Sida 35
silfverljusstakar, på hvilkas fot är anbragt inskriptionen: Till Gefle stads stora kyrka af Varfstimmermansenkan Anna Elisabeth Berglund, född Backman, 1864. -- Återstoden af donationen kommer, äfven med gifvarinnans bifall, att användas till grundfond för inköp af en orgel för goss-skolans sal.“
Bagge, F. E., mamsell, testamenterade 1833 till Clara församling i Stockholm 3000 rdr rmt, deraf räntan får af pastor efter godtfinnande användas till gåfvor åt fattiga inom församlingen.
Bagghufvud, Anna Charlotta Juliana, blef 1786 gift med ryska öfversten Gustaf Fredrik Adlerberg, som dog 1794. Såsom enka utnämndes hon till förestånderska för adliga jungfrustiftet i S:t Petersburg och dame d’honneur af S:t Catharinas orden. Hon var född 1760 och lefde ännu 1806.
Banér, Ebba Margaretha, dotter af generalguvernören öfver Skåne, Halland och Blekinge, fältmarskalken Gustaf B., blef gift 1711 vid 39 års ålder med riksrådet och Åbo akademis kansler, Ernst Johan Creutz. Hon dog 1736 och var enligt loftalet öfver henne “en fru af det gamla Banérehuset, i hvilkens hjerta bodde så mycken gudsfruktan, dygd och ära, att hon i sin tid räknades för ett mönster af allt detta uti sitt ädla kön.“
Banér, Sigrid, dotter af riksrådet Eskil Isaaksson B. till Wenngarn, blef först gift med riksrådet Måns Carlsson till Eka, som lefde 1489--1500, och andra gången med riksrådet Nils Eriksson Gyllenstjerna. Hon var moder till tvänne, hvardera i sitt slag märkvärdiga svenska fruntimmer, nemligen i första äktenskapet till Cecilia, Gustaf Wasas moder, och i andra till Christina Gyllenstjerna, Sten Sture d. y:s gemål. På Christian Tyranns befallning blef Sigrid stoppad i en säck och kastades så i vattnet, men uppdrogs med lifvet på några danska förnämas föreställningar och mot sin egendoms afträdande. Jemte sina slägtingar insattes hon 1521 af Christian Tyrann i fängelse uti Blå Tornet i Köpenhamn, men blef lösgifven efter tvänne års förlopp, och dog sedan 1528 på Gäddeholm samt begrofs i Trosa kyrka. Hennes broder Knut och halfbroder Nils Eskilssöner B. blefvo halshuggna 1520, den förre på Lindö gård i Finland vid en stor sten utanför porten, och den sednare utanför Raseborg i Finland. Om Christina Gyllenstjerna och Cecilia, se dessa ord.
Banér, Sigrid, dotter af riksrådet Gust. Axelsson B., som år 1600 blef halshuggen i Linköping, föddes på Djursholm 1592 och var nionde barnet af fjorton syskon. Sigrid var läsgirig och gjorde egenhändiga anteckningar om sina förfäder och syskon. Hon vistades merändels hos sin äldre syster Anna, som var gift med riksskattmästaren Gabriel Oxenstjerna, och efter deras död 1656, då de båda afledo, vårdade hon sig mycket om deras och sina öfriga syskonbarns uppfostran. Hon dog ogift 1669, sedan hon förut (1653) skänkt tvänne frälsehemman till ett stipendium åt theologie studerande vid Upsala akademi. Stipendiet utgår årligen med 148 rdr 25 öre rmt.
Barck, Lovisa Albertina, mera allmänt känd under benämningen grefvinnan Tawast, är en person, som väl förtjenar en plats i minnets tempel; många hafva erhållit den för mindre förtjenster, än dem hon verkligen egde. Ty om det är en förtjenst, att från rangens och rikedomens solbeglänsta höjder blicka ned i de skuggiga dalar, der fliten mången gång kämpar mot ett oblidt öde och missgynnande omständigheter, så egde grefvinnan Tawast i hög grad denna förtjenst. -- Hon var en bland dem -- kanske beklagligen ganska få -- som icke kunna känna sig fyllest glada och lyckliga, om de ej få meddela af sin glädje och lycka äfven åt andra, åt dem af sina medmenniskor, som blifvit i detta fall sämre lottade. För sina vänners nöje och trefnad gjorde hon mycket; dock torde detta vara af mindre betydenhet, än det, som hon gjorde för obemedlade artister, dem hon med all ifver både uppsökte, gynnade och understödde. Hennes boning, i alla hänseenden en glädjens boning, stod beständigt öppen för de sköna konsternas och för litteraturens idkare, liksom hennes hjerta för nödens klagan och hennes hand för de fattiga, hvilka aldrig förgäfves anropade henne.
Lovisa Albertina Barck var en bland framl. presidenten grefve Nils Augustin Barcks många sköna döttrar, hvilka i sin första ungdom skördade så mycket smicker, från läppar, nu längesedan förstummade af döden, de flesta åtminstone. Fröken Lovisa Albertina gifte sig dock ej förrän 1823 i sitt lifs högsommar, och det med en man
