Sida 22
en pinsam död d. 28 Sept. 1568. Öronen afskuros och uppspikades, jemte hans adelsbref, på pålen. Derpå hängdes han, men nedtogs ännu lefvande, rådbråkades långsamt, halshöggs och steglades, allt på Brunkebergs torg. -- Göran Pehrssons hustru dömdes äfven skyldig, att hafva velat förgifva konungens frilla, men hon lefde ännu 1598.
Andersdotter, Anna, var gift med borgmästaren i Nyköping Bengt Nilsson Skräddare, med hvilken hon hade tvänne barn, Johan och Erik. Enligt allmänna tanken ansågs konung Carl IX vara den sannskyldige fadern till Johan, hvilken han till kroppsställning och anletsdrag liknade. Det vissa är, att hertig Carl, som den tiden residerade i Nyköping, ofta med höga besök hedrade hans föräldrars hus; och på annat sätt kan man knappast förklara Johans tidiga framgångar, samt de hans vilkor öfverstigande kostnader, hvarmed hans uppfostran bereddes, fulländad genom en tioårig vistelse i Europas förnämsta bildningsanstalter. Utrustad med ovanlig vältalighet, grundlig och omfattande lärdom samt en vidsträckt verldskännedom, återkom han till fäderneslandet och blef sedan lärare för Gustaf Adolf, steg i graderna ända till riksråd, och hvem känner ej den namnkunnige Johan Skytte. Andra sonen, Erik, med namnet Schroderus, blef magister, rector scholæ i Nyköping, sedan boktryckare och translator regni. I sin öfversättning af Livius har han skrifvit en tillegnan till sin broder riksrådet, deri han liknar Riket vid en menniska: Konungen är det kroppsliga hufvudet, men Lag och Rätt är själen, Armeerna äro armarne, det skattdragande Folket, som bär tillsammans, är fötterna och Riksrådet är hjertat. -- Han bör ej förblandas hvarken med magister Erik Schroderus, som 1639 drunknade uti Norrström i Stockholm, eller med storätaren Henrik Schroderus, som var lifdrabant hos konung Carl X. Denne Henrik skall på en finnskuta vid Stockholms brygga i ett mål förtärt en hel fjerding smör, och en annan gång beställde han på ett värdshus mat för 12 personer, hvilken anrättning han sedan ensam med god smak förtärde.
Andersdotter, Brita, som sades ha inrymt sin kropp till boning för den onde anden, blef på ett grymt sätt bestraffad, genom kongl. rådets dom d. 3 Febr. 1710, som vi här införa för dess märklighet att hon dömdes enligt bibeln samt sjö- och krigsartiklarne: “Uti Kongl. Maj:ts frånvaro hafve Wi til Justitiæ-Sakers afgörande förordnade och befullmägtigade Råd lätet Oss föreläsa den Kongl. Hof-Rättens af den 3 Decemb. förledet år underdånigst insände Skrifvelse tillika med den för detta hitsände ransakning och Dom under den Kongl. Hof-Rättens förra underdånigst aflåtna Skrifvelse, angående Soldate-Enkan B. A. D., 54 år gammal, som gifvet sig ut för at vara besatt, och låtet föra sig kring Landet med Wakt, samt sådane åtbörder brukat, at man varet föranlåten vårda hänne hela nätterna öfver, hvarunder hon utfaret i svåra och eftertänkeliga expressioner; och som efter noga undersökning man befunnet det hon aldeles icke varet behäftad med någon sådan sjukdom, utan pådigtat sig den samma, fördenskull har den Kongl. Hof-Rätten pröfvat skäligt at B. A. D., som således upoffrat den onda andan sin kropp til boning, tvärt emot dess Döpelse-Förbund, Marc. 10: v. 15, 16. 1 Cor. 3: v. 16, 17, och brukat försmädelser emot Guds Namn och Dess Tempel, har således öfverdraget sig det straff, som Levit. 24: v. 15, 16, samt Kongl. Maj:ts Förordning och Religionsstadga af år 1655, dess 5 artic., Kongl. Majt:s Förordning om Eder och Sabbaths-Brott af år 1687, §. 6, så väl som ock Sjö- och Krigs-Articlarne, Tit. 1, §. 2, samt åtskillige Kongl. Præjudicater förmå och innehålla; ty bör hon mista lif sit, halshuggas och i båhle brännas. Dess dotter Margaretha, som följt med denna sin ogudaktiga moder, och med hvarjehanda sina utlåtelser inbillat Folket at tro, det således vore beskaffadt med modren, som hon föregifvet, hvarmedelst bemäldte Margaretha gjort sig i samma misshandel delagtig, skall derföre efter Kongl. Maj:ts Förordning om råds bahne af år 1698 den 29 Julii hudstrykas för Tingsdörren och undergå behörig Kyrkoplikt, hvilket dock såsom et crimen læsæ Majestatis Divinæ Kongl. Maj:ts Nådigste ompröfvande den Kongl. Hof-Rätten underdånigst hemställer, hvaruppå länder den Kongl. Hof-Rätten til behörigt svar, det Wi efter inhämtadt betänkande af Consistorierne i Upsala och Stockholm öfver detta mål, hafve det samma med alla dess omständigheter noga öfvervägat och för
