Anteckningar om svenska qvinnor

vann hon rollen Adrienne Lecouvreur, som hon sedermera vid sin hemkomst sjelf fick utföra, till stor belåtenhet för publiken, som dervid gaf henne alla de utmärkelser den egde att meddela, men ännu mera, den följande dagen alla hufvudstadstidningarnes theater-recensenter, den ena för den framstående egenskapen, den andra för en annan, samfäldt alla för hela företeelsens skönhet och behag.

År 1854 ingick konstnärinnan äktenskap med notarien G. H. L. Hedin.

Om fru Hedin, såsom ung flicka -- eller barn -- i elevskolan missaktat den undervisning som var ämnad att göra henne skicklig för scenen, blef hon helt annan, sedan konstens genius blifvit henne närmare införlifvad. Hon har funnit att arbete är, inom konsten, såsom i allt, ett oundvikligt vilkor för utmärkelse, ehuru stora också de inre eller yttre tillgångarne må vara. Också har hon under flera år begagnat theaterns ferietider till resor i Tyskland och Frankrike, för att hos Europas öfriga konstnärer utfinna hvad som vid hvarje roll må anses förtjenstfullt eller olämpligt. När det sedda sedan jemnfördes med hvad hemlandets nationliga känsla fordrar, blir det förklarligt att en stor talent derigenom skulle utbildas -- såsom det lyckligtvis inträffat med vår konstnärinna.

Det föregående har redan tillräckligt angifvit att fru Hedins repertoir skall innefatta en stor varietet af roller, dem vi ej med ett tomt uppräknande vilja här anföra. Vi behöfva också icke erinra läsaren om det sällsynt utmärkta i hennes talent att med lika framgång tillhöra cothurnen som den glädtiga genren. I stora roller eller i smånätta och näpna återfinner man med beundran en fulländning, alltid naturligt öfverensstämmande med det som skall föreställas. Vi låna en annan beundrares ord för att gifva en teckning af den mångfald som tillhört hennes roller:

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- "Dig konstens gudom kallat bland de sina Och nedlagt gudagnistan i din själ; Ty när, och hur, du fram på scenen träder, I tvätterskans, i hertiginnans kläder, Som men'skors eller fagra elfvors drottning, Är priset ditt -- förutan lottning Du rycker med dig hvarje menskligt bröst; Man fäller tårar, när Deborah klagar, Man ler med Öfversten i fordna dagar, Man tjusas af Titanias ljufva röst. Med hvarje leende som fram du lockar En minnets blomma för din höst du plockar." -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

För att likväl nämna några få af hennes roller och hvari hon kan anses hafva lyckats i högre grad intaga åhörare och åskådare, må här anföras Leona i Stugan vid Ugglesjön; Drottning Elisabeth i Maria Stuart; likaledes den 75-åriga Drottning Elisabeth i Grefve Essex; Lady Macbeth; Hertiginnan des Camps i Benvenuto Cellini; Amalia i Röfvarebandet; Hedvig i Sven Dyrings hus; Maria Maneini i Kardinal Mazarin; Barbro i Ung-Hanses Dotter; Konungen i Kung Carls Jagt; Fru Rigaud i En fattig ädling; Hertiginnan i Sheridan; Fru de Breuil i Ombytena; Furst Leopold i Fursten och Borgaredottern.

Ett benbrott har för lång tid -- i snart ett år -- qvarhållit henne dels såsom sjukling, dels såsom konvalescent. Oreadens gång hade, för en tid, måst vika för kryckornas stela stöd. Men styrkan har småningom återkommit, så att numera egentligen blott osäkerheten och rädslan återstå att öfvervinna, för att åter lemna henne att med en drottnings värdighet eller en elfvas lätthet sväfva fram inför beundrande åskådare.

Först i Oktober uppträdde hon åter, emottagen af publikens stormande hyllning, omärkligt erinrad om hennes föregående fall, som i allas ögon gjorde henne ännu mer intressant än förut.

Den teckning, vi äro lyckliga att kunna bifoga, tillåter oss endast att på det sättet antyda snillet och kraften i det sköna ögat, figurens imponerande styrka och det helas behaglighet. Ögats strålande uttryck förmår icke konsten återgifva. Endast det lefvande originalet gifver åskådaren intrycket af den högsta kraft och en tilldragande mildhet.

Hedvig. Så hette Magnus I Ladulås' älskvärda gemål, en holsteinsk prinsessa, hvilken han upphöjde på Sveriges thron. Förmälningen skedde i Kalmar 1276 och kröningen i Söderköping 1281. Hon var en god drottning, en