste fram med en stor svit af kavaljerer före och efter sin vagn.“
Barfod anför att grefvinnan Aschebergs regimente kallades “prestdragoner“, såsom varande från början uppsatt af de skånska presterna. Men enligt Ennes, i hans bok “Carl XII:s
