Sida 109
olyckliga qvinnan utåt gatorna. Hennes skärande jämmerskri lockade snart halfva stadens befolkning ut ur sina hus, och hvad fasa erfor man ej vid upptäckten af, att det var en son, som så misshandlade sin egen mor. Man lopp till och befriade ur plågarens våld den arma, hvars ena arm var afbruten och hela gestalten för öfrigt högst illa medfaren. -- Och när det sedan spridde sig, att denna vanfrejdade qvinna, den uslaste af de usla, var dotter af en bland de största konungar, som någonsin burit krona och spira, då kände förvåningen inga gränsor.
Johan Carl lät föra sin mor till landet, till en fristad, som han utsett för hennes återstående lefnad, der hon strängt bevakades och aldrig fick komma ut. Huru hon för öfrigt behandlades är okändt. -- Han sjelf, sonen, fick tvinsot af sorg, af blygsel öfver den vanära modern dragit öfver de sina, men aldramest af ånger öfver sitt barbari emot henne, hvilket af inga omständigheter kan ursäktas. Han dog redan i sin blomstrande ungdom, beklagad af många, men saknad af ingen.
Till det förfärliga af Cecilias historia hörer ock, att hon lefde ända till åttiosju års ålder, eller till år 1627. -- Hvilka hiskliga trettiotre år af fångenskap, ånger och besinning!
Cecilia. Om denna prinsessa vet man icke stort mer, än att hon, då hon blef fullvuxen, förmäldes med den regerande storhertigen af Holstein-Oldenburg Paul Fredrik August. -- Hon var tredje dottern och yngsta barnet af konung Gustaf IV Adolf af Sverige och hans sköna, älskliga gemål. Född d. 22 Juli 1807 var hon endast ett spädt barn då hennes far blef med hela sin familj dömd landsflyktig, så att hon väl icke kunde ha något minne af Sverige.
Cederström, Gustafva Juliana, dotter af löjtnanten vid Österbottens regemente Gustaf C. Hon dog 1801, 55 år gammal, och är bekant derföre att hon klädde sig i manskläder och tjente på åtskilliga ställen.
Christensdotter, Carin. Till de tiotusen riddares altare i Lunds domkyrka, hvilket Botild Mårtensdotter och Anna Henriksdotter stiftat till sin salighet, donerade, 1495, väpnaren Tage Henriksson, som var den förras son och den sednares broder, för sin och sin hustrus, Carin Christensdotters, deras barns, föräldrars och vänners själatarf, fem landtgårdar, med vilkor, att presten vid detta altare skulle hålla fem messor, söndagen om den Heliga Treenigheten, måndagen om Jungfru Maria, tisdagen om S:t Anna, thorsdagen om Christi lekamen, fredagen om Hans fem sår, och i hvarje messa en åminnelse för deras föräldrars och alla Christnas själar.
Christina af Gladsaxe. Ibland de många dyrbarheter, som fordom funnos i Lunds domkyrka, voro äfven, dit skänkta af ofvannämnda fru Christina, en äggformig monstrans samt en stor Laurentiusbild af silfver, deri förvarades 6 smulor af de 10,000 jungfrurnas ben samt några andra reliker.
Christina hette Inge d. ä:s yngsta dotter, som blef gift med ryske prinsen Harald, hvilken var son af Wladimir och sonson af Jaroslaw och Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter.
Christina, dotter af en dansk herre vid namn Stig Hvitaläder och konung Waldemar I:s syster Margaretha, blef år 1163 förmäld med konung Carl VII. Konung Waldemar afsände henne till Sverige med en för den tiden ovanlig ståt och prakt, hvarom sedan en visa diktades, som sjöngs allmänt i båda rikena och ända till våra dagar bevarat minnet af den danska frökens färd till Sverige.
Christina, dotter af danske prinsen Björn Jernsida och svenska prinsessan Catharina, konung Inge I:s dotter, samt enka efter furst Jaroslaw i Ryssland, var förmäld med Erik den Helige, med hvilken hon hade fem barn, deribland en son Knut, som blef konung i Svea och Götha riken, och afled 1190.
Christina. Denna prinsessa var dotterdotter till konung Erik den Helige. Hennes moder var Margaretha, förmäld med konung Sverre Sigurdsson i Norrige. Christina hade det besynnerliga ödet, att midt för sin egen mors ögon blifva bortförd, eller, som det på våra dagars språk kallas, enleverad.
Margaretha, hvilken efter sin gemåls, Sverres, död, i Norrige blef på det grymmaste förföljd af ett mot henne fiendtligt parti, kalladt Baglerna, som traktade efter spiran, fann sig föranlåten att med sitt enda barn, den då fjortonåriga Christina, fly öfver till Sverige. Men hon hann ej längre, än till Opslo, en norsk stad,
