Sida 432
W.
Wadström, Ulrika, jungfru, testamenterade år 1789 ett kapital af öfver 8000 rdr rmt till pensioner åt 10 fattiga ogifta fruntimmer i Stockholm, döttrar af borgare eller civila tjenstemän. Fonden står under Justitiekollegii förvaltning.
Wadström, mamsell, som år 1863 afled i Norrköping och ansågs efterlemna en förmögenhet af 20,000 rdr, hade testamenterat sin qvarlåtenskap till en pensionsfond för enkor och oförsörjda barn efter embets- och tjenstemän samt borgare i Norrköping, eller i allmänhet sådana personer, som man brukar kalla pauvres honteux.
Walanger, Christina, boende vid foten af de norrländska berg, der man ser midnattssolen, blef gift med länsmannen och direktören för norrländska linnetillverkningen Pehr Norberg (enligt en annan uppgift Mathias N.). Hon var Norrlands utmärktaste spinnerska och blef tvänne gånger belönad af Rikets Ständer. Af denna Arachne föddes en son, som sedermera uttänkte blomster, i täflan med sjelfva Tacitus, och på utmärkt sätt liknade dem som den store romerske skriftställaren inväfde i sitt språk; med få ord: år 1747 föddes i Nätra by Mathias Norberg, som sedermera blef den namnkunnige orientalisten och latinaren. Mathias blef snart faderlös, men modern, som lefde till sitt 90:de år, blef omgift med komministern i Nätra Jonas Törnsten, som sedan blef prost och kyrkoherde i Njurunda, och var en god styffader.
Walborg. Hvem känner icke berättelsen om Axel och Walborg? Den är ju bekant öfver hela Skandinavien och af många författare behandlad, på både vers och prosa. Huru många tusen hafva icke läst Oehlenschlägers sorgespel "Axel och Walborg", det mästerliga, det rörande, eller sett det på våra theatrar och fällt tårar vid framställningen af detta styckes djupt gripande scener!
Men för dem, hvilka möjligen icke känna till hufvudpersonerna i berättelsen, eller deras beklagansvärda öden, som ännu efter seklers förlopp väcka mängdens deltagande, äfvensom för kompletterandet af denna samling, måste skön Walborg här intaga det rum hon så väl genom sina olycksöden som genom sin personlighet förtjenar att intaga. -- Berättelsen är följande:
I Bohuslän, på en i Vesterhafvet utskjutande halfö, i en ljuflig, mellan tvänne bergshöjder belägen, dal, låg, beskuggadt af lummiga ek- och bokskogar, det vackra herresätet Hultås, tillhörigt riddar Ingemar, som bodde der med sin fru Julia och sin dotter Walborg. Denna sistnämnda hade ett syskonbarn, herr Axel Thordson, som lekte med henne, då hon var liten, men som, några år äldre än hon, snart växte ifrån hennes lekar och började omfatta henne med en helt annan kärlek än den broderliga han hittills för henne hyst. Walborg, ehuru ännu ett trettonårigt barn, började snart att både förstå och besvara hans ömhet; och då Axel, som det berättas, reste till kejsarens hof, att förtjena sina gyllene sporrar, hvarförutan ingen kunde blifva dubbad till riddare, kommo de båda älskande öfverens att i lif och död tillhöra hvarandra.
Det dröjde dock i flera år, innan Axel kunde till hemmet återkomma. Under tiden uppblomstrade hans lilla brud till en skön, intagande jungfru: det var som om hvarje vår, hon upplefde, hade smyckat henne med nya behag. I det närbelägna Dragsmarks nunnekloster fick hon af nunnorna lära alla på den tiden brukliga konstiga handarbeten; och att sjunga och "leka på harpa" lärde hon af en kringvandrande skald, eller speleman, ty de båda begreppen voro ett.
Snart spridde sig vida omkring ryktet om den unga Walborgs skönhet och älskvärdhet, och hon fick en mängd friare, icke allenast bland Skandiens yppersta riddersman, utan väl ock högre än så. Ja, sjelfva den unge konungasonen Hakon i Norrige trädde i raden af hennes tillbedjare, främst i yttre företräden, liksom han stod främst i rang.
Men Walborg var trogen den ed hon svurit sin Axel och inga lyckans, maktens eller
