Sida 65
Anmärkningsvärdt är, att hennes lik flyttades tvänne gånger; ty först fördes det från Wadstena slott, der hon hade aflidit, till Stockholm, för att begrafvas i Riddarholmskyrkan, derifrån det, enligt Schering Rosenhane, sedan förflyttades till Strengnäs domkyrka, der det till slutlig hvila nedsattes jemte prins Adolf Johans, hvilkens stoft, tillika med hans båda gemålers och barns, är der förvaradt. -- Elsa Beata var dotter af grefve Pehr Brahe den yngre och hans fru, friherrinnan Christina Catharina Stenbock, hvars bröstbild i alabaster ses i Grenna kyrka.
Brahe, Elsa Elisabeth, dotter af riksrådet Nils Brahe, som dog af sina blessyrer i Nürnberg 1632, blef pfalzgrefve Adolf Johans andra gemål. Hon var född i Stettin 1632 och hade redan 1648, vid 16 års ålder, på Åbo slott blifvit gift med riksrådet och rikskansleren grefve Erik Axelsson Oxenstjerna till Södermöre. Efter ett åttaårigt äktenskap med denne magnat, som dog 1656 och åt hvilken hon skänkt fem barn, hvilka allesammans öfverlefde sin fader, förmälde hon sig, efter fem års enkestånd, för andra gången, med pfalzgrefven, som då hade varit enkling i tolf år. Hon var då 29 år gammal och fick med sin sednare gemål sammanlefva i tjugoåtta år. De dogo på samma år, 1689, och begrofvos i Strengnäs domkyrka, dit äfven stoftet efter hertig Adolf Johans första gemål då flyttades. -- Deras gemensamma barn voro ej mindre än åtta till antalet.
Brahe, Ingeborg, en dotter af amiralen och landshöfdingen i Upland Göran Brahe. Hon var hofdam hos drottning Hedvig Eleonora, intill år 1671, då hon begärde och erhöll afsked, samt utbekom den vanliga brudskatten, men dog dock ogift. Med en annan hoffröken, född grefvinna Stenbock och med förnamnet Hedvig, hade Ingeborg Brahe en ifrig tvist, angående företrädet, försteget, eller “försätet“, såsom historien här uttrycker sig. Denna tvist, hvari de högmodiga och andryga slägtingarne på ömse sidor deltogo, gaf anledning till mycket gräl inom de förnäma kretsarne, hvarvid det gick ända derhän, att Ingeborg Brahes bröder svuro Hedvig Stenbocks bröder en evig fiendskap. -- Man tror, till och med, att denna obetydlighet, denna lumpna ordstrid mellan tvänne hoffröknar, angående rangen och den förtjenst de båda åberopade, skall hafva gifvit anledning till påskyndandet af reduktionen, hvarmed det kanske ännu någon tid hade dröjt, om ej de förnämsta adelsätterna kommit i så ifrig tvist sins emellan och hat och förföljelse deraf uppstått.
Brahe, Margaretha, dotter af riksrådet Pehr Brahe, föddes 1559 och dog 1638. Hon blef gift med sin systers svåger, ståthållaren på Kalmar slott, Johan Sparre, hvilken blef halshuggen 1599, just vid den tid, då Carl höll en så sträng räfst med alla dem bland adeln, hvilka han ansåg för Sigismunds medhållare. Äfven fru Margarethas systers, Ebba Brahes, man hade vid samma tid blifvit afrättad. Straxt derefter reste den förstnämnda till Polen, dit hennes båda bröder Erik och Magnus Brahe förut tagit sin tillflykt och der hon bittert anklagade dem för det de, då de suttit med i svenska rådet, hade gifvit sina röster till att dömma hennes man Erik Sparre från lifvet. -- Hon är begrafven i Wisingsö kyrka, hvarest hennes bild finnes, med en latinsk påskrift. Ofvanpå likkistan, som är mycket simpel och endast består af fyra sammanfogade ekbräder, står en fyrkantig låda, deri hennes olycklige mans hufvud påstås ligga förvaradt.
Brahe, Margaretha. Margaretha Brahe var född 1603, syster till grefve Pehr Brahe d. y. och dog 1667. Hon har blifvit märkvärdig genom sina många giftermål och friare ännu på gamla dagar. Vid trettio års ålder blef hon först gift med den så kallade Resare-Bengt, riksstallmästaren Bengt Bengtsson Oxenstjerna. Vid fyrtio års ålder förlorade hon denne sin make, utan att hafva egt några barn med honom. När riksmarskalken Johan Oxenstjerna, efter sin första makas död 1647 blef enkling, fattade han mycken tillgifvenhet för Margaretha Brahe, ehuru hon nu var 45 år gammal och elfva år äldre än han sjelf. Detta väckte mycken oro vid hofvet. Mellan de båda mäktiga slägterna Brahe och Oxenstjerna hade hittills varit inbördes täflan, så att drottningen kunnat genom den ena motväga den andra. Nu var Christina i öppen fiendskap med Oxenstjernorna och i hemlig spänning med Brahe, hvaremot dessa båda slägter mer och mer nalkades hvarandra. Rikskanslerens båda söner sökte sina giften inom riksdrotsets hus;
