Sida 350
Albrekts olycka. Bland de flera barn hon skänkte honom märkes prinsessan Riccardis, som blef förmäld med markgrefve Johan af Brandenburg.
Richissa. Denna prinsessa var en dotter af Magnus Ladulås, som stod i så stor gunst hos den påfliga Stolen i Rom och hela det katholska presterskapet, att han erhöll titeln: "Kyrkans heligaste son och Salighetens betjent".
Richissa blef, redan vid sex års ålder, invigd till nunna och af sin om katholska religionen mycket nitiske fader skänkt till det af honom, 1282, stiftade och vid foten af Brunkebergsåsen anlagda, sedermera så ryktbara Clara kloster. -- Vid mognare år, eller, så snart hon blef fullvuxen, inträdde hon i sitt heliga embete såsom klostrets abbedissa, med alla dess pligter, alla dess rättigheter och all den glans och ära, som dermed följde, ehuru en sådan högt uppsatt "Christi brud" var för verlden undangömd, lefvande och verkande endast för "den enda saliggörande kyrkan".
Magnus Ladulås var icke den, som bortlemnade en dotter utan hemgift. Med prinsessan Richissa följde en mängd af gåfvobref på gårdar, hemman, qvarnar och andra lägenheter, jemte en hop dels bebyggda, dels obebyggda tomter, samt holmar, gärden och betesmarker, deribland norrmalms i Stockholm, dem konungen tillförsäkrade klostret till oinskränkt egendom.
Naturligtvis inställdes för den unga nunnans barndoms skull de vid ett sådant tillfälle brukliga andliga ceremonierna. Deremot lärer en hel hop verldsliga högtidligheter hafva egt rum vid tillfället af det sexåriga barnets bortskänkande till klostret. Bland annat var der ett lysande tornérspel, med thy åtföljande riddarslag, hvarvid konung Magnus till riddare dubbade sin äldste son Birger, då ännu ett minderårigt barn.
Abbedissan, prinsessan Richissa dog 1339. Hennes porträtt finnes ännu förvaradt i Clara kyrkas sakristia.
Ridderbjelke, Metta Charlotta, gift med sergeanten Henrik Johan Fock, förgjorde 1802 sin man jemte tvänne sina barn genom gift, för att få gifta sig med sin amant, gifte skogvaktaren, sedermera roteringskarlen, Johan Fägercrantz, sedan Lilja kallad, som dömdes till 28 dygns vatten och bröd. Efter flera års sittande på bekännelse å Carlstens fästning, blef hon slutligen dömd att mista högra handen, halshuggas och å båle brännas, hvilket allt försiggick d. 7 Nov. 1810 å Fägredsmon i Westergöthland.
Ridderschantz, Sofia Elisabeth, var verklig syssling med trenne krönta hufvuden, nemligen konungarne Carl XII i Sverige, Fredrik IV i Danmark och August II i Polen. I Barfods "Skånska Adeln" läses följande: "Herr Bondes fru, Christina Ulfeld till Araslöf, tog sin systerdotter Sofia E. Ridderschantz i barns ställe och gjorde henne till sin enda arfvinge. Denna fröken Ridderschantz, genom sin fru mosters testamente egarinna af Araslöf, var således i sin landsort ett ganska betydande parti, och kunde så mycket mindre sakna ansenliga friare, som hennes personliga egenskaper verkligen öfverträffade hennes lyckas förmåner. Den herre, som hon dömde värdig sin hand, var Georg Bogislaus Staël von Holstein, sedermera friherre, fältmarskalk, landshöfding och kommendör af Kongl. Maj:ts orden, hvilken tillförne under sin ryska fångenskap hade ingått äktenskap med grefvinnan Ingeborg Christina Horn, som efter honom qvarblifvit i Ryssland och der förmenades vara afliden. Det nya giftermålet var så nära fullbordadt, att bröllopsdagen, efter väl fulländad lysning, redan var utsatt och alla bröllopsanstalter i fullkomlig ordning. Häpnaden blef ock så mycket större, då den emot förmodan lefvande frun dagen före den tillämnade vigseln infann sig på Araslöf och hela giftermålsfrågan af sig sjelf förföll. Likväl utslocknade icke den redan tända kärleken, hvilket den fromma grefvinnan ej heller med svartsjuka ansåg, utan bemötte alltid sin rival såsom en syster. Det enda, hvari hon ej rättade sig efter vederbörandes åstundan, bestod i det otjenliga dröjsmålet att förfoga sig till andra verlden; ty 40 långa år förflöto innan hon tog det önskade afskedet. Nu förlopp ej mer än den oundgängligen nödiga tiden, förrän det så länge uppskjutna giftermålet förnyades, fastän brudgumen då nalkades sitt 80:de och bruden redan sett sina 60 år. Det lystes ånyo tre gånger och bröllopet firades på Araslöf med mycken ståt, då det åldriga paret dansade den verkliga brudpolskan, och under pukors och trumpeters klang svingade sig in i brudkammaren. De höllo sedan ett
