Sida 105
utspridde alla möjliga smädelser, både om hennes härkomst och om hennes lefnadssätt. För att vara sin gemål till viljes, kanske äfven af egen böjelse, ursäktlig genom hennes ungdoms vanor och med dem följande råhet, som det sällan lyckas personer af hennes stånd att helt och hållet af skudda sig, hade hon deltagit i Peters dryckeslag och sålunda vänjt sig vid ett omåttligt förtärande af Ungerskt vin. Detta, i förening med hennes besynnerliga plägsed att tillbringa större delen af natten med spatserande, undergräfde hennes helsa, och hon dog den 17 Maj 1727, i en ålder af endast 45 år. Voltaire säger med skäl om henne: “Man hade förut sett personer af borgerlig härkomst på thronen; i Ryssland var sådant isynnerhet icke ovanligt och i alla asiatiska stater förmäla sig regenterne ofta med sina undersåtares döttrar; men att en främmande flicka, tillfångatagen bland en eröfrad stads ruiner, blir oinskränkt regentinna öfver det rike, der detta missöde drabbat henne, är hvad lyckan, i förening med förtjensten, blott denna gång framställer som ett sällsynt undantag.“ -- Anmärkningsvärdt är äfven, att de tvänne personer, som gemensamt styrde en af sin tids mäktigaste stater, Catharina och Mentschikoff, båda voro af ringa ursprung och hvarken kunde läsa eller skrifva.
Cecilia, dotter af Blotsven och syster till Erik Årsäll af Stenkilska ätten, blef gift med Westgötha-jarlen Jedvard Thordsson Bonde, och är bemärkt derföre, att hon blef moder åt konung Erik IX den Helige, och således stammoder för fem svenska konungar af Bonde-ätten.
Cecilia, norska konungen Haraldssons dotter, var gift med Wermlands-lagmannen Folkvider, omkring 1180. De äro stamföräldrar för den i Sverige och Norrige vidt berömda Läma-slägten, hvarifrån flera svenska konungar härstamma.
Cecilia till Eka. Denna i vårt fäderneslands historia så mycket omnämnda fru var moder till Gustaf I och omkom, såsom det vanligen berättas, i det ohyggliga fängelset Blå tornet i Köpenhamn, af köld, hunger, vanskötsel och elak medfart, delande detta sitt olycksöde med två sina döttrar, jemte många af sina närmaste qvinliga anförvandter och vänner.
Fru Cecilia var dotter till riksrådet Måns Carlsson till Eka och hans fru Sigrid Banér och blef vid helt unga år gift med herr Erik Johansson Wase, hvilken sedan, i likhet med så många ädlingar, vid det s. k. Stockholmska blodbadet föll offer för Christians tyranni. Straxt derefter blefvo en stor mängd af de halshuggnes enkor och barn förda till Köpenhamn och der kastade i fängelse.
Det påstås till och med af flera författare, att Cecilia, Gustaf Wasas mor, ej skulle hafva omkommit i fängelset, utan blifvit af Christian dömd att dränkas, emedan han sålunda velat särskildt hämnas på modern den myckna förtret sonen gjorde honom; och man säger, att hon sjelf måst sömma den säck, hvari hon skulle stoppas, för att kastas i sjön.
Hon fick ej upplefva sin ädle sons seger och fosterlandets frälsning genom honom.
Med sin man hade hon följande barn: Gustaf, sedermera konung Gustaf I, Johan, död ung, Märtha och Emerentia, tvillingar, födda 1472, dogo i Blå tornet, Anna, nunna i Wadstena kloster, Brita, död som barn, Magnus till Rydboholm, död ogift 1529, samt Margaretha, först gift med Joachim Brahe och sedan med grefve Johan af Hoja.
Cecilia. Cecilia Wasa, den intressantaste, den skönaste, den mest rikt-begåfvade af alla Wasadöttrarna, hon, hvars rykte för snille, behag och fägring flög öfver hela Europa, hon, som var af så många skalder besjungen -- hon blef dock, såsom bekant är -- den olyckligaste af alla svenska prinsessor. Och medan inbillningen med välbehag fäster sig vid hennes intagande bild, lånande den all slags tjusning och hänförelseförmåga, måste hjertat ovilkorligen draga en djup suck öfver att så många rika gåfvor skulle, genom lättsinne från början och lastbarhet sedan, gå helt och hållet förlorade.
Cecilia var andra dottern af Gustaf och Margaretha, endast något öfver ett år yngre än Catharina, som var äldst af prinsessorna. Cecilia föddes på Stockholms slott d. 6 Nov. 1540. Vid sin moders död var hon endast på tionde året.
Det var om hösten 1559, som den tjugoåriga prinsessan Catharinas bröllop började. Vi säga med flit började, ty högtidligheterna i och för hennes förmälning med grefve Edzard af
