Sida 332
P.
Pallavicini, Regina Margaretha, härstammade från en förnäm italiensk ätt, af hvilken en afkomling var doge i Genua, flera af samma ätt voro kardinaler, hertigar, generaler m. m. De utgrenade sig sedan i England och Frankrike, från hvilket sistnämnda land den svenska grenen lär hafva under Ludvig XIV:s tid hitkommit, enligt Biografiskt Lexikon; men enligt Anreps Ättartaflor var fadern en genuesik adelsman, Jacopo Pallavicini, som för religionsförföljelse flyktade från sitt fädernesland, blef handlande i Stockholm och gift med Magdalena Toutin. Regina blef 1740 gift med prosten och theol. doktorn Axel Johan Lindblom, som dog 1797 och var den siste prestman i riket, som brukade långt skägg. Hon dog 1793, vid 80 års ålder, sedan hon varit blind i elfva år. Hon ligger begrafven i Odensvi kyrka, bredvid sin man. Af hennes tvänne söner blef den ene, Jakob Axel, erkebiskop, den andre, Lars Axel, lagman och adlad.
Papegoja, Elisabeth, var dotter af ryttmästaren vid Adelsfanan Brynte P. Om fröken Elisabeth veta vi ej annat märkligt, än hennes något besynnerliga, men dock adliga namn, samt att hon blef 101 år gammal, ty hon var född 1673 och dog 1774, och den sista af adliga ätten Papegoja.
Parr, Margaretha Hedvig von, dotter af churbrandenburgska öfversten Dominicius von P. och Christina Björnram. Då hennes far dog, kom hon med sin moder till Sverige, innan hon ännu var ett år gammal, och blef härstädes uppfostrad. Hon föddes 1620 i Schlesien, blef först gift med öfversten för ett tyskt regemente i svensk sold Daniel Ouvris, som dog 1652; sedermera blef hon, 1656, i Marck-Brandenburg gift med fältmarskalken, friherre Simon Grundel Helmfeldt. År 1681 blef hon hofmästarinna för prinsessan Hedvig Sofia, men lemnade denna befattning året derpå och dog 1686 i Stockholm. -- Den 3 November 1683 testamenterade hon 20,000 riksdaler, hvaraf 2000 till Wadstena krigsmanshus, 1000 till hospitalet vid S:t Jakobs kyrka i Stockholm samt 17,000 till stipendier vid Upsala universitet. Dessa stipendier kallas de Helmfeldtska och förvaltas af Sockholms magistrat. Vidare gaf hon 6000 daler kopparmynt till underhåll af sin familjgraf i S:t Nikolai kyrka i Stockholm. Till dessa 20,000 riksdalers kapital voro anslagna ett hus vid Drottninggatan, de holländska strögodsen, och hvad som sedan felades, skulle fyllas af hennes fordringar. Huru intresset och inkomsterna af detta testamente vederbörligen skola förvaltas, föreskrifves i ett af konungen utfärdadt reglemente, dateradt högqvarteret i Ruvitz den 23 Mars 1705.
Pasch, Ulrika Fredrika, dotter af porträttmålaren Lorentz P. d. ä. och syster till Lorentz P. d. y., hvilken målat de flesta porträtter af landtmarskalkarne på Riddarhuset. Hon föddes d. 10 Juli 1735, hade utmärkta anlag för målarekonsten och skulle kanske, under lyckligare omständigheter, deri gått ganska långt, men hennes faders behof tvungo henne att egna sin flit åt deras afhjelpande, och efter hans död slöt hon sig såsom en moderlig vän till sin yngre syster, hvars ledarinna hon blef, dervid biträdd af sin just då till fäderneslandet återkomne äldre broder. Så lefde dessa tre syskon i endrägt och kärlek tillsammans i ett hus i 30 år. De biträdde och understödde hvarandra icke blott i fyllandet af de materiella behofven, utan äfven i dem som deras talang medförde. De råd, upplysningar och rättelser Ulrika erhöll genom broderns högre förmåga och insigter, vedergällde hon derigenom, att hon på hans porträtter fullbordade utarbetandet af de många spetsar, broderier och andra prydnader, som tillhörde den tidens drägt, men hvilket enformiga handtverksarbete måste förefalla den genialiske konstnären tröttsamt. Hon, den milda och anspråkslösa, förlorade deremot icke tålamodet, lika litet som hon förlorade det glada lynnet, ehuru dess tillräcklighet ofta pröfvades. Tack vare hennes
